Kategoriarkiv: foton

60 dagar kvar: Nytt jobb, mina barn slår mig med häpnad… och nya inslag i bloggosfären

Om exakt två månader är min pappaledighet slut och jag ger mig i kast med nya arbetsuppgifter på mitt kära förlag IDG. Jag blir projektledare med ansvar för ”viktiga digitala satsningar”. Ska onekligen bli kul.

Samtidigt börjar jag mentalt växla över hjärnan till ett ”jag ska jobba spår”. Exakt 60 dagar pappaledighet kvar och jag har knappt skrivit ett enda inlägg om min älskade dotter Pella. Vanna hon hade till och med en egen vinjett: ”Veckans Vanna”. Det är knepigt att vara andrabarn. Samtidigt får man så mycket gratis. Pella har en storesyrra att se upp till och kopiera. För några veckor sedan vill Pella ”hoppa upp” (jo hon pratar) i stora däckgungan. Hon satte sig där, tog ett stadigt tag om kedjorna för att sedan börja luta sig bakåt och framåt. Hon tar fart! Yikes tänkte jag och höll oroligt fast henne i luvan, helt i onödan.

Nämnde jag förresten att jag har nytt jobb. Projektledare ”för digitala satsningar”. Givetvis plockade jag fram mobilen och filmade min dotters bravad:

Pella är häpnadsväckande charmig när hon skriker: ”andirs, andirs” och ”läsa bok, läsa bok”. Sen sitter vi där i soffan och läser bok efter bok. Pella är rastlös som bara den och slänger gärna ur sig ett ”slut” när det är två sidor kvar. Sedan springer hon och hämtar en ny. Ofta från golvet eftersom hon en kvart tidigare ägnat någon minut åt att dra ner alla böcker från bokhyllan. Det här med att riva ur saker ur bokhyllor och skåp är en talang som är helt i klass med syrrans. Fast i kombination med Vannas faibless för att bygga kojor och barrikader av allt möjligt blir denna talang inte lika väl mottagen. Att vara andrabarn är tufft. Att vara tvåbarnsförälder är tuffare.

För att kompensera bristen på inlägg under vinjetten ”Peckans Pella” (jo man blir barnslig när man är pappaledig), ska jag nu haspla ur mig Pella-grejor i färskt minne. Om du läser det här om sisådär sex-sju år Pella, så ska du veta att din favoritplats mellan cirka 1-1,5 års ålder var framför dörren. Alltså där det i många hushåll ligger en hallmatta som det står ”Välkommen på”. Hade vi haft en hallmatta borde det stå ”Pellas plats” på den. För där gillar du att sitta med ryggen mot dörren. Ett av dina första ord var  just ”sitta” och där satt du och sa: ”sitta” med ryggen fri. Tryggt och bra (mamma och pappa har införskaffat säkerhetsdörr (den gamla släppte in så mycket ljud)).

Alla säger att Pella är lik Vanna. Men jag och Frida blir lika förvånade varje gång vi tittar på gamla bilder på Vanna och inser att folk faktiskt har rätt. Ni är lika, men samtidigt väldigt olika. Pella är så himla kramgo. Vanna var lite mer cool. Kan det vara så att du kastar dig upp i min famn för att söka skydd… att vara andrabarn är tufft. Särskilt när domaren tittar åt andra hållet och det är fritt fram för tjyvnyp.

När jag skriver det här ligger både Vanna och Pella och sover. Mamma sitter framför sin dator och pappa framför sin. Tv är liksom inte grejen i den här familjen. Det är sånt som Vanna tittar på när pappa lagar kvällsmaten. Och då ligger Pella ibland längst fram på sängkanten med huvudet i händerna . Precis som syrran. Fast bara några minuter, sen springer hon ut till pappa och hoppas att maten är klar eller att han kan ”läsa book”.

För några timmar sedan var jag på Vannas förskola. Föräldramöte. Riktigt spännande att  förstå vad Vanna pysslar med på dagarna. Och att plötsligt förstå varför Vanna i morse sa: idag är det grön dag, jag ska ha gröna kläder. Av närvarostaplarna på väggen att döma är det lila dag imorgon Vanna. Och på fredag gul. Hmm, kanske hinner färga om alla dina rosa plagg så att de blir gula…

Avslutar detta mastodontinlägg med en bild jag hittade i Vannas låda på dagis. Fastnade lite extra för den. Visst är det härlig rörelse. Håret som fladdrar. Och så underst Vannas nyfunna signatur. Ett stort V, ett litet a (ser ut som p), två små n:n (ser ut som i:n) och ett litet a. Cool!

Förresten, jag knäppte en bild. Med mobilen (nu när jag snart har nytt jobb ska jag nog uppgradera mobilkameran…):

Och så slutligen inspirationen till detta blogginlägg (förutom mina barn). Min gamle vän, forne kombo, gymnasievän och gubbe Fredrik Storm har sent om sider skaffat blogg. Den handlar enligt uppgift om ingenting. Men efter att ha läst hans ovanligt innehållsrika ingenting-inlägg blev jag sporrad till ovanstående. Och så hoppas jag att Storrrm (eller koffka som somliga kallar honom) fortsätter leverera.  Håll koll på: http://storrrm.com/

Kanske kan han bli lika produktiv som Hårdrockarpappan Johan!

 

Ryssland brinner

Det var ett tag sedan jag gick igenom länkarna i Google Reader. Kanske för att jag ägnat de flesta kvällar de senaste månaderna med att natta min dotter som är ovanligt nyfiken på livet och tycker det här med sömn är överskattat.

Men ikväll somnade hon. Och ett par tusen inlägg i Google Reader senare är även jag en smula matt. Hos Emretsson fick jag en klimathotsuppdatering. Därifrån trillade jag in på en artikel om bränderna i Ryssland.
Än mer dramatisk blev bilden av dessa bränder när jag längre ner i Google Reader gick igenom länkarna från bloggen English Russia. Där bjöds det på massvis med bilder från Moskva och de brinnande skogarna. Fasansfullt men samtidigt vackert på något obehagligt apokalyptiskt vis.

Moskva >>

Ryssland brinner >>

Här släcks det bränder >>

Mallresning – och konsten att bli kurbitsmålare på distans

Läste med förtjusning häromdagen om Simon och Saras ”mallresning”. En underbar dalavariant av konceptet lysning där släkt, vänner och grannar reser en ”malla”, en avkvistad gran eller björk mot de blivande tus gård, eller föräldragård. Ett kul sätt att visa folk som passerar att här kommer det snart vankas bröllop.
På Wikipedia stod det inte ett dyft om denna tradition. Så jag letade vidare på internet och hittade bland annat en referens på sajten Dalaliv. Och så hittade jag en riktigt fullödig beskrivning på bloggen Hjortmyren.

Så här beskriver bloggaren Hjortronmyren traditionen:

Mallresning är en gammal lysningstradition. Omkring tre veckor före bröllopet reser brudparets släkt, vänner och bybor en malla, ofta vid brudens eller brudgummens föräldragård. I Siljansnäs brukar mallan vara en lång tall som kvistas men där man sparar de allra översta grenarna i tallens topp. Det är killarnas uppgift att göra i ordning mallan och frakta den till gården där mallkalaset (lysningsfesten) hålls. I mallans topp fästs en malltavla med brudparets namn och datum, allt utfört i kurbitsstil. Tavlan består av en duk uppspänd på en träram. Ofta anlitas en lokal kurbitsmålare för att göra malltavlan.

Jag upprepar ”Ofta anlitas en lokal kurbitsmålare för att göra malltavlan”. Och så en liten bild på Simon och Saras malltavla som Simon upplyste Frida och mig om via ett Facebookinlägg:

Simon och Saras malltavla

Känns kurbitsmålningen igen? Jovisst, den lokala kurbitsmålaren är undertecknad. Tydligen har det slumpat sig så att någon av Simon och Saras rara vänner bildgooglat på kurbits och hittat den här:

Någon timme i Photoshop senare och S&S:s vänner har skapat en malltavla anno 2010. Det är en stor ära att i detta digitala tidevarv ha fått agera lokal kurbitsmålare på distans. Och lyckosamt att jag på så vis fått bidra till Simon och Saras mallresning. Firar med att påbörja en artikel om mallresning på Wikipedia. Hjortronmyren eller någon annan kunnig dalmas får gärna utveckla. Kanske den som satte ihop malltavlan ovan?

Sharing is caring!

Bakelit gör som Namn & Nytt: Mobbar butikspersonal som inte kan stava…

Nästan varje dag suckar jag åt DN:s namn och nytt sida där understimulerade 40-talister skickar in bilder på felstavade skyltar i butiker. Är det verkligen så himla kul att en del inte kan stava? Sorgligast var när någon snubbe skickat in en bild på en affisch där det gjordes reklam för en ”fäst”. Problemet var att avsändaren avsiktligt stavat fest med ä. För en person född efter 1960 var det uppenbart att arrangemanget, med väldigt folkhems-folkparks-nostalgisk ton, använde sig av stavningen som en blinkning till töntiga dansbandsstavningar men också för att visa hur namnet skulle läsas. Gubben/tanten som skickat in bilden fattade ingenting och det gjorde inte heller den mossiga redaktionen som antagligen missat att det finns en hel generation som skolats i ironins ädla konst.

Trots att jag mår lite dåligt av att se bilder på felstavade kebabskyltar och gatupratare kunde jag vid ett besök i Övik i somras inte låta bli att föreviga några själv. Och genom att publicera dem här får ni nu anledning att ogilla min snobbism. Men jag gör det med kärlek. I alla fall bild nummer ett…

Suchi. Säg det högt. Visst känns det härligt.

…för visst låter det härligt. Uttalas med ett chhreee-ljud.

Bild nummer två ser jag mer som ett exempel på att det kanske gått lite väl snabbt när man i var och varannan stad klämt upp nya shoppinggallerior. Eller?

Ibland går det för snabbt när man bygger gallerior

Operation sommarskägg: Uppdrag slutfört!

Med skäggJag tillhör den lyckliga skara män som gift sig med en kvinna som uppskattar skägg. Som inte alls stör sig på att ”det sticks” och tycker att ett rejält helskägg är snyggt. Inför ”Operation sommarskägg” har jag gång på gång lugnat henne med att det inte tar mer än ett par veckor innan skägget växer ut, och att jag är återställd i mitt skäggprydda skick.

På bilden till höger ser ni en bild som togs klockan 9:00 imorse (måndagen den 13:e juli). Här nedan tänkte jag kontinuerligt uppdatera med bilder från de olika raksessionerna. Ett litet steg i taget.

Jazzpaket med smala hockeyklubbspolisonger:

Jazzpaket med smala hockeyklubbor

Jazzpaket med något för korta polisonger…

Skägg 3

Det halvtyskt skägg (tisdag)
Halvtyskt skägg

Det blev ett Zappa idag (onsdag)

Zappa-skägget

En hederlig mustasch blev dagens skäggprydnad (torsdag)
Kändes en smula märkligt… vet inte riktigt om mustasch är min grej.

Mustasch

Och så äntligen fredag… och dags för tangorabatten
Denna bild tagen strax innan kvällsdopp klockan 22:00. Jag älskar Norrlands ljusa sommarkvällar!
Och tangorabatt… kanske inte så tokigt. Synd att den kräver så mycket underhåll. Och kanske kunde man ha gjort den lite smalare.

Tangorabatt

Den förbjudna mustaschen...
Innan jag helt rakade av skägget beslutade jag att hedra min morfars far med en liten pre-andra-världskriget-mustasch. För på alla foton jag sett av min morfars far hade han (om jag inte minns fel) två små mustsachkluttar strax under näsan. Och vad jag förstod var det här ganska poppis. Men så kom en viss diktator, med ryckningar i högerarmén och gjorde den korta mustaschen väldigt impopulär. När blir den trendig igen?

Två komiska genier och en snubbe med mini-muscha

Slutbild – renrakad och redo för återväxten:
Jo, min fru gillar mig även i rakat skick.

renrakat

Oj, vi glömde prislappen… märkligt nytryck av Mare Kandre

På dagens möte med bokcirkeln Blai-blai gjorde Jonas en märklig upptäckt. På Inger Edelfeldts omslagsbild till Mare Kandres Qvinnan och Dr Dreuf finns resterna av en prislapp. Bokförlaget ”Hansson Bok” verkar helt sonika tagit en gammal utread variant av originalutgåvan och glömt bort att ta bort den gula prislappen helt innan de lagt den i scannern…

Nyutgåva bredvid inbundet original
Nyutgåva bredvid inbundet original
Det är inte helt lätt att gnugga bort en tryckt prislapp...
Det är inte helt lätt att gnugga bort en tryckt prislapp...

Undrar vad Inger Edelfeldt (vars efterord finns med i den nya upplagan) tycker om det. Och vad skulle Mare Kandre säga om att den nya utgåvan inleds med ett stavfel:

”Ett pärlermolätt kvällsljus…”

PS: Bilderna knäppta av Dag