Kategoriarkiv: film

Grattis Simon o Sara

film, nostalgi, vänner, , , , ,

I helgen var Frida, Pella o jag på toppenfint bröllop i Dalarna. God mat, pittoresk miljö, trevliga människor, mängder av roliga och inspirerade tal samt ett bröllopspar som riktigt glänste. De gamla kollegorna på Maxidata/M3:s bidrag till balunsen var en film briljant klippt av allas vår Mikael Hall. Fast den stora stjärnan i sammanhanget är givetvis Simon själv. Se filmen vetja:

Filmtajm: Vanna jobbar

familj, film

Som kompensation för att jag på sistone varit så usel på att bjuda på ”veckans vanna”, tänkte jag publicera ett par filmklipp. Det första filmat i söndags. En film om hur viktigt det är med de små sakerna i livet. Och hur viktigt det är att finslipa detaljerna. Att få till den rätta ansatsen till höjdhoppet, eller varför inte bara flytta runt en leksakssulky. Här är filmen:

Flottaren Sveriges svar på cowboys – dags för lite nya flottarfilmer?

film, ,

När jag häromdagen berättade för en kompis att jag skulle åka till Nordingrå över påsken, kommenterade han genom att sjunga första delen av Snoddas monumentala 50-talshit ”Flottarkärlek”:

Jag var ung en gång för längesen,
en flottare med färg.
Alla jäntor var som vax uti min famn.
I alla torp i alla byar
hade jag en liten vän,
ifrån Nordingrå till skiljet ner vid Berg

Flottare vid KlarälvenNu visade sig min kompis ha lite fel. Det ska vara Norderås, inte Nordingrå, men den gamla slagdängan fick mig att fundera, samt prata flottare med svärfar, en långfredagskväll i bastun, vid en liten sjö i Nordingrå.

Ju mer jag pratade med Olle om flottare desto mer övertygad blev jag av att flottaren var fullt jämförbar med amerikanska cowboys. Rediga karlakarlar, med tunga slitsamma, och farliga jobb. Medan kopojkarna hjälpte godsägare att förflytta kossor över prärien, flyttade flottarna skogsägarnas timmerstockar längs älvarna ner till sågverken vid kusten. Precis som kopojkarna som brännmärkte djuren och sorterade upp dem när de nått sin destination, sorterade flottarna timret efter virkesköparna i skiljet. På vägen längs älven fick de våghalsiga flottarna hoppa från stock till stock och lösa upp så kallade brötar, stora anhopningar med timmer som fastnat längs älven. Det var ett livsfarligt jobb, som säkert lockade de mest äventyrliga och våghalsiga bland män. Män som gärna använde sin våghalsiga karlakara-aura för att lägra kvinnor lite här och där…

Låten ”Flottarkärlek” blev en dunderhit i och med Snoddas sjöng den i direktsändning i radioprogrammet ”Karusellen” 1952. Och givetvis hängde filmindustrin på genom att samma år göra filmen ”Flottare med färg”, om tre bröder i ett norrländskt flottarlag. Kärlek, dramatik (sprängning av bröte med dynamit) och sång av Snoddas (som tydligen inte var tillräckligt bra skådis för att få en pratroll i filmen).

sSången om den eldröda blommanFilmen blev visst ingen succé och recensionerna var ganska ljumma. Och trots hajpen kring Snoddas och romantiken kring flottaryrket verkar det inte ha gjorts så många fler filmer på temat. (Den enda jag hittat är Edvin Adolphson-rullen ”Sången om den eldröda blomman” från 1937).

Lite konstigt tycker jag. Flottarlivet borde vara utmärkt grund för spännande romantisk action. Det är hög tid att svenska filmare på samma sätt som de amerikanska börjar rota i och glorifiera det förflutna… eller varför inte göra en svensk Brokeback Mountain? Det lär väl ha förekommit homokärlek även bland svenska flottare?