För en massa år sedan (typ femton…) läste jag grundkursen i konsthistoria i Uppsala. Under en termin brände vi av hela konsthistorien från stenåldern till nu (nåja… har för mig att vi inte kom så mycket längre än tidigt 80-tal).
Det jag framförallt minns från denna kurs är föreläsarna. Thomas Hård av Segerstad med sin mycket intensiva, nästan dramatiserade föreläsningsstil och Torbjörn Fulton, som stapplade in i föreläsningssalen, lutad mot sin käpp och med knarrande röst spred sina kunskaper. Dr Fulton (finns faktiskt på bild här >>) föreläste bland annat om Egyptens konsthistoria som han kryddade med en hel del spännande fakta.
Visste ni till exempel att egyptiska mumier i Europa under medeltiden var hett eftertraktade som medicin? Man importerade mumierna och malde ner dem till pulver som bland annat användes som sårsalva. Tusentals mumier maldes ner och såldes som mumiepulver. Mot slutet av den epok vi kallar medeltiden var det så ont om mumier att förslagna affärsmän lät tillverka egna mumier gjorda av avrättade fångar och döda sjukhuspatienter. En kvarleva från denna epok i västerländsk medicin är ordet:
kar-de-mumma, kött-av-mumie.
Jag minns hur häpen jag var efter att ha fått dessa fakta leverade av denna kunskapens källa. Va, kan det verkligen vara sant? Kardemumma?
Efter lite efterforskningar kunde jag konstatera att allt fram till just den där avslutningen var sant. Visst användes mumiepulver som medicin under medeltiden. Det fanns till och med enligt egyptologen Christine El Mahdy första, andra, tredje och fjärdesortering av mumier… (läs här). Och att det började tillverkas mumier verkar också sant. Enligt den här artikeln kan till och med detta vara en förklaring till att pestspridning under medeltiden…
Men jag har genom åren förgäves letat efter bevis att ”Elettaria cardamomum”, det latinska namnet för kardemumma, har något med mumier att göra. Men kanske är det någon där ute som vet mer. Drev Dr Fulton med oss, eller avslöjade han bara väl bevarade hemligheter?
Ordet har med stor sannolikhet sitt ursprung i grekiskan: ka’rdamon är en sorts krasse, Lepidium sativum, och a’momon lär vara namnet på en kryddväxt från Indien, Amomum subulatum. Tillsammans betyder orden således ’oklanderlig krasse’, typ.
Inga mumier här alltså – tyvärr, får man väl ändå säga.
Ah, Venanzio, visste att du satt inne med svaret. Onekligen en stor tillgång att ha en klassisk humanist i sin bekantskapskrets!
Det är vad som står i min etymologiska ordbok också (jag är ingen klassisk humanist, så jag måste slå upp 🙂 ), från grekiskans kardamomon. Så det verkar vara den vedertagna förklaringen. Synd.
Din blogg är för övrigt väldigt rolig Anders! Även om jag tror på schampo.
OH VAD COOLT 😀
Är du säker på att det var typ 15 år sen du läste för herrar Fulton och Hård? Jag läser nämligen konstvetenskap A just nu. Torbjörn stapplar än idag fram på sin käpp och talar i falsett om sin älskade arkitektur, Thomas talar lika passionerat (lidande, begär) om ljus, mörket, grottmålningar!
fantastiskt! Skönt att en del saker förblir desamma år efter år.
Hej ! Jag hamnade bara här när jag surfade på Dr. Fulton, även jag en tidigare elev på de fördjupande och trevliga föreläsningarna.
Jag är en särskild sorts nörd, nämligen på dofter eller smaker. Så jag har flera gånger funderat på ordet och slagit upp det. Lyssnade till Dr. Fultons historia o minns den fortfarande, när du nu nämner den här. Men jag blev också lite frågande.
Dock när jag läste era inlägg nu, slog det mig, men det kanske är så självklart att man inte reflekterar över det. Jag tror att själva ordet kan ha en historisk förklaring i det indiska ordet och transkriberingar till både grekiska och latin eller simultant existerande morfem i de olika språken. Dessa morfems betydelser kan ju ha ändrats över tid också som är vanligt med rotmorfem och hela ord. Vad de representerar i vår föreställningsvärld varierar över tid och det kan vara betingat både av kontext och att kontexten, även den, förändras över tid. Således kan det ju ligga något i båda förklaringarna och att dessa medeltida handelsmäns begrepp för varan blev en sammansättning av morfemen. Man kan ju fråga sig om car i carnis avskuret (kött)stycke allm. kött, som det står i min norstedts latinsk-svenska ordbok kanske kan ha använts om dessa mumie-produkter för att skapa ett begrepp som skulle illustrera att man sönderdelat mumieköttet, fastän den likaljudande och stavade kryddörten samtidigt finns och härstammar från något indiskt språk i vilket dess morfem etymologiskt inte har något med att skära ut eller kött att göra utan bara det som ni funnit, krasse. Det är nog svårt att ta reda ut nån etymologi och den kan ju bero på andra saker också. Precis som din vän skriver, man kanske får gå efter de vedertagna betydelserna, men det hindrar ju inte att man kan ha fler uppfattningar. Men det kan ju vara så att Dr. Fulton bara skojade med oss också. Roligt att ni skrivit om det här! Har inte hört så många som tänkte på det. Själv är jag väldigt fäst vid kryddörten kardemumma i vilket fall som helst 🙂 I mitt fall var det ganska kul att läsa era inlägg och bli påmind, nu när jag några år efter föreläsningen med Dr. Fulton har skapat mitt facebooknamn: Anna Kardemumma, med endast kryddörtens goda smak och användbarhet i sinnet, utan minsta tanke på Dr. Fultons förklaring. Ha ha, det kar-de-mumma/ie är låter helt plötsligt pretty morbid 🙂
Jag läste konstvetenskap hos Thomas & Torbjörn i början av 2000-talet. Uppsala universitets konstvetenskapliga institution höll då till i slottets södra torn.
Pudelns kärna i kardemummamysteriet är att konstvetenskapen älskar anekdotisk bevisföring eftersom denna besjälar konsten snarare än reducerar den till siffror. Konstvetenskapen är en emulgerad triptyk av historia, estetiska vetenskapliga ansatser a la Wölflins komparativa analys och raljerande estetistiska tankar vilka vill öppna nya möjligheter att musera snarare än låsa tanken till det fördefinierade.
Humanvetenskaperna har vidare sina egna sätt att uppfinna ord eller låna dem och skapa ny innebörd åt sagda ord. Konstvetenskapen gör detta utifrån sinnligt empiriska men också Baudelariskt målande preferenser samt fokus på artifikalia; ej naturalia. Exempelvis betyder karnation för oss konstvetare primärt målarens framställning av köttet och inte engelskans carnations eller nejlikor. Att orden sedan är relaterade metafysiskt är lätt att se och bevisas inte minst antropomorfiskt genom den fiktiva gestalten Röda Nejlikan. Faktum är att ju mer den symboliska korsbefruktningen flödar desto gladare blir alla konstvetare lyckligt fostrade i den ursprungliga Uppsaliensiska andan där vetenskap och skröna vandrar hand i hand i katedralens skugga.
tack för upplysningen 😉
Hamnade här när jag försökte belägga Fultons ord (läste 99). Någon som kommer ihåg hur historien om den giftiga jättegrodan som jagade vår älskade mäster genom grekiska (?) ruiner?
Hmm, den minns jag inte.