Etikettarkiv: bilism

Bil per default – om att folk envisas med att ta bilen för given

Mitt gamla försäkringsbolag SalusAnsvar är numera uppköpt av Folksam. Häromdagen fick jag mitt årliga förskringsbrev. Nu, som väntat, från Folksam.

Nu väntar jag bara på det årliga samtalet från försäkringssäljaren:

-Hej! Du är kund hos oss. Nu undrar jag om du inte också skulle vilja teckna din bilförsäkring hos oss?

Mitt standardsvar:

-Nej, tyvärr. Känns lite meningslöst: jag äger ingen bil.

Den konversationen har jag haft i kanske tio år såhär på vårkanten. Alltid lika fascinerande att de inte har antecknat någonstans att jag inte har bil. Eller så är det bara för otroligt. Klart man har bil.

Vi får se om Folksam har hunnit ikapp verkligheten.

Det verkar i alla fall inte Aftonbladet som häromveckan körde scoopet:
”Så miljövänligt kör partierna”

Aftonbladet ”har granskat riksdagspartiernas och Piratpartiets tio toppkandidater i EU-valet”, genom att göra slagningar i bilregistret och dragit slutsatser från det. Ingenstans i artikeln gör de reflektionen att det kanske miljövänligaste är att inte äga en bil alls… och kanske det rent av kan vara så att det är graden av användning som är intressant inte huruvida man uppdaterat sin bilpark.

Jag var faktiskt tvungen att mejla artikelförfattaren och fråga:

-En stilla undran: är det inte mest miljövänligt att inte ha bil alls?

Svar:
-Absolut.
Men nu har vi granskat om de aktuella fordonsägarna har miljöbil eller inte. Det säger givetvis något om ens inställning till miljön.

Givetvis…

Imorgon kör jag solo för första gången…

Så här ser man tydligen utTveksam om någon i min bekantskapskrets kan ha missat det… men under våren, sommaren och hösten har jag ägnat mig åt den kostsamma, bitvis roliga, bitvis grymt frustrerande hobbyn att ta körkort. Till min hjälp har jag bland annat haft hjältekompisen Petter som faktiskt gick en handledarkurs med mig redan för två år sedan. Men så kom den däringa Vanna och fick mig att tänka på annat (barn är mjuka och charmiga, bilar är hårda och kantiga).

I våras kämpade jag mot mina instinkter (jag tillhör kategorin som faktiskt aldrig tänkt tanken: ”Tänk om man ändå haft körkort”), och skrev in mig på en trafikskola.

Patrik laddar inför min sista uppkörning
Patrik laddar inför min sista uppkörning

Där mötte jag Patrik från Västerås som tidigt fick mig att inse att det är helt okej att inte titta på sin medpassagerare när man är den som kör bilen. Han lärde mig också begreppet ”egopil”, samt den lilla detaljen: köra bil. Jag lärde Patrik begreppet ”gränssnitt” och att bilens gränssnitt egentligen var väldigt primitivt (sen testade jag automat och insåg att det även finns bilar vars gränssnitt påminner om en leksaksbil). (Patrik har förövrigt startat blogg om körkort, se här>>)

På söndagarna träffade jag Petter som med sin oändliga generositet lät mig nöta ner kopplingens på hans fina Ford Focus. För en vecka sedan tog jag körkortet, och nu har jag det i min hand.

Imorgon klockan tio hämtar jag ut en hyrbil från Statoil i Sköndal. Solo bakom ratten – för första gången.