Granne med mitt lilla hus pa bambupalar lag en bar. Min familj hade gatt och lagt sig i sina bambuhus och jag var ensam kvar. Ensam i ett bambuhus med dubbelsang och myggnatshimmel ar man valdigt ensam. Granne med huset lag en bar.
Jag gled ner for trappan och hoppade upp pa en barstol. Kopte en fyra premium whisky (allt som saljs har ar gjort i Indien och smakar mer eller mindre apa) och konverserade lite med mina grannar. Tva britter som tyvarr inte gjorde mitt universum sarskilt mycket storre. Jag fick veta att den ena fixat sig en tyska som var skitlacker och bara 21 ar (sjalv var han 33) och den andra hade fixat sig en ung australiensiska. Ja, sa inte ens hejda nar min whisky var uppdrucken. Jag var for beklamd.
Utanfor baren danade vagorna upp pa stranden. Det lat som askknallar nar de brusade over sanden. Utat var det kolsvart bortsett fran en liten lampa som lyste langt darborta. En bat? Kanske det. Stjarnhimlen, helt fantastisk. Tank om det kunde bli stromavbrott. Da skulle stjarnorna lysa utan konkurrens fran Panolems alla barer.
Jo, Panolem. Det ar dar vi ar efter en haftig tvatimmarsfard med taxi langs slingriga vagar. Bitvis lite val haftig. Fraga pappa och han skulle saga livsfarlig.
Na, nu stanger internetcafeet. Dags att ta sig hem till sitt lilla bambuhus…
