Etikettarkiv: presidentval

Obama – o, o, o, changes…

 

Jo jag är glad över Barack Obamas seger i natt, men kan samtidigt inte låta bli att oroa mig över hur han ska lyckas infria förväntningarna. Den 20:e januari nästa år svärs Obama in som president (förutsatt att de framröstade elektorerna väljer honom…). Stora delar av amerikanska folket sitter nu och väntar på Barack Obamas utlovade ”change”.  Vad innebär dessa förändringar? Hur snabbt kommer de att kunna genomföras? Finns de ekonomiska möjligheterna?

Obama kommer definitivt att få det svettigt. Men jag håller tummarna att de utlovade förändringarna kommer att vara postiva även för USAs omvärld. Kanske en mer vettig miljöpolitik och mindre aggressiv utrikespolitik? Vi är många som sitter och hoppas, och som riskerar att bli fett besvikna när det är dags att omvandla vackra tal till realpolitik. Är du bara en talker Obama-san? Upp till bevis!

Barack Obama, vilken snubbe, och vilken estetik!

Det lär ha kostat mellan 25-40 miljoner kronor att köpa sändningstiden för att visa amerikanska folket en 30 minuter lång film som sammanfattar Barack Obamas budskap. Jag har precis sett den och kan inte säga annat än att Obama är lika övertygande som vanligt. Vinner inte den här snubben valet är hoppet ute för det amerikanska folket.

Jag skulle nu kunna ägna lite tid åt att analysera politiken. Men istället tänkte jag skriva några rader om estetiken. Jo, det råder ingen tvekan om att upphovsmännen bakom detta vill att Barack Obama ska upplevas som helgjutet amerikansk.

  1. Färgskalan. Amerikaner verkar älska oerhört mättade färger. Dessutom gärna med lätt gulstick så att vi ska känna värmen i Baracks budskap. En tekniker hos skrivartillverkaren Epson berättade för mig en gång att färgskrivarna kalibrerades olika för USA och Europa. I USA skulle det vara mycket färg i bilderna, i Europa mer neutralt.
     
  2. Flaggan. Filmen inleds med böljande sädesfält som glider över i bilder på viftande händer och flaggor. Så var det etablerat. Stjärnbaneret har gjort sin första entré. Filmen fortsätter i slowmotion med bilder på människor som ler, en cowboyhatt flimrar förbi, Barack Obamas tar i hand, barnfamiljer, andra världskrigetveteraner och bam: Barack Obamas voice over övergår till en närbild, kameran växlar till en helbild och vi ser Barack Obama, statsmannamässigt (som om han redan vore vald till president) stående vid ett massivt skrivbord och en stort stjärnbaner i förgrunden.
     
  3. Det multikulturella USA. Har du någon gång suttit på ett amerikanskt flygplan och sett filmen som demonstrerar säkerheten ombord? Då är risken stor att planet i filmen befolkades av afroamerikaner, vita amerikaner, asiatiska amerikaner och latinos. Ja, kanske produktionsbolaget slängt in en ortodox jude och en indian för att vara på den säkra sidan. I Barack Obamas 30 minutersfilm får kampanjmakarna med bilder på barn i de flesta kulörer, fokuserar på en latinofamilj och en svart familj men bränner det mesta krutet på att låta oss träffa vita medelklassamerikaner. Antagligen för att väga upp det faktum att Barack Obama med sin kenyanska pappa och uppväxt på Hawaii är tillräckligt exotisk i sig. Med den här filmen vill Barack Obama övertyga vita amerikaner om att han är lika hyvens som de. Kanske är det därför alla klipp där han talar i folksamlingar, består av vita medelklassamerikaner som står och nickar instämmande. ”This is our guy”.
     
  4. Americana. Klart grabben i filmens första familj spelar amerikansk fotboll. Klart vi får se klipp från en parad med vinkande WW2-veteran. Och så har vi den heliga familjen. Surprise, surprise: Barack Obama är en ”family man” och har bland annat läst alla Harry Potter-böckerna högt för dottern Melia. Det enda amerikanska som saknas är det frireligiösa… men de rösterna går nog hur som helst till McCain och hans überkristna parhäst Palin.
Nog snackat.
Se filmen:

Det börjar dra ihop sig…

På tisdag är det presidentval i USA. Kajsa och Hanna har skrivit en debattartikel som publicerats i Aftonbladet idag >> Du kan påverka utgången är budskapet.
Fint budskap, men själv är jag nog en aningens skeptisk. De flesta av de amerikaner som lyssnar på omvärlden lär väl redan rösta på Kerry… eller? Jaja, förhoppningsvis är de som lyssnar hursomhelst i majoritet, så att vi slipper se Bush obehagliga nuna i tv ännu en mandatperiod.