Uj, uj, uj vad mycket gott vi hört och läst om temarestaurangen Ninja i Tokyo. I varenda guidebok hyllades stället, vår kompis Robert sa att det var häftigt och enligt våra kollegor i Sverige som precis sett Tokyo-avsnittet av Filip och Fredriks program Grattis Världen var Ninja da place (vilket tydligen var ett skämt)!
Så det var klart att förväntningarna var ashöga när vi stod där utanför porten till Ninja. Dagen till ära hade vi dessutom klätt upp oss i det som japanerna i gemen betraktar som arbetskläder, men som vi på något vis tyckte var ovanligt tjusigt.
När vi kom in i restaurangen fick vi ta oss igenom en ”hemlig gång” ledda av en ”Ninja”. Jovisst, citationstecknen visar precis hur cyniskt oimponerade vi var… men efter gången kom vi in i själva restaurangdelen som faktiskt var riktigt cool. Byggd som en japansk by med små hus, broar och hålor. Synd bara att de placerade oss i utkanten av byn… precis bredvid en bong-terminal och ett bord med britter (snobbiga wannabeintellektuella britter, enligt Daniel).

Vår kvinnliga Ninja-servitris var väl inte direkt ”da-ninja” när hon med ett snabbt ryck rullade upp vår Ninja-meny upp-och-ned. Men vad gjorde det, vi blev ändå impade… av de höga priserna.

Efter lite dividerade bestämde vi oss för en 10-stegsraket. Rätter som vi förevigade med kameran (bortsett från rätt nummer två som var så god att vi helt glömde fota…)

Rätt 1:

Riktigt bra öppning. Den här rätten gav oss faktiskt riktigt grymma förväntningar. Det här blir bra tänkte vi. Uj vad spännande! Så spännande att vi glömde fota rätt nr 2.

Rätt 3:

Den här rätten var lite speciell. Ser ni ägget? Det låg ursrpungligen i en låda fylld med rykande kolsyreis. Ägget hade skal som vi knackade bort för att sedan blanda innehållet ihop med tången. Effektfullt men smaken var väl inte riktigt i samma klass som den visuella upplevelsen.

Rätt 4:

Assnyggt! En svamp med Ninjaloggan inbränd. Soppan smakade tyvärr bara vatten.

Rätt 5:

Den här slemmiga saken skulle höja upplevelsen i rätt fyra ovan. Påminde lite om det där slemmet man kan hitta på grässtrån på sommaren… syrligt, intressant… småvidrigt.

Rätt 6:

Tror nog faktiskt det här var min favorit. Liten men naggande god. Minns inte riktigt vad den innehöll… men ändå.

Rätt 7:

När vi fick fram den här sorbetkaramellen ropade Daniel: ”Vi har blivit lurade! De räknar den här och slemdrinken som en rätt!” Jojo, så kan man se på saken.

Rätt 8:

Kött och potatis. Jaha, är väl allt jag kan säga.

Rätt 9:

Sushi. Aldrig fel på en japansk restaurang om man säger så. Gott gott.

Rätt 10:


När bordsgrannen fick en efterrätt som såg ut som en bonsai fick vi bland annat en söt liten groda. Givetvis delade vi grodan broderligt.

Och så var det äntligen dags för den omtalade Ninja-magin. Okej, tydligen trollar även ninjor med kort och mynt. Om vi bortser från det faktum att jag nog hellre sett en ninja bli osynlig eller krypa baklänges upp längs en vägg så var faktiskt killen riktigt skicklig. Jäkligt skicklig…

Jaha… så stod vi där utanför resturangen, som faktiskt låg granne med en annan tema-restaurang med tema Stockholm…

…och var nog en smula besvikna. Förväntningarna var alldeles för höga och hittills hade vi ju faktiskt lyckats med det mesta i Tokyo.
Så vi vandrade hem i Tokyo-natten genom okända kvarter, förbi öde tempel och bostadskvarter med Mori-tower som riktmärke.
Tyvärr lyckades vi ännu en miss innan vi kom hem. Vi satte oss på baren Antz Republic och beställde varsin drink. Min Bloody Mary var faktiskt den sämsta jag druckit i hela mitt liv. En blandning av tomatjuice och alldeles för mycket citron. Vodkan vet jag inte var den fanns och worcestersåsen kände de nog inte ens till. Nä, råkar du hamna på Antz Republic är det nog bara att beställa gin-o-tonic eller öl. Tacka vet jag Roots!

Uppdatering: Upptäckte att Ninja faktiskt har en sajt. Kolla här >>