Kategoriarkiv: media o webb

Så räddar vi biograferna – med bio on demand!

Upprinnelsen till det här inlägget är två:
1: En konversation med min svägerska Anna i somras där vi diskuterade biografernas situation och framtid
2. Nedanstående, som fick mig att skriva inlägget.

Artikeln som Henrik länkade till kan du läsa här >>

Vad handlar då min idé om? Jo… film on demand på bio.

I dag fungerar bio ungefär så här: Biografkedjorna tar in de filmer som de tror ska dra in pengar. De får premiär. Är de väldigt framgångsrika får de gå i flera salonger samtidigt och vart efter publiken droppar av får de färre och sämre visningstider tills de plockas ner.

Nuförtiden är filmerna digitala vilket underlättar distributionen avsevärt. Backar vi bandet några år bakåt var man tvungen att chansa lite på hur stor en film blev och beställa ett antal filmkopior som sedan distribuerades runt om i landet. Smalare filmer gjordes i bara ett par kopior med svensk text och kunde sedan åka runt på turné i landet under ett par år. Mindre samhällen kunde få vänta månader på att de större filmstäderna skulle ha spelat klart en film.

Det var då det. Nu är som sagt filmen oftast digital och jag kan exempelvis gå till en liten biograf som Reflexen i Kärrtorp och se en film som bara några dagar tidigare hade premiär på en stor biograf.

Min idé är att dra nytta av denna möjlighet.
Vad sägs om att alla visningar sker i nästintill fullsatta biografer? Vad sägs om att priset för biobiljetten är billigare ju fler människor som är i bio-salongen? Vad sägs om att repertoaren har hundratals filmer att välja mellan och att man inte ens är begränsad av att det ska vara nya filmer?

Det borde vara möjligt att bygga en portal där folk dels kan komma åt ett arkiv med filmer, men också salonger och visningstider runtom i Sverige. I portalen kan dels kuratorer gå in och sätta upp filmvisningar som folk kan välja mellan, men du kan också sätta upp egna visningar som, om du får med dig tillräckligt många intresserade, blir riktiga visningar. Biljettpriset sätts efter hur många som förbokar visningen. Det ligger alltså i ditt intresse att många kommer dit.
De platser som är över säljs på plats till ett högre pris än priset för de som förbokade.

Jag tror att detta system skulle kunna fungera och göra biobesöket ännu mer spännande och socialt. Du skulle få en bredd av filmer och fullsatta salonger.

Vad tror ni? Någon som vill vara med och utveckla…?

När reglerna inte hänger med i svängarna, blir allt fler ofrivilligt kriminella

ParagraphIdag publicerade DI en artikel där en moderat, en centerpartist och jag kräver ändrade regler när det gäller ätbara insekter. Regelverket kring detta (ett regelverk som sattes upp i samband med hysterin kring galna kosjukan på 90-talet) kan du läsa mer om på min sajt Bugburger. Här vill jag bara konstatera att om jag ställer mig på Bagarmossens torg och serverar en Bugburger är jag… kriminell!
Och här ett par andra fall där jag kan råka bryta mot reglerna…

Varje sommar brukar familjen spela in en film (exempelvis den här). Nästa år vore det väldigt kul att spela in några scener med en drönare…
Men då: Är jag, sedan igår, kriminell.

Igår konstaterade nämligen Högsta förvaltningsdomstolen att drönare med kamera är betecknade som övervakningskameror och kräver särskilt tillstånd, som man i praktiken inte kan få för att spela in min fantastiska film… Däremot kan jag sätta fast en kamera på min cykel och filma utan att bryta mot lagen. Så kanske jag får skriva in några cykeljakter i manus?

Det här med det förändrade medielandskapet och regler är knepigt. Visste ni förresten att jag förra söndagen bröt mot reglerna och var lite kriminell när jag på Facebook sände live från The Cures konsert i globen. Jag hade nämligen inte ansökt om tillstånd för att direktsända tv

Undrar hur många som bryter mot den regeln, dagligen?

De okända svenska superstjärnorna!

Det senaste halvåret har jag tittat en hel del på Facebook-statistik och gång på gång fascinerats över skillnaderna mellan medierapportering och hur stora stjärnor är på nätet. Kolla exempel in den här listan över våra största stjärnor på Facebook just nu (hämtade från Social Bakers):

1. Maher Zain
2. Zlatan Ibrahimovic
3. Avicii
4. Swedish House Mafia
5. PewDiePie
6. ABBA
7. Alesso
8. Axwell Λ Ingrosso
9. Elli Avram World
10. Basshunter

Maher Zain
Maher Zain

Zlatan och ABBA lär väl de flesta av oss känna till. Avicii, Swedish House Mafia, Alesso, Axwell Λ Ingrosso och Basshunter är bekanta för oss som lyssnat på radio eller topplistorna på Spotify de senaste åren. PewDiePie är ju den där killen som fick sommarprata och berätta hur han hoppade av studierna och blev en av världens största Youtube-stjärnor (och alla i min generation med datorspelande kids är smärtsamt medvetna om vem han är).

Men Maher Zain, vem är han? Ja fram till igår, när även Maher fick sommarprata, var det nog få som visste. Jag blev helt paff när jag för några månader sedan kunde konstatera att killen på Facebook är större än Zlatan. Ja han har med sina offattbara 26 276 228 Facebookfans, en halv miljon mer fans än Zlatan och 6,5 miljoner fler fans än Aviici. Hemligheten är att killen hittat en väldigt stor målgrupp:
muslimer som gillar r’n’b!

Elli Avram i Bollywoodfilmen "Micky Virus"
Elli Avram i Bollywoodfilmen ”Micky Virus”

En annan doldis som hittat en stor målgrupp är Elli Avram på plats 9. Stockholmstjejen Elisabet Emelie Avramidou Granlund, har pappa från Grekland, mamma från Sverige och har gjort karriär i: Bollywood!

Hon bor i Mumbai sedan 2012 och inledde sin karriär med att läsa repliker på Hindi utan att kunna förstå ett ord.

Ännu en viktig påminnelse om att världen är gränslös!

Foto av Matt Trostle

Neverending stories – the butterfly effect: projektet som aldrig blev av

Nu har det gått ett år sedan  Frida och jag reggade domänen neverendingstories.se triggade av att Svenska Journalistförbundet tillsammans med Google utlyst ett stipendium ”Innovationsstipendium för ny journalistik”. Neverending stories var namnet på vårt projekt, en ansökan som vi märkligt nog inte ens fick svar på. Vi hade en hel del andra järn i elden vid den tiden och vi tog nog inte ens tag i att fråga varför vi inte fick någon feedback. Kanske inte ens ansökan kom fram?

Vann gjorde i alla fall Martin Johnson med sin ”Geosound messenger”, ”en GPS-styrd app där du på de platser du besöker kan lyssna till olika ljudberättelser”. Kul idé, men är den lika bra som vår 😉 Bedöm själva. Här nedan är vår beskrivning av projektet, som jag nu gör tillgänglig för omvärlden, med hopp om att någon annan tar vid, eller kanske att någon med resurser ropar: Hallå Frida och Anders jag är med, nu kör vi!
(och gör det gärna snabbt, vi äger domänen ett tag till 😉

Neverending stories – the butterfly project

Neverending stories har två nivåer. Kärnan, den exklusiva, den journalistiska texten, storyn, som endast prenumeranter får ta del av. Samt den offentliga, surret runt omkring. Extramaterial i form av filmer (som släpps på Youtube), instagrambilder, tweets, facebookinlägg och infographics. Utöver en mashup av dessa kanaler har vi en karta som visar var någonstans på jorden som den pågående storyn befinner sig just nu…

Det prenumeranten får del av är en evigt pågående artikelföljetong. Vid ett bestämt klockslag varje vecka släpps en ny fristående artikel till prenumeranterna på sajten. Ämnena varierar och fyller på varandra, men alla artiklar är självständiga i sin läsupplevelse. Artikeln publiceras på engelska, men det finns också alltid med en version skriven på originalspråket.

Varje artikel börjar där den tidigare slutade även om ämnet för den nya är helt väsenskilt och varje artikel slutar med en “cliffhanger”. Det ska alltid finnas en övergång som ger ämnet en ny dimension, eller bara visar att allt faktiskt hänger ihop.
En viktig poäng med detta är givetvis också den dramaturgiska effekten. Neverending stories är till för den nyfikne, vetgirige läsaren som efter att ha läst en artikel är sugen på att läsa fortsättningen och som undrar vad som kommer härnäst. Vi vill överraska och ge nya perspektiv.

Formatet lämpar sig bra för den enskilda berättelsen, Neverending stories handlar om det exklusiva i att kunna fördjupa sig i ett ämne som genom sajtens upplägg binds ihop över tid och även geografisk plats. Genom att följa oss vecka efter vecka svänger sig historien vidare genom världen. Ämnesmässigt är fokus de stora frågorna som förenar oss människor oavsett var vi befinner oss. Vi skriver om samtid och framtid, om de utmaningar vår planet står inför. Vi blandar de stora perspektiven med de små, superlokala för att få till en engagerande mix som gör att det känns långt till nästa vecka.

Läsarna:
Vi kommer att ha två typer av läsare: de “otrogna” som råkar hamna på vår sajt och läsa surret, eller som kanske följer oss på Facebook, Instagram, Youtube eller annan kanal, och de mer lojala, trogna, betalande kärnläsarna som läser våra artiklar. På sikt tänker vi oss att dessa blir en del av en community. Vi vill att läsarna kommenterar de enskilda artiklarna och kommer med tips, men också att vi kan göra efterlysningar och interagera med dem.

Tekniken:
Prenumeranterna kommer att betala månadsvis via sitt kredit/betalkort på ungefär samma vis som man idag betalar för Netflix eller Spotify. Man kan när som helst hoppa på och närsomhelst hoppa av. Betalande inloggade kunder kommer åt de artiklar man har betalat för, vill man även ha tidigare artiklar kan man låsa upp dessa för en engångssumma. Prenumeranterna pingas via mejl/sms/push-meddelanden när en ny artikel kommit. Icke inloggade på sajten får bara tillgång till gratismaterialet på sajten.

 

Enligt Dagens Nyheter har jag startat en ny mattrend…

… nä, kanske inte riktigt, men det är lätt att tro det när man läser helgens artikel hos Dagens Nyheter:

hamburgare_pa_mjolmask

Jag, och Bugburger tackar DN som givit rubriken till en artikel som handlar om att ”äta insekter” blivit alltmer populärt och omtalat till att just ”hamburgare på mjölmask” är en ny mattrend. Antagligen är bakgrunden till detta val av rubrik den här artikeln i lokaltidningen som kom ut i veckan:

bugburgerilokaltidning

Frågetecknet försvann i DN:s rubrik och plötsligt var en burgare som kanske bara gjorts ett par gånger i Sverige en ny mattrend. Tack för det DN! Och tack för att jag slapp bli intervjuad två gånger… Genom att återanvända citaten i Christoffer Röstlunds artikel blev ju sagan om Bugburger än mer spridd 😉

Läs receptet på den trendiga bugburgern här, och se filmen här under >>

 

 

Pepp 31: Peppa minst en person per dag i en månad!

Pepp31
Jovvisst är nuvarande logga väldigt inspirerad av Blogg100-loggan…

Inspirerad av Fredrik Wass kampanj blogg100 där bloggare utmanar sig själva att skriva ett blogginlägg om dagen i hundra dagar  drar jag nu igång #pepp31

Under en månad ska de som deltar i Pepp31 varje dag peppa en person som gjort något bra. Hur du peppar är upp till dig, poängen är att personen ska uppfatta att den har fått bekräftelse och tydlig positiv feedback för något hen har gjort.

Det kan exempelvis vara en artikel som någon skrivit, ett uttalande i en intervju eller en särskild handling.

Vilket medium du använder för själva peppet är givetvis även det upp till dig. Är det kanske någon på ditt jobb kan du ju faktiskt bara gå över till personen i fråga och berätta hur mycket du uppskattat det hen gjort. Men ett mejl, ett brev, ett sms ja till och med en tweet gör även det avtryck. Det går också alldeles utmärkt, om det känns bekvämt, att blogga om det hela. Ja, du kanske rent av kan göra Pepp31 till en del av ditt deltagande i blogg100 😉

Bloggar du, tweetar eller lägger ett offentligt facebook-meddelande: använd gärna hashtaggen: #pepp31
Varför? Jo kanske det kan sprida peppande och sprida den sköna känslan av att uppleva att man gjort något bra.

Jag har kickat igång mitt peppande 1 mars 2015. Men när du kör din utmaning är helt upp till dig. Nu kör vi!