Kategoriarkiv: musik

De okända svenska superstjärnorna!

media o webb, musik,

Det senaste halvåret har jag tittat en hel del på Facebook-statistik och gång på gång fascinerats över skillnaderna mellan medierapportering och hur stora stjärnor är på nätet. Kolla exempel in den här listan över våra största stjärnor på Facebook just nu (hämtade från Social Bakers):

1. Maher Zain
2. Zlatan Ibrahimovic
3. Avicii
4. Swedish House Mafia
5. PewDiePie
6. ABBA
7. Alesso
8. Axwell Λ Ingrosso
9. Elli Avram World
10. Basshunter

Maher Zain
Maher Zain

Zlatan och ABBA lär väl de flesta av oss känna till. Avicii, Swedish House Mafia, Alesso, Axwell Λ Ingrosso och Basshunter är bekanta för oss som lyssnat på radio eller topplistorna på Spotify de senaste åren. PewDiePie är ju den där killen som fick sommarprata och berätta hur han hoppade av studierna och blev en av världens största Youtube-stjärnor (och alla i min generation med datorspelande kids är smärtsamt medvetna om vem han är).

Men Maher Zain, vem är han? Ja fram till igår, när även Maher fick sommarprata, var det nog få som visste. Jag blev helt paff när jag för några månader sedan kunde konstatera att killen på Facebook är större än Zlatan. Ja han har med sina offattbara 26 276 228 Facebookfans, en halv miljon mer fans än Zlatan och 6,5 miljoner fler fans än Aviici. Hemligheten är att killen hittat en väldigt stor målgrupp:
muslimer som gillar r’n’b!

Elli Avram i Bollywoodfilmen "Micky Virus"
Elli Avram i Bollywoodfilmen ”Micky Virus”

En annan doldis som hittat en stor målgrupp är Elli Avram på plats 9. Stockholmstjejen Elisabet Emelie Avramidou Granlund, har pappa från Grekland, mamma från Sverige och har gjort karriär i: Bollywood!

Hon bor i Mumbai sedan 2012 och inledde sin karriär med att läsa repliker på Hindi utan att kunna förstå ett ord.

Ännu en viktig påminnelse om att världen är gränslös!

Håller än: Keops pyramid

musik, nostalgi, , , ,

Mina föräldrar hade inte himla många skivor när jag var liten. Kanske sisådär trettio-fyrtio lp-skivor och några rullbandspelar-band med inspelningar från radio (minns exempelvis en liveinspelning med Cornelis som jag och syrran spelade på rullbandaren). Det var ett gäng klassiska skivor som mamma lyssnade på, någon tidig Beatles (eller hade vi den på kassett?) och resten progg. Återkommer nog till några favoriter längre fram. Idag vill jag dock uppmärksamma er på en av mina barndoms favoritlåtar: Keops pyramid med Hoola Bandoola.

När jag var liten var det nog främst det pampiga gitarr-riffet som fångade mitt intresse. Idag är det nog Mikael Wiehes genialiskt välformulerade text. En text som blir än mer framträdande när Thåström framför en diggande Mikael Wiehe framför den i Malmö 1996. Här en fantastisk video där Hoola Bandoola framför sin låt och därpå Thåströms avskalade variant. Otroligt suggestiv. Jag ryser.
Och det är en märklig kombination av en behaglig rysning och en ryslig rysning… pyramidbyggare se upp!

00-talets bästa låtar, enligt Gubbsen

media o webb, musik

00-talets bästa låtar

00-talet börjar lida mot sitt slut. Och sånt firar vi i västerlandet sedan ett par decennier tillbaka med att producera allehanda listor.  En sammanslutning män i den begynnande medelåldern/överövre-tonåren, lite små-ironiskt kallad ”Gubbsen”, beslutade, under ledning av Harald ”dansharen” Pålbrandt, att ta på sig jobbet att göra listan över decenniets bästa låtar. Alla sammanslutningens medlemmar fick i uppdrag att välja ut 20 låtar vardera i musiktjänsten Spotifys bibliotek, skicka in dem till musikredaktör Pålbrant, som sedan sammanställde listorna i en gemensam spellista.

7 gubbs hörsammade uppmaningen och tillsammans listade de 140 låtar som efter utrensade dubbletter gav en spellista med 125 låtar. Grymma allihopa. Även om somliga av gubbsen klagade över att några av favoriterna faktiskt inte finns på Spotify.

Så här är den: 00-talets bästa låtar på Spotify enligt Gubbsen…

Bosnia-Herzegovina kan det här med stil och finess!

musik, , ,

Jaha, då har jag lagt två av månadens fyra tv-timmar på att se första semifinalen i Eurovision Song Contest. Länge frågade jag mig varför. Framförallt de gånger presentatörerna visade sig och ägnade sig åt någon slags märklig sexistisk ”du är världens snyggaste tjej, jag är en kort kille som är så himla nöjd med att få krama din midja i direktsändning”-dialog, mellan låtarna (för att inte tala om den avslutande knapptryckningsorgien). Men när sista låten spelades så fick jag faktiskt valuta för mitt flagranta tidsslöseri.

Sångaren i det bosniska bandet Regina kan ju faktiskt sjunga (även om jag inte förstår vad han sjunger) och låten har nerv. Men framförallt älskar jag scenkostymerna och koreografin. Stramt, återhållet, klassiskt, ja rent av klassigt. Så långt ifrån det bulgariska pekoralet man kan komma…

Vad tänkte bulgarerna? Vi kombinerar 80-tals-b-fantasy àla Krull med Prins Valiant, slänger i lite falsk operasång och total disharmoni… det borde väl gå hem i stugorna?

Fast vi svenskar var i och för sig inte så mycket bättre. En operasångare som mellan fina små arior flämtar fram några meninglösa fraser på engelska är inte direkt ett tecken på att vi är ett folk med stil… kanske dags att emigrera till Bosnien?

Har du hört dom förut? Stockholm Stoner – Bandet Marklund gjorde känt för en dag

internet, media o webb, musik,
Nä, de finns inte på Spotify
Nä, de finns inte på Spotify

Jaha, då har man ägnat bandet Stockholm Stoner alldeles för mycket tid. Hade faktiskt inte hört talas om dem innan dagens ”bloggbävning” mot Liza Marklund som skrivit en krönika om sin stackars kompis som inte längre kan leva på sin bredbenta gubbrock. Orsaken till att Stockholm Stoner inte säljer platina går enligt Liza Marklund (eller kanske snarare hennes polare) att hitta i följande:

1. Det är väldigt svårt att nå fram idag. Melodifestivalen, Idol och Allsång på Skansen tar allt mediautrymme.

2. Det säljs inga skivor längre. Mega har fått lägga ner. Allt laddas ner.

Orsaken till bloggbävningen är inte att Liza Marklund ägnar sin spalt åt att göra reklam för sin kompis band. Nej, det är bland annat påståendet att  Stockholm Stoners skiva laddats ner 80.000 gånger från bittorrent-sajter. Något som ifrågasatts av många bloggare (brokep var tidigt ute), och som slutligen fick sin förklaring i Ulf Hedlunds blogg. Vilket i sin tur ledde till att Expressen tog bort den minst sagt felvisande siffran.

En del av förklaringen till Stockholm Stoners miserabla försäljning finns (precis som Roger Åberg uppmärksammat) i följande citat:

Den fysiska plattan släpptes den 21 januari i år.
För att hitta nya marknader och verkligen få ut sin musik så sålde de in skivan exklusivt – till Coop, ungefär som Eagles gjorde i USA när de sålde in sin platta till Walmart.

Stockholm Stoners är inte Eagles. Coop är inte Walmart, och det är väldigt svårt att sälja något som få känner igen och som det knappt går att få tag i. Målgruppen för Stockholm Stoners har troligtvis cementerat sin musiksmak för länge sen, och ägnar sin skivkonsumtion åt att köpa samlingsplattor med gamla beprövade kort. När de står där på Coop Extra med en liter mjölk i ena handen och en cd i den andra, köper de nog snarare än Greatest hits-skiva för 69:50 än en fullpris cd med en okänd grupp (om än frontad av Mats Ronander).

Det är defintivt svårare att sticka ut och nå ut idag. Ett sätt är att få sin kompis Liza att skriva en illa researchad krönika. Frågan bara om genomslaget blir så bra, och om de internetaktiva som plötsligt vet vilka Stockholm Stoners är vare sig kommer köpa eller ladda ner skivan? Och om någon börjar seeda den på Piratebay, så görs det nog bara som ironi… så tuff och elak är farbror internet.

PS:
(På Roger Åbergs blogg hittar jag även länkar till sågningar av Stockholm Stoners skiva. Ystads Allehanda är väldigt elaka, och Nils Hansson på DN verkar inte så övertygade om SS storhet han heller.)