Kategoriarkiv: konst

Dismaland – onöjesparken på film

Häromdagen såg jag de första bilderna från Banksys onöjespark Dismaland i Weston-super-mare. Min första tanke: jag måste dit! Men efter att ha kikat i kalendern och kollat på biljetter inser jag att det tyvärr blir väldigt svårt. Parken är ju bara öppen fem veckor. Men visst hade det varit häftigt. Bara tanken på att återvända till den plats som bland mina släktingar alltid kallats Weston-super-MUD hade varit spännande. Istället nöjer jag mig med att här samla ett gäng klipp:

8 mars – internationella kvinnodagen – befria människan!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nej, jag tänker inte säga ”Grattis alla kvinnor”. Att det behövs en kvinnodag är inget att fira. Eller som Nanna Johansson uttryckte det för två år sedan i radio (lyssna här):

”Som att säga grattis till en hiv-smittad på Världsaidsdagen.”

Men samtidigt finns det en oerhörd kraft i kvinnodagen som manifestation. Och det är en dag att fira. Att fira kampen för jämställdhet, jämlikhet och rättvisa. För mina döttrar, men också för alla söner. För precis som det står skrivet på min favoritaffisch (som i skrivande stund hänger precis bakom min rygg ) så är det inte bara kvinnan, utan människan som måste befrias.

”Det patriarkala paradigmet placerar både män och kvinnor i hämmande stereotypa roller.”

word.

Nä, jag orkade inte bygga Kiasma

Läste en intressant artikel på Googles blogg idag om möjligheten att bygga egna 3d-hus med hjälp av insticksprogrammet ”Google Building Maker” och Google Earth.

Min första tanke: Ah! Jag bygger IDG-huset och gör en nyhet om det åt PC för Alla imorgon.
Min andra tanke: Jag bygger upp varenda kåk i Bagarmossen och bloggar om det på Bagisbloggen
Min tredje tanke: Äsch, jag kan väl testa med mitt eget hus.

Sen installerade jag programmet och upptäckte till min stora besvikelse att inte en endaste stad i Stockholm var insläppt i Googles nybyggarprogram. Den närmaste platsen jag kunde bebygga var Helsingfors.

Min fjärde tanke: Ah, jag bygger Kiasma! Fasiken vad coolt att berätta för folk att man var med och byggde Helsingfors coolaste museum…

Sen satte jag igång. Då insåg jag att coola museer kräver lite mer jobb än kvadratiska, rätvinkliga kåkar.

Kiasma krävde lite extra byggskills...
Kiasma krävde lite extra byggskills...

Jag gav upp.

I alla fall för den här gången.

Veckans Vanna: Aj, aj, aj, aj, kul möten o galonisar

Som ni kanske minns lärde sig Vanna gå för en vecka sedan. Kunskaper hon i måndags prövade utomhus.

På asfalt.

Aj, aj, aj, aj, blev resultatet, och sen gick Vanna runt och såg ut som en ärrad boxare.

Men vad gjorde det när hon fick besök av faster och kusinerna från Småland + Granny. Och inte nog med det, fick använda de där finfina galonisarna som mamma köpte på loppis. 

En massa fina löv och en galontjej.
En massa fina löv och en galontjej.

På torsdagen träffade Vanna gamla kompisar. Alltså, gamla kompisar till pappa samt deras bebisar. Jämnåriga Oskar på Lilla Essingen var en helt ny bekantskap. En kramgo kille, som Vanna betraktade med viss skepsis. Vanna är en smula småflörtad just nu.

Förra veckan var det en gammal gubbe som kom fram till oss när vi stod och väntade på tbanan vid Slussen. Gubben försökte ge henne en femkrona. Vanna nappade inte alls på erbjudandet. Gubben trugade och försökte till och med stoppa femkronan i handen på henne. Men, nej, nej. Vanna ville absolut inte ta emot allmosor från främmande gubbar. Vilket jag påpekade för gubben, som besviken gick därifrån. Jo, livet som gullig bebis är märkligt.

Jo, så här kan Vanna se ut när hon gråter.
Jo, så här kan Vanna se ut när hon gråter.

Veckans citat: ”Hon ser ut som en italiensk målning”. Sagt av Ulli. Och finkänsliga jag föreslog att det var de gråtande barnen hon tänkte på. Jo, jag jämförde faktiskt min egen dotter med Hötorgskonst… Gör det mig till en dålig pappa?

Förra Veckans Vanna >>

Kardemumma = Kött av mumie

För en massa år sedan (typ femton…) läste jag grundkursen i konsthistoria i Uppsala. Under en termin brände vi av hela konsthistorien från stenåldern till nu (nåja… har för mig att vi inte kom så mycket längre än tidigt 80-tal).

Det jag framförallt minns från denna kurs är föreläsarna. Thomas Hård av Segerstad med sin mycket intensiva, nästan dramatiserade föreläsningsstil och Torbjörn Fulton, som stapplade in i föreläsningssalen, lutad mot sin käpp och med knarrande röst spred sina kunskaper.  Dr Fulton (finns faktiskt på bild här >>) föreläste bland annat om Egyptens konsthistoria som han kryddade med en hel del spännande fakta.

Visste ni till exempel att egyptiska mumier i Europa under medeltiden var hett eftertraktade som medicin? Man importerade mumierna och malde ner dem till pulver som bland annat användes som sårsalva. Tusentals mumier maldes ner och såldes som mumiepulver. Mot slutet av den epok vi kallar medeltiden var det så ont om mumier att förslagna affärsmän lät tillverka egna mumier gjorda av avrättade fångar och döda sjukhuspatienter. En kvarleva från denna epok i västerländsk medicin är ordet:

kar-de-mumma, kött-av-mumie.

Jag minns hur häpen jag var efter att ha fått dessa fakta leverade av denna kunskapens källa. Va, kan det verkligen vara sant? Kardemumma?

Efter lite efterforskningar kunde jag konstatera att allt fram till just den där avslutningen var sant. Visst användes mumiepulver som medicin under medeltiden. Det fanns till och med enligt egyptologen Christine El Mahdy första, andra, tredje och fjärdesortering av mumier… (läs här).  Och att det började tillverkas mumier verkar också sant. Enligt den här artikeln kan till och med detta vara en förklaring till att pestspridning under medeltiden…

Men jag har genom åren förgäves letat efter bevis att ”Elettaria cardamomum”, det latinska namnet för kardemumma, har något med mumier att göra. Men kanske är det någon där ute som vet mer. Drev Dr Fulton med oss, eller avslöjade han bara väl bevarade hemligheter?

Lite tankar inför ett bröllop

Om några timmar gifter sig David och Petra. Frida och jag laddar på Piteå Stadshotell. Nya manchettknappar inhandlade (jo jag glömmer alltid ta med mig knapparna…), och Frida står ute i korridoren vid en väggmonterad strykbräda och plattar till skjorta och klänning.
Det där med strykbrädan är en av flera lite udda detaljer på detta gamla stadshotell. Intressantast är valet av konst på väggarna. Överallt hänger inramade planschreproduktioner av Salvador Dalí. Märkligt nog tycks hotellet bara fått tag i fyra olika motiv som de hängt upp överallt. I hotellrum, korridorer och salar. Att knalla igenom en korridor där samma konstverk upprepas gång på gång är minst sagt surrealistiskt.
Salvador himself skulle nog trivas ganska bra.

Mer än så hinner jag inte tänka.
Frida är tillbaka med skjortorna och det är dags för promenad.