Om exakt två månader är min pappaledighet slut och jag ger mig i kast med nya arbetsuppgifter på mitt kära förlag IDG. Jag blir projektledare med ansvar för ”viktiga digitala satsningar”. Ska onekligen bli kul.

Samtidigt börjar jag mentalt växla över hjärnan till ett ”jag ska jobba spår”. Exakt 60 dagar pappaledighet kvar och jag har knappt skrivit ett enda inlägg om min älskade dotter Pella. Vanna hon hade till och med en egen vinjett: ”Veckans Vanna”. Det är knepigt att vara andrabarn. Samtidigt får man så mycket gratis. Pella har en storesyrra att se upp till och kopiera. För några veckor sedan vill Pella ”hoppa upp” (jo hon pratar) i stora däckgungan. Hon satte sig där, tog ett stadigt tag om kedjorna för att sedan börja luta sig bakåt och framåt. Hon tar fart! Yikes tänkte jag och höll oroligt fast henne i luvan, helt i onödan.

Nämnde jag förresten att jag har nytt jobb. Projektledare ”för digitala satsningar”. Givetvis plockade jag fram mobilen och filmade min dotters bravad:

Pella är häpnadsväckande charmig när hon skriker: ”andirs, andirs” och ”läsa bok, läsa bok”. Sen sitter vi där i soffan och läser bok efter bok. Pella är rastlös som bara den och slänger gärna ur sig ett ”slut” när det är två sidor kvar. Sedan springer hon och hämtar en ny. Ofta från golvet eftersom hon en kvart tidigare ägnat någon minut åt att dra ner alla böcker från bokhyllan. Det här med att riva ur saker ur bokhyllor och skåp är en talang som är helt i klass med syrrans. Fast i kombination med Vannas faibless för att bygga kojor och barrikader av allt möjligt blir denna talang inte lika väl mottagen. Att vara andrabarn är tufft. Att vara tvåbarnsförälder är tuffare.

För att kompensera bristen på inlägg under vinjetten ”Peckans Pella” (jo man blir barnslig när man är pappaledig), ska jag nu haspla ur mig Pella-grejor i färskt minne. Om du läser det här om sisådär sex-sju år Pella, så ska du veta att din favoritplats mellan cirka 1-1,5 års ålder var framför dörren. Alltså där det i många hushåll ligger en hallmatta som det står ”Välkommen på”. Hade vi haft en hallmatta borde det stå ”Pellas plats” på den. För där gillar du att sitta med ryggen mot dörren. Ett av dina första ord var  just ”sitta” och där satt du och sa: ”sitta” med ryggen fri. Tryggt och bra (mamma och pappa har införskaffat säkerhetsdörr (den gamla släppte in så mycket ljud)).

Alla säger att Pella är lik Vanna. Men jag och Frida blir lika förvånade varje gång vi tittar på gamla bilder på Vanna och inser att folk faktiskt har rätt. Ni är lika, men samtidigt väldigt olika. Pella är så himla kramgo. Vanna var lite mer cool. Kan det vara så att du kastar dig upp i min famn för att söka skydd… att vara andrabarn är tufft. Särskilt när domaren tittar åt andra hållet och det är fritt fram för tjyvnyp.

När jag skriver det här ligger både Vanna och Pella och sover. Mamma sitter framför sin dator och pappa framför sin. Tv är liksom inte grejen i den här familjen. Det är sånt som Vanna tittar på när pappa lagar kvällsmaten. Och då ligger Pella ibland längst fram på sängkanten med huvudet i händerna . Precis som syrran. Fast bara några minuter, sen springer hon ut till pappa och hoppas att maten är klar eller att han kan ”läsa book”.

För några timmar sedan var jag på Vannas förskola. Föräldramöte. Riktigt spännande att  förstå vad Vanna pysslar med på dagarna. Och att plötsligt förstå varför Vanna i morse sa: idag är det grön dag, jag ska ha gröna kläder. Av närvarostaplarna på väggen att döma är det lila dag imorgon Vanna. Och på fredag gul. Hmm, kanske hinner färga om alla dina rosa plagg så att de blir gula…

Avslutar detta mastodontinlägg med en bild jag hittade i Vannas låda på dagis. Fastnade lite extra för den. Visst är det härlig rörelse. Håret som fladdrar. Och så underst Vannas nyfunna signatur. Ett stort V, ett litet a (ser ut som p), två små n:n (ser ut som i:n) och ett litet a. Cool!

Förresten, jag knäppte en bild. Med mobilen (nu när jag snart har nytt jobb ska jag nog uppgradera mobilkameran…):

Och så slutligen inspirationen till detta blogginlägg (förutom mina barn). Min gamle vän, forne kombo, gymnasievän och gubbe Fredrik Storm har sent om sider skaffat blogg. Den handlar enligt uppgift om ingenting. Men efter att ha läst hans ovanligt innehållsrika ingenting-inlägg blev jag sporrad till ovanstående. Och så hoppas jag att Storrrm (eller koffka som somliga kallar honom) fortsätter leverera.  Håll koll på: http://storrrm.com/

Kanske kan han bli lika produktiv som Hårdrockarpappan Johan!