Etikettarkiv: Goa

Las Vegas

bakelit guld, foton, resor, ,
Venedig? Nä, Las Vegas
Venedig? Nä, Las Vegas

Ena veckan i Indien ”världens största demokrati” sett till antal invånare, för att sedan slungas iväg till USA, där de styrande tror att de sitter i ledningen för ”världens främsta demokrati”. Från den lilla paradisiska delstaten Goa proppfylld med 1,5 miljoner smala, bruna indier, till glammiga Las Vegas vars casinon härbärgerar feta, bleka amerikaner som ägnar nätterna åt att doppa sina händer i popcornmuggar fyllda med quarters, dra i de magiska spakarna, drömmandes om det legendariska rasslet, eller kanske den där supervinsten: sportbilen som hänger i taket och bara väntar på att bli rattad av sin lyckliga ägare.*

 

Jo, det är sant. Inom loppet av samma månad har jag varit i Goa, Las Vegas, New York, Monte Carlo, Marocko, Egypten, Venedig och Rom. Okej, allt utom Goa låg visserligen i Las Vegas, men ändå. Amerikanen behöver bara ta inrikesflyget till Las Vegas för att se pyramider, sfinxar, Eiffeltorn, Frihetsgudinnan, Brooklynbron, gondoljärer och fontäner större än Fontana di Trevi. Varför åka till det smutsiga Europa eller Nordafrika när det finns renare versioner inomhus (inklusive fejkat åskväder), med restauranger där servitörerna säger ”my name is John I will be serving you this evening”, och där man får betala med dollar. Visserligen en jäkla massa dollar, men hursomhelst: amerikanska dollar.

På planet hem satt en amerikansk kille i tjugoårsåldern. Han skulle åka runt i Europa i tre och en halv månad.

-Vart ska du åka, undrade jag?

-Vet inte riktigt. Jag ska träffa en kompis i Lille. Det är en stad i Frankrike. Hon spelar basket i ett basketlag där. En annan kompis kommer dit, och vi hänger väl där ett tag.

-Vart vill du åka?

-Ingen aning, vet inte så mycket om Europa. Förresten, är det kallt där borta?

-Hmm, när jag åkte hemifrån var det 10 minusgrader. Celsius.

-Jesus, jag glömde ta med min jacka. Fan, jag visste att jag glömde något. Och så glömde jag ta med mig grön chili. Jag var i Australien, där fanns det ingen grön chili. Jag kan inte äta mat utan grön chili. Finns det grön chili i Europa.

-Ta det lugnt. Det finns grön chili. Det mesta som finns i USA finns i Europa… om inte på kontinenten så kan du alltid åka till Sverige. Där säljer vi till och med cherios, marshmallows och amerikansk senap i livsmedelsbutikerna…

-Well, then I have to buy me a jacket then.

-Do that.

Detta dagboksinlägg sponsras av USA:s godaste hamburgare: Fatburger.

*= ber om ursäkt för den enormt långa meningen. Dessutom måste jag tillägga att jag överdriver en smula. Visst fanns det smala solbrända amerikaner. Till exempel de som satt vid höginsatsborden och de prostituerade… (i alla fall enligt katalogerna som delades ut på gatorna av spastiska latinos)

Panolem

resor, ,

Granne med mitt lilla hus pa bambupalar lag en bar. Min familj hade gatt och lagt sig i sina bambuhus och jag var ensam kvar. Ensam i ett bambuhus med dubbelsang och myggnatshimmel ar man valdigt ensam. Granne med huset lag en bar.

Jag gled ner for trappan och hoppade upp pa en barstol. Kopte en fyra premium whisky (allt som saljs har ar gjort i Indien och smakar mer eller mindre apa) och konverserade lite med mina grannar. Tva britter som tyvarr inte gjorde mitt universum sarskilt mycket storre. Jag fick veta att den ena fixat sig en tyska som var skitlacker och bara 21 ar (sjalv var han 33) och den andra hade fixat sig en ung australiensiska. Ja, sa inte ens hejda nar min whisky var uppdrucken. Jag var for beklamd.

Utanfor baren danade vagorna upp pa stranden. Det lat som askknallar nar de brusade over sanden. Utat var det kolsvart bortsett fran en liten lampa som lyste langt darborta. En bat? Kanske det. Stjarnhimlen, helt fantastisk. Tank om det kunde bli stromavbrott. Da skulle stjarnorna lysa utan konkurrens fran Panolems alla barer.

Jo, Panolem. Det ar dar vi ar efter en haftig tvatimmarsfard med taxi langs slingriga vagar. Bitvis lite val haftig. Fraga pappa och han skulle saga livsfarlig.

Na, nu stanger internetcafeet. Dags att ta sig hem till sitt lilla bambuhus…

turistbrist och glada indier

resor, , ,

I somras var jag pa Rhodos, dar var stranderna packade hela dagarna. Har i Goa ar det nastan tomt. Langa, vackra strander med lite turister och mycket sol. Fantastiskt kan man tycka, men det finns en baksida… Antalet taxichaufforer, forsaljare, massorer, skulle namligen racka till tjugo ganger sa manga turister. Det finns nastan lika manga taxibilar som turister och alla slass de om var uppmarksamhet. Jobbigt ar bara fornamnet.

Darfor var det helt fantastiskt att igar ta den vanliga bussen for fem rupies in till Goas huvudstad Panjim och pa vagen traffa lite vanligt folk. Indier som var trevliga utan baktanke. Indier som tyckte det var skoj att traffa en svensk utan att samtidigt tanka: nu ska jag blasa honom pa nagra hundra rupies.

Vi traffade till exempel en kille som gjorde allt for att hjalpa mig hitta nagon som salde bollywoodaffischer. Och efter att ha fragat runt halva stan hittade han till slut en snubbe som hade en massa skona stjarnor till salu. Det blev en massiv rulle som vager ett par kilo, och pa tisdag ska jag dit igen eftersom han har lovat att plocka med sig en ny spannande laddning.

Na, nu ska jag nog ner till stranden och softa. Kanske en mangolassi… mm

Goa Jul

resor, ,

Jag sitter pa ett litet svettigt internetcafe i Goa, Indien. Inga a med prickar over, a med ring over eller o med prickar over, men desto fler forsaljare, massorer och taxichaffisar som vill blasa en pa manga rara rupies. Har precis genomlidigt den obligatoriska magsjukan (bara ett dygn faktiskt) och kanner mig faktiskt panyttfodd! Fattar bara inte vad som gjorde mig sjuk… har ju atit precis samma saker som alla andra och de har inte lidigt nanting.

Na, nu borjar min internettid ta slut.

Goa jul till alla!