Kategoriarkiv: litteratur

Skönlitterära övningar

Lade mig i soffan. Slog på tv:n. Fotbolls-vm. Surprise! Jaha, tänkte jag, tog fram laptopen och insåg att jag ville göra något samtidigt som tv:n stod på, samtidigt som uppkopplingen här i stugan suger. Jag skriver en roman!, tänkte jag. Och så började jag skriva. Se nedan.  Någon som vill se en fortsättning? Lämna en kommentar 😉

Kapitel 1

Egentligen visste han allt. Allt det där han egentligen behövde veta. Han var inte överraskad, inte överrumplad. Det hade till och med funnits en tid då han hade legat i sängen natt efter natt, sömnlös och grubblat över vad han skulle göra om det uppdagades. Men det var länge sen. På den tiden han inte visste mycket alls. Då han oroade sig över det mesta.

I handen höll han ett brev. Brevpappret var lite udda. De påminde om något som hans syster hade i sina samlingar när han var liten. Tonad, airbrushad pastell och snirkliga blommor runt kanterna. Motiv som tog så mycket plats att endast en smal spalt i mitten av pappret kunde användas för ord. I det här fallet räckte det mer än väl. Allt som stod där var två ord:

”Jag vet”.

Ingen avsändare. Bara ”Jag vet”. Mjuk skrivstil. Inte snirkligt, inte skakigt. Stabilt. Självsäkert? Han var ingen grafolog, men det kändes inte som att texten var skriven i affekt. Det var inget hot, det kändes mer som ett deltagande. Jag vet något som du vet.

Ja, faktiskt kände han en stor lättnad. Någon vet.

Men så slog det honom: Finns det andra som vet? Och plötsligt sköljde oron över honom och han visste inte vad han skulle tro. Var det här slutet? Eller var det början?

Blai-blai bokcirkeln som levt elva år – här är vårt recept för framgång!

loggaIkväll var en sådan där söndag då jag åker till en av mina vänner i bokcirkeln Blai-blai. Så har det faktiskt varit i över elva år (läs om tio-årsjubileumet här). I elva år har ritualen varit som följer:

1. Vi ses hemma hos någon av medlemmarna (eller på restaurang eller i en fin liten stuga vid Vita Bergsparken…). Medlemmarna består av fyra kvinnor och fyra män. Faller en bort föreslår medlemmarna en kandidat (av samma kön som den som föll bort) och vi röstar fram en ny.

2. Till mötet (som sker på en söndag, oftast vid 17-tiden, ungefär var 4:e-6:e vecka beroende på helger och annat), ska vi ha läst den bok som valts på föregående möte. Boken ska vara tillgänglig på pocket antingen på svenska eller engelska. Ämnet för boken kan faktiskt vara lite vad som helst. Här accepteras alla genrer. Allt från fackböcker till poesi, science fiction och deckare.

3. Vår diskussion inleds med en kollektiv redogörelse för bokens innehåll. Ofta går vi igenom boken kronologiskt. Ibland tar vi stickspår längs vägen, diskuterar vad som ”egentligen hände”… och liknande. Ibland uppstår en diskussion om formen, stilen, handlingen, översättningen mm. Och så tolkas det, övertolkas, problematiseras, skrattas, dissas och hissas. Ibland är diskussionen över på 20 minuter… för det mesta tar det någon timme.

4. När diskussionen är över går vi över till fas två: Val av nästa bok. Till varje möte har en medlem (enligt en turordningslista) ansvaret att välja ut tre bokkandidater. Många gånger har personen ifråga tänkt ut ett tema. Men det är inget krav. När böckerna presenterats har vi en sluten omröstning. Medlemmarna skriver på lappar ner sin rankinglista, där favoriten får tre poäng och den man inte vill läsa får ett poäng… Sedan räknas rösterna och en vinnare utses.

5. Sedan bestämmer vi datum och plats för nästa utmaning, säger tack och adjö (och som ikväll tackar värden för den fantastiska maten).

6. Därefter far vi hem. Jag sätter mig vid datorn och uppdaterar Blai-Blais blogg (som funnits på Blogspot sedan starten och innehåller vår hela historik och statistik), och köper in boken via Bokus eller Adlibris…
Ibland uppdateras bloggen av någon annan (läs Tommi ;-), men för det mesta faller det på min lott. Kanske för att jag har vanan inne…

Denna uppdatering gjorde exempelvis jag om kvällens bok >>

Och så har jag gjort en uppdatering inför nästa möte här >>

För att göra bokcirkeln lite extra spännande röstar vi en gång om året igenom en topplista då vi rankar de böcker vi läst under året.  Här hittar ni våra årslistor >>

Är du med i en bokcirkel?
Skriv gärna en kommentar nedan och berätta lite om den, och om den har en hemsida: länka!

Vannas bloggpremiär!

Det var en gång två flickor som hade inte not at jöra  o de va vanna och vera och lina som va en vuxen och pappa anders som lånade en båt av en grane så åk de i båten då kom kompisn majken o vile följa me på båtturen o dom seglade o seglade enda til rimden o freldra pekade mars o jupeter o vera bara gnölade o gnöla o ja me fasd med halsband o smiken men sen åkde vi hem ijen til mamma å då plötlit så åkde mamma till åland för at hola föredrag o en gon så åkde pappa till berlin.

Sgriven av vanna

Här har ni blidvarianten av sagan (illustration: Vanna Engström)

De första orden redigerade jag med Vanna, sedan släppte jag henne lös. Det här med språk är så fruktansvärt coolt!
/Anders

Oj, vi glömde prislappen… märkligt nytryck av Mare Kandre

På dagens möte med bokcirkeln Blai-blai gjorde Jonas en märklig upptäckt. På Inger Edelfeldts omslagsbild till Mare Kandres Qvinnan och Dr Dreuf finns resterna av en prislapp. Bokförlaget ”Hansson Bok” verkar helt sonika tagit en gammal utread variant av originalutgåvan och glömt bort att ta bort den gula prislappen helt innan de lagt den i scannern…

Nyutgåva bredvid inbundet original
Nyutgåva bredvid inbundet original
Det är inte helt lätt att gnugga bort en tryckt prislapp...
Det är inte helt lätt att gnugga bort en tryckt prislapp...

Undrar vad Inger Edelfeldt (vars efterord finns med i den nya upplagan) tycker om det. Och vad skulle Mare Kandre säga om att den nya utgåvan inleds med ett stavfel:

”Ett pärlermolätt kvällsljus…”

PS: Bilderna knäppta av Dag

Årets intervju: Schulman möter Ranelid

Björn Ranelid (foto: Nöjesguiden)Eller kanske snarare ”Årets intervjuoffer”. För som Schulman själv skriver:

”Ranelid är den mest självintervjuande person jag någonsin träffat.”

Igår läste jag intervjun i senaste Nöjesguiden och kunde konstatera att Björn Ranelid är ett unikum. Vilket han gång på gång påpekar själv. Ranelid är lite för mycket. Lite ”over the top”. Och på så vis ett skönt inslag i ett annars ganska mesigt, ofta alltför inställsamt kulturetablissemang. Minns att jag läste självbiografiska ”Till alla människor i himlen och på jorden” för ett gäng år sedan. Minns också att jag uppskattade språket.

Men samtidigt har alltid min uppskattning av Ranelids språk störts av hans självupptagna manér. Det där sjävcentrerade är som ett missljud som tjuter i bakgrunden så fort man tar i något han skrivit. Ja, precis som den där tinnitusen som Ranelid gärna återkommer till i var och varannan intervju. 

I alla fall kändes det så då. Efter att ha läst Alex Schulmans intervju försvann missljudet, och det känns som att jag är redo att ge honom en ny chans.