Det var några dagar sedan vi hade rejäl avslutning på stegtävlingen på jobbet. Och det var sannerligen en intressant övning – vissa tog det på större allvar än andra. En given snackis iallafall, varje dag ägnades en god stund åt att avhandla antal steg, stegräknarens funktion och hur det egentligen är rimligt att gå så mycket som de ledande stegarna gjorde. Det känns lite tomt utan det där klickandet på höften.

Vårt lag hamnade på 60 plats av 687 deltagande lag. Vinnande individ i vinnande lag gick motsvarande sträcka Stockholm-Prag eller nåt lika galet.

Själv stegade jag mig till en 856:e plats, av 9666 deltagare, och i vårt lag hittade jag ganska snart en stabil tredje plats. Mitt totala antal steg under tävlingsmånaden kom upp till 479 566 stycken.

Dock var det i mellan- och slutsegmentet det rafflade till i vårat lag – särskilt sista veckan, då vår egna tävlingsledning införde pris för bästa slutspurt. Och dessutom lade till ett lotteripris som tröst för att den halvtidsanställda med hund tog ledningen i säker hand från dag ett. Jag vann inga priser, men har lärt mig ett och annat om tävlingsmentaliteten på mitt jobb.

Nu har vi börjat spela på lotto istället.

Medan Anders är i Japan går jag omkring här…rent bokstavligt faktiskt. Idag var första dagen av den stegtävling jag och mina arbetskamrater är med i under oktober månad. En variant av korpenfotboll tror jag visst. Man registrerar iallafall ett lag och kör på, flest steg vinner. Med mätaren på höften har jag knallat på ganska duktigt idag – just nu står den på 11 458 steg.

Fast, det finns ju alltid dem som ska överdriva…var inne på den gemensamma sajten där vi alla registrerar våra gådda poäng, och visst sjutton är det väl någon överambitiös typ som redan vid lunchtid var uppe i en sådär 35 000 steg. Hur gör man då? Tar ledigt under förmiddagen och tar myrsteg till jobbet? SKumt. Och imorgon ska jag ut och gå igen…nå, kanske inte världens läckraste hobby det här, men ändå.