Så ser den ut! Och i torsdags släpptes den! 150 pers hejade på när Frida höll föredrag och signerade böcker på Kulturhuset. Och så var Frida dessutom med i Gomorron-programmet i SVT på morgonen:
Mer om boken hittar du på sajten som vi pillat ihop >>
Och så går den ju att köpa exempelvis här >>
Fick ett mejl från Fredrik som startat blogg (go Fredrik!). I bloggen har han bland annat hunnit kommentera Johan Cronemans krönika om Dansbandskampen, en krönika som jag faktiskt på något märkligt vis missat. Fast än märkligare är att jag faktiskt lyckats se ett avsnitt av just det där dansbandsprogrammet. Frida och jag låg där i sängen i lördags och hade svårt att sluta. Och orsaken var inte att vi njöt. Nej, snarare befann vi oss i ett förstenat chocktillstånd och lyckades inte sträcka oss efter fjärrkontrollen. Chocken hade inget med dansbandsmusik att göra. Det vet man ju hur det låter (nä det här är inte musik man lyssnar på, man dansar till den).
Det som gjorde åtminstone mig illa berörd var den taffliga produktionen. Och framförallt: programledaren. Peter Settman stod där och svettades med frånvarande blick, kom ständigt av sig och fick allt svårare att fejka dansbandsorgasm ju längre programmet led. Kanske programmet kunde ledas av Christer Sjögren, eller någon annan dansbandsstjärna som verkligen känner för dansbandsmusik?
Peter Settman kändes inte trovärdig. Nä lika trovärdig som när han i rösträkningspausen aviserar ett fynd i SVT:s arkiv: Rapportsändningen om discoavgiften. En sändning som producenterna bakom programmet inte alls har hittat i arkivet utan på Youtube… och istället för att själva leta upp originalbanden (såsom Copyriot en gång gjorde) hämtar de ner filmen från Youtube och visar den i flashkomprimerad Youtube-kvalitet. Märkligt. Lika märkligt som Peter Settmans uttalande att Sverige på 70-talet var en stormakt när det gällde dansbandsmusik. Menade han att 70-talets svenska dansband åkte runt på världsturnéer?
PS: Som ni kanske ser har Frida försvunnit från denna sajts topp. Det betyder inte att vi skilt oss IRL. Bara i bloggosfären. Vi har numera varsin blogg. Jag driver denna lite fladdriga oseriösa sak, och Frida ägnar sig åt seriöst slöjd- och inredningsbloggande på Kurbits.nu
Vi känner så väl igen det från amerikanska talkshows. Letterman håller upp en pinfärsk cd, berättar när den kommer ut och släpper sedan bandet upp på scenen, eller välkomnar dem till soffan. Är det en filmstjärna sker det alltid i samband med premiären för en ny film. En platt-tv åker fram och det visas ett kort klipp och programledaren berättar att det här kanske är världens bästa film.
Häromdagen såg jag en repris av svt-programmet Videokväll hos Luuk. Gäst var Peter Stormare. En ganska stiff tillställning som avslutades med säsongens nya moment: ”En fruktansvärt bra låt”. Tanken är att eftertexterna ska rulla medan gästen trallar med i låten som förändrat honom/henne för alltid. Peter Stormare väljer låten ”Las Vegas” av Martin Stenmark. Jaså, tänkte jag, en sån skitlåt. Och sedan gör jag kopplingen berättar Stormare varför han gjort sitt val. Killen har valt den här låten för att göra reklam i svensk tv för showen Ladies Night. En show där manliga män (Stormare, Stenmark och Henrik Hjelt) uppträder för en publik bestående av enbart kvinnor.
Inte nog med att killen offrade möjligheten att sjunga en låt som han verkligen gillade, idag insåg jag att killen hade fler pr-jobb på sin agenda. Idag läste jag nämligen recensionen av dvd-produktionen ”Här föll Imperiet”, en inspelning från rockgruppen Imperiets sista liveframträdande innan splittringen. Lägligt nog filmad av: Peter Stormare, och givetvis med som ett av de klipp Peter Stormare valt ut till programmet. ”Exklusiva bilder som aldrig visats förut”, påade Kristian Luuk inslaget. Han sa inte: ”Hela konserten kommer snart ut på en dvd och går att köpa i en butik nära dig.” Men det var troligen det Peter Stormare tänkte, och kanske han rent av sa, men det uppenbara reklambudskapet försvann i sånt fall i klippningen. Det tråkiga i sammanhanget är inte att Stormare smög in reklam i en reklamfri public service-kanal. Det tråkiga är att det inte alls var människan, ja inte ens artisten Peter Stormare vi fick se som gäst hos Kristian Luuk. Det var pr-mannen.
Och kanske var det därför programmet blev så platt?
Under dagen fick storyn om Imperiet dessutom ytterligare en tvist. Tydligen är inte Stormares gamla Imperietkompisar alls särskilt förtjusta över hans film. De uppmanar fansen till bojkott, med motiveringen att kvaliteten är usel. Och idag bestämde sig bolaget Playground Music för att stoppa dvd:n.
Sorry, Stormare. Kanske borde du ha lagt ner mer tid på att sälja in dina projekt till dina gamla polare i Imperiet istället för att sälja in det till svenska folket i SVT. Sell out!
Sedan det stora lappkriget förra sommaren har det faktiskt inte suttit några lappar på vår port. Men häromdagen dök det upp en lapp från SVT där de sökte en lägenhet för en filminspelning. Ingen jättespännande lapp, men jag kunde inte låta bli att knäppa ett kort efter att någon av våra grannar skrivit en lite lätt irriterad hälsning till SVT:
Där fick dom dumskallarna! Letar efter 3:or i ett område där det bara bor par utan barn och singlar i trånga ettor och tvåor. Spela in er jävla film i Hammarby Sjöstad, där kryllar det av spatiösa treor och fyror!
