konst

Nu visas arkiv för kategorin konst.

Läste en intressant artikel på Googles blogg idag om möjligheten att bygga egna 3d-hus med hjälp av insticksprogrammet ”Google Building Maker” och Google Earth.

Min första tanke: Ah! Jag bygger IDG-huset och gör en nyhet om det åt PC för Alla imorgon.
Min andra tanke: Jag bygger upp varenda kåk i Bagarmossen och bloggar om det på Bagisbloggen
Min tredje tanke: Äsch, jag kan väl testa med mitt eget hus.

Sen installerade jag programmet och upptäckte till min stora besvikelse att inte en endaste stad i Stockholm var insläppt i Googles nybyggarprogram. Den närmaste platsen jag kunde bebygga var Helsingfors.

Min fjärde tanke: Ah, jag bygger Kiasma! Fasiken vad coolt att berätta för folk att man var med och byggde Helsingfors coolaste museum…

Sen satte jag igång. Då insåg jag att coola museer kräver lite mer jobb än kvadratiska, rätvinkliga kåkar.

Kiasma krävde lite extra byggskills...

Kiasma krävde lite extra byggskills...

Jag gav upp.

I alla fall för den här gången.

Som ni kanske minns lärde sig Vanna gå för en vecka sedan. Kunskaper hon i måndags prövade utomhus.

På asfalt.

Aj, aj, aj, aj, blev resultatet, och sen gick Vanna runt och såg ut som en ärrad boxare.

Men vad gjorde det när hon fick besök av faster och kusinerna från Småland + Granny. Och inte nog med det, fick använda de där finfina galonisarna som mamma köpte på loppis. 

En massa fina löv och en galontjej.

En massa fina löv och en galontjej.

På torsdagen träffade Vanna gamla kompisar. Alltså, gamla kompisar till pappa samt deras bebisar. Jämnåriga Oskar på Lilla Essingen var en helt ny bekantskap. En kramgo kille, som Vanna betraktade med viss skepsis. Vanna är en smula småflörtad just nu.

Förra veckan var det en gammal gubbe som kom fram till oss när vi stod och väntade på tbanan vid Slussen. Gubben försökte ge henne en femkrona. Vanna nappade inte alls på erbjudandet. Gubben trugade och försökte till och med stoppa femkronan i handen på henne. Men, nej, nej. Vanna ville absolut inte ta emot allmosor från främmande gubbar. Vilket jag påpekade för gubben, som besviken gick därifrån. Jo, livet som gullig bebis är märkligt.

Jo, så här kan Vanna se ut när hon gråter.

Jo, så här kan Vanna se ut när hon gråter.


Veckans citat: ”Hon ser ut som en italiensk målning”. Sagt av Ulli. Och finkänsliga jag föreslog att det var de gråtande barnen hon tänkte på. Jo, jag jämförde faktiskt min egen dotter med Hötorgskonst… Gör det mig till en dålig pappa?

Förra Veckans Vanna >>

För en massa år sedan (typ femton…) läste jag grundkursen i konsthistoria i Uppsala. Under en termin brände vi av hela konsthistorien från stenåldern till nu (nåja… har för mig att vi inte kom så mycket längre än tidigt 80-tal).

Det jag framförallt minns från denna kurs är föreläsarna. Thomas Hård av Segerstad med sin mycket intensiva, nästan dramatiserade föreläsningsstil och Torbjörn Fulton, som stapplade in i föreläsningssalen, lutad mot sin käpp och med knarrande röst spred sina kunskaper.  Dr Fulton (finns faktiskt på bild här >>) föreläste bland annat om Egyptens konsthistoria som han kryddade med en hel del spännande fakta.

Visste ni till exempel att egyptiska mumier i Europa under medeltiden var hett eftertraktade som medicin? Man importerade mumierna och malde ner dem till pulver som bland annat användes som sårsalva. Tusentals mumier maldes ner och såldes som mumiepulver. Mot slutet av den epok vi kallar medeltiden var det så ont om mumier att förslagna affärsmän lät tillverka egna mumier gjorda av avrättade fångar och döda sjukhuspatienter. En kvarleva från denna epok i västerländsk medicin är ordet:

kar-de-mumma, kött-av-mumie.

Jag minns hur häpen jag var efter att ha fått dessa fakta leverade av denna kunskapens källa. Va, kan det verkligen vara sant? Kardemumma?

Efter lite efterforskningar kunde jag konstatera att allt fram till just den där avslutningen var sant. Visst användes mumiepulver som medicin under medeltiden. Det fanns till och med enligt egyptologen Christine El Mahdy första, andra, tredje och fjärdesortering av mumier… (läs här).  Och att det började tillverkas mumier verkar också sant. Enligt den här artikeln kan till och med detta vara en förklaring till att pestspridning under medeltiden…

Men jag har genom åren förgäves letat efter bevis att ”Elettaria cardamomum”, det latinska namnet för kardemumma, har något med mumier att göra. Men kanske är det någon där ute som vet mer. Drev Dr Fulton med oss, eller avslöjade han bara väl bevarade hemligheter?

Om några timmar gifter sig David och Petra. Frida och jag laddar på Piteå Stadshotell. Nya manchettknappar inhandlade (jo jag glömmer alltid ta med mig knapparna…), och Frida står ute i korridoren vid en väggmonterad strykbräda och plattar till skjorta och klänning.
Det där med strykbrädan är en av flera lite udda detaljer på detta gamla stadshotell. Intressantast är valet av konst på väggarna. Överallt hänger inramade planschreproduktioner av Salvador Dalí. Märkligt nog tycks hotellet bara fått tag i fyra olika motiv som de hängt upp överallt. I hotellrum, korridorer och salar. Att knalla igenom en korridor där samma konstverk upprepas gång på gång är minst sagt surrealistiskt.
Salvador himself skulle nog trivas ganska bra.

Mer än så hinner jag inte tänka.
Frida är tillbaka med skjortorna och det är dags för promenad.

Okej, det känns nästa lite narcissistiskt att lägga upp denna bild. Men jag kunde inte låta bli. Om inte annat för att göra reklam för M3:s eminenta illustratör, som dessutom är rasande trevlig och en fasansfullt skicklig keramiker.
Kolla in Jakobs hemsida.

Fick ett pressmeddelande idag från ”Internet Konst Scandinavia”, ett företag med följande affärsidé:

-I och med utvecklingen av digitalkameran använde (sic) så har fler och fler människor en uppsjö av bilder som de inte gör något med. En massa personliga minnen från semestern, bröllopet, släkten, äventyrsresan, barnen, husdjuren, första träffen och liknande som sedan bara blir liggande på hårddisken. Samtidigt köper folk en mängd reproduktioner och konst som de inte har någon relation till och sätter på sina väggar. I-Konst är ett sätt att lyfta fram fram och förädla fina personliga bilder till en annan form. Ett sätt att skapa kvalitets konst (sic) från egna bilder och minnen.”

Knäpp alltså en bild, skicka in den till I-konst och de tar hjälp av ”konstnärer som har gedigna kunskaper i måleri i olja” som målar din bild på canvas. Som du ser av exemplet här bredvid kan du välja mellan ”realistisk” och ”artistisk stil”.

Själv är jag brutalt sugen på att skicka in en bild på en fiskargubbe eller ett gråtande barn och se hur den blir.
Undrar också när Dan Wolgers kläcker idén att fota av klassiska mästerverk på museum, skicka in dem till I-konst få dem tillbaka och sedan ställa ut dem på galleri. Det vore väl ett ypperligt sätt att göra konst av själlös i-konst…

Beställl din egen hötorgskonst här >>

Lego bygger Lego

Minns inte vem, när och var, men jag minns att någon de senaste veckorna sagt: ”Det finns till och med en kille som byggt en fabrik i Lego som tillverkar Legobilar”. Minns också något om You Tube. Och så har jag, min vana trogen, återberättat denna historia och fått minst sagt stark respons från diverse folk (mest män märkligt nog).
Och nu, gott folk, har jag letat upp filmen. Lego som bygger Lego. Håll till godo alla Legonördar därute:

Jag hade en trevlig eftermiddag på Moderna museet med min moster igår. Vi var där för att tillsammans med andra sista-minutare se Paul McCarthy – utställningen stängde igår. Och det var intressant. Och det var roligt och förstås mycket äckligt och våldsamt. Mycket ketchup och apelsinsaft. Konstnärernas konstnär beskrivs han som i utställningens början, och visst är det ett intressant epitet. Jag gillade också alla skyltar som på utförligt vis förklarade att barn inte bör vistas i lokalen.

Vad som gav lite extra guldkant på eftermiddagen var (förutom leverpastejsmörgåsen och kaffet i gott sällskap efteråt) den lapp jag innan vi gick in i utställningen hittade uppsatt på toan.

Jag kunde förstås se en rad anledningar till varför jag var på Moderna museet även om jag tycker det verkar kul med Segway, men jämförelsen blev extra rolig när det var konstnärernas konstnär, provokatörernas provokatör och ketchupdyrkaren McCarthy vi var där att se. Det var många pryda och chockerade människor som under gårdagen säkerligen skulle hålla med teknikälskaren som hyllar det amerikanska åkdonet.

Läs vad Jessika Gedin skriver om Paul MacCarthy här >>

Splatterstickning…

Frida har ju bjudit på en hel del sköna sticktips på denna sida… nu är det min tur. Råkade snubbla över en länk på Buzz till en sajt fylld med bilder på stickade djur och människor i diverse makabra situationer. Skulle kunna upplevas som äckligt och stötande om det inte råkade vara så att de faktiskt är stickade och därmed upplevs som riktigt mysigt kramgoa på något märkligt vis.

se själv >>

Vernissagedags

Kom till Edsviks konsthall på vernissage! Det blir roligt, jag lovar! Lördag 14:e är det dags att presentera några månader av hårt slit och spännande arbete. Utställningen Sverige-Chile invigs, och jag har fått agera kurator och varit med i urvalsprocessen, vilket innebär att tolv svenska och tolv chilenska samtida konstnärer nu samsas i konsthallens vackra lokaler. Läs mer här >>

Välkommen!

« Äldre inlägg