dryck

Nu visas arkiv för kategorin dryck.

Kaffekonstnär fångad på film

10 mars, 2009 i dryck, film, vänner av anders | 5 kommentarer

”Skottet blev inte perfekt” är Tobias kommentar till följande film. ”Skott” antar jag är någon form av kaffe-lingo. För den här filmen fångar en sann kaffenörd i aktion. I måndags gjorde Vanna och jag ett pitstop hos Tobias och Selma i Björkhagen och bjöds på såväl Gumbo (eller var det Jambalaya) och helt fantastiskt kaffe. Bönorna kom från ett kvinnokooperativ i Rwanda, hade rostats hos ett rosteri i Åre och malts i Tobias fantastiska kaffekvarn (not for consumer use) för att slutligen förvandlas till en syrlig och enormt smakrik kopp espresso i Tobias kaffemaskin.

Undertecknad är totalt golvad av hängivenheten och inställningen till ädla drycken kaffe. Se filmen och håll tummarna för att Tobias någon gång startar en kaffeblogg i samma hängivna stil som brödbloggen Pain de Martin.


Tobias visar hur gott kaffe görs from Anders Engström on Vimeo.

Kaffet var nog det här >>, och är man sugen på att bli kaffennörd kan man bland annat hänga här >>

Dagens öltips: Brakspear Oxford Gold

8 februari, 2009 i dryck, vänner av anders | 2 kommentarer

00_aa_bbepappvanI fredags stod jag på systembolaget med Laura och hon sa: Den här ölen är fantastisk. Ekologisk och god.
Så jag köpte några flaskor. Petter fick smaka fredag kväll. Omdöme: Fantastisk.
Frida fick en öl till fiskgratängen ikväll. Omdöme: Fantastisk.
Och själv kan jag inte annat än instämma. Brakspear Oxford Gold påminner en hel del om Boston Lager. Och det är sannerligen inte illa. Dessutom ekologisk. Eller ”organic” som det står på engelska.

Brittisk matkultur: Delikatesser jag älskar del 2

9 oktober, 2008 i dryck, mat, nostalgi av anders | 6 kommentarer

Då fortsätter jag mitt frossande i britternas bidrag till den internationella gastronomin… I del ett kunde ni läsa om trekantsmackor, Branston Pickles, Bangers och Marmite. Här är dagens genomgång:

PG Tips

PG Tips: teet på de flesta britters läppar.

PG Tips: teet på de flesta britters läppar.

De viktigaste gastronomiska insatsen britterna gjort är faktiskt som importör. Tack vare det brittiska imperiet har Europa och resten av världen fått sig en hel del till livs. Te från Ceylon/Sri Lanka, är en sådan sak. Och åtminstone i England är PG Tips, teet i de flesta kannor. Det bergamottoljekryddade teet Earl Grey har jag faktiskt aldrig sett någon dricka i England. Nä här är det hederligt svart te som gäller (i samma stil som te som marknadsförs som English Breakfast här i Sverige). Te är inget för mesar. Hos min Granny och Grandpa kunde en kanna ibland stå på hela dagen. Då och då kastade man i en ny PG-tip och fyllde på med mer kokande vatten. Teet var starkt, nästan garvsyrestarkt. Men vad gjorde det. Engelskt te ska drickas med mjölk, och ska man tro min mor, ska mjölken i koppen först, och teet hällas på sen. 

Scones

Scones med clotted cream och sylt (bild från: Wikipedia)

Scones med clotted cream och sylt (bild från: Wikipedia)

Med ursprung i Skottland är scones tekoppens bäste vän. Somliga anser nog att shortbread, en annan skotsk specialitet, delar denna titel. Men sorry mamma, jag har aldrig varit en fan av detta stenhårda, supersöta, superfeta tilltugg. Jag är en scones-man hela dagen.

Det luriga med scones är att de endast är goda direkt från ugnen. Jag har suttit på en hel del usla turistfällor och ätit ”cream tea” för att besviket upptäcka att syltbyttorna och den obligatoriska ”klottade” grädden kompletterats med mikrovärmda scones. Nä scones ska vara färska, och för min del bara ätas med lite smör och en skiva ost. Den överdrivet vispade grädden får engelsmännen behålla själva.

Fish and Chips

Uäääck! Kanske de flesta av er (återigen) tänker. Detta uääck kan vara av flera slag. Är det uuäck för att du ätit fish and chips på en svensk pub? Då är det ofta inte ett legitimerat uääck. Då är risken väldigt stor att du ätit en panerad fisk med strips. Ett uääck efter att ha ätit något i stil med det på bilden ovan är mer berättigat. Stora chunkiga potatisbitar som kastats runt i fritösen, och rejäla fiskfiléer friterade i ”batter”.

Som jag sagt förut. Jag är jävig. Minns hur vi brukade gå ner till ”the village” hämta våra påsar med fish and chips (invirat i tidningspapper) och sitta där hos grannie och grandpa och mumsa. Tillbehör: En gryta kokta ärtor, ett saltkar och… nästa listplacering…

Malted vineger

De stora slappiga ”chipsen” (alltså det vi kallar pommes i Sverige) är ingenting utan salt och britternas fantastiska maltvinäger. Precis som Marmite verkar det här vara en spinoff från ölbryggandet. Man gör en öl av maltad korn, som man sedan förvandlas till vinäger… Det är också denna vinäger som ger smaken till de fantastiska chipsen (crisps på engelska) ”salt and vineger”. Mmm.

 

Plumpudding

När jag skrev om Branston Pickles nämnde jag något om långa ingredienslistor. Längst av dem alla har nog julspecialiteten plumpudding. Min familj brukar göra en varje jul (se bild från 2005) och jag lovar dig, listan med ingredienser är lång. Det hackas russin, sultaner, nötter, brödsmulor, fruktbitar… ja det mesta utom plommon. Och så rör man om allt, kokar det väldans länge och låter det stå. Finsmakare låter den stå ett par månader… somliga år.

Plumpudding - flamberas precis innan man äter.

Plumpudding - flamberas precis innan man äter.

När jag var liten tyckte jag inte plumpudding var så gott. Det är en så kallad ”aquired taste”. Oerhört mäktig och komplex. Ja, helt fantastisk! Det är fantastiskt att så många olika ingredienser faktiskt smälter ihop och skapar en enda stor smak.

Varför då alla dessa ingredienser? Jag tror att det är en del kombo av kolonialism och statusjakt. Med kolonierna kom kolonialprodukter som torkad frukt och kryddor. När julen kom ville man visa sitt välstånd genom att få in så många av dessa som möjligt i samma kaka. Man skulle kunna säga att plumpudding är engelsmännens svar på amerikanernas Surf-and-turf. Men där amerikanerna bara var vulgära lyckades engelsmännen i sin kolonialvaruexcess faktiskt utveckla något sensationellt.

 

Sådärja. Nu lägger jag ner mitt brittisk-matkultur-projekt för den här gången. Har faktisk material till en blogg till… men den gör jag bara på allmän begäran. Får väl skriva om lammstek med myntasås, 99 with flake, Polo och en massa annat, någon annan gång.

Vintermos och babylycka…

25 juli, 2007 i dryck, foton av anders | 1 kommentar

På bilden ser ni två pinfärska inköp. Ett skötbord och en vinflaska med ett för mig totalt nytt formspråk.
Lite konstigt att placera dem i samma blogg, kanske.
Att blogga om vin och skötbord i samma inlägg kan knappast vara något som Socialstyrelsen rekommenderar.
Men glöm skötbordet ett tag. Den bilden finns mest med för att lugna blivande far- och morföräldrar som kanske börjar undra om Frida och jag tar det här med vårt blivande föräldraskap på allvar.

Lugn! Vi har kirrat skötbord, beställt en barnvagn samt några väldigt, väldigt små klädesplagg. Så små att de skulle kunna plats på Cute Overload

Nog om det. Nu till det här med Allegro Primitivo.
Visst är det en härligt kaxig flaska.

Jaha.

Det var väl det jag hade att säga idag.

Friiiiiida! Kan inte du skriva en vettig blogg snart.
Mina bloggämnen blir allt mer patetiska.

Thailand – en mättad bröllopsresa

26 januari, 2007 i dryck, familj, foton, mat, politik, resor av anders | 1 kommentar

Äntligen, äntligen har jag tagit mig tid att photoshoppa ett gäng bilder från Fridas och min underbara bröllopsresa till Thailand. Ett bitvis socialrealistiskt bildreportage kryddat med en del uppskruvad färgmättnad, politiska och kulturantropologiska betraktelser:


Bangkok: Vy från hotellrum


Grand Palace: Kungens pojkar kollar att allt är på plats.


Frida vid fotänden.


Polismakten gillar kungen. Alla gillar kungen. Och gillar du inte kungen är det inget du ska tala högt om. Sånt är förbjudet i odemokratiska Thailand (ja även i det tidigare demokratiska Thailand). (För övrigt verkar thailändska kungen vara en hygglig prick. I alla fall enligt de hyllande porträtt av honom jag läste i Thailändska tidningar…)


Helig mark I: Bakom munkarnas heliga cementblandare skymtas Buddhas skugga.


Helig mark II: I de myllrande baserna i de kinesiska kvarteren hittade Frida himmelriket. En butik som bara sålde pärlor, knappar och paljetter. Tonvis.


En påse full med pärlor!


Hejdå Bangkok, Hej Hua Hin!


Hej strand! Hej högvatten!


Hej frukt!


Mysigt!


Blåsigt!


Aj, aj, aj!


Catering



Sport: Sepak Takraw: Thailands fascinerande nationalsport. En oerhört vig kombination av vollyboll och fotboll som spelas på en badmintonplan. Läs mer >> Vi bevittnade en match i samband med katolska kyrkans julmarknad där Frida bland annat smaskade på en bananpannkaka:


Hur många av de tusentals thailändare som besökte den livliga marknaden som verkligen tog till sig budskapet om Jesus födelse är oklart. Men kul hade vi alla.


Här är beviset på att vi hade havsutsikt från vår balkong!

God jul!


Stämningsbild från Hua Hins thailändska sida, där lokalbefolkningen bor.


Utfläkt I: Godare än den ser ut.


Utfläkt II: Avancerat solbadande.


Expedition strandpromenad. Plötsligt tog stranden slut och vi försökte plöja oss fram i vågornas svall.


Utvikning:Thailändare vill inte bli brunare. Nä deras solkräm innehåller till och med blekmedel. Det är fint att vara blek och enligt den svenskproducerade tidningen Thailands Posten är det lite extra fint som thailändare att ha västerländska drag så som rak näsa. Därför är så kallade ”lukkröng” eller ”Luk kreung”, väldans poppis i den Thailändska underhållningsindustrin. Luk Kreung betyder ordagrant ”halvbarn” och är barn till utlänningar (”farang”) som haft ihop det med thailändskor. Mer info om lukkröng här >> Jag skulle kunna skriva en uppsats om fenomenet västerländsk man, thailändsk kvinna, men undviker ämnet eftersom jag inte riktigt begriper allt. Kan bara konstatera att det kryllade av sådana par i Hua Hin, och i vissa fall undrade onekligen Frida och jag hur kvinnorna kunde stå ut med sina fåordiga, socialt handikappade, oattraktiva, västerländska män (gubbar).


Paradiset: Resereportaget fortsätter med en tripp till en ö med vykortstämning.


Ett paradis med sophanteringsproblem.


Nej, jag står inte framför en affisch från Scandecor.


Festligt hos skräddaren.


Religion I: Hejdå onda andar. Här ska jag bygga mitt hus!


Relgion II: Monk set på Tesco. Vill du få bra karma ska du vara beredd att ge mat och annat nödvändigt till munkar som går förbi ditt hus. Moderna, bekväma, välbärgade thailändare kan göra livet lite enklare för sig genom att köpa färdiga kit på till exempel Tesco. Setet innehåller bland annat ris, vatten, makrill i tomatsås, tändstickor, en orange handduk, tvål och några ljus. Det här är den billigaste modellen.
Vill du ha fett med karma köper du hinken:


Sport: Okej, kanske thai-boxning är ännu större än Sepak Takraw. Även denna sport en uppvisning i vighet. Men också i brutalitet och meningslöshet. Sorry, jag kommer aldrig fatta storheten med män som pucklar på varandra.


I Hua Hin hade man förvandlat sporten till ett turistjippo. Här har arrangören sminkat en liten västerländsk pojke och låtit honom ge boxarna varsin blomsterkrans.


Stolt pappa. Själv kunde jag inte låta bli att undra vad den här lilla ungen, samt alla andra ungar gjorde i boxningshallen överhuvudtaget…


Matkultur: Vi åt massvis med fantastisk mat, men godast var nog ändå den som serverades direkt från ambulerande stånd. Vi struntade i bacillskräcken och njöt av det mesta. Fast gräshoppor och larver hoppade vi.


Karaokekultur: Till och med på tv textades varje musikvideo så att du kunde sjunga med.


Gott nytt år!


2007 firades in med specialdrink!

Och så slutligen: Undertecknad smälter in i miljön på vår sista middag ute på piren:

Se där! Det var väl ett redigt reportage!

5 Norrlandsbetraktelser:

18 april, 2006 i dryck, foton, mat, resor av anders | 1 kommentar


Matkultur I: På ett av fiken i Härnösand serverades det falukorvsmacka. Kunde inte låta bli att köpa, trots att den tingade 45 spänn.


Bostäder åt alla: I Härnösand behöver man inte köa i 20 år för att få tag i en paradvåning på 147 kvadrat med 4,5 meters takhöjd mitt i stan… (Hallå Daniel, när startar vi det där tidningsförlaget i Härnösand?)


Matkultur II: Här ett tidigt produktionsexemplar av en kommande gastronomisk sensation: Surströmmingsosten. Och faktiskt till och med undertecknad gillade den (Frida är redan inbiten surströmmingsfan). Härlig smak, men tveksam doft. Precis som fisken. Dessutom kan man undra hur man känner att osten blivit dålig? Surströmmingsdoften, om än hundra gånger svagare än originalet, slår ut det mesta.
Mer info om nyheten här >>


Dryckkultur: Fyll upp till toppen med HB och du har kalua eller hjortronlikör serverad. Toppen!


Vildmarksliv: Alla jag har besökt i Norrland har haft hem som skulle kunna ha varit urrivna ur ett nummer av Sköna hem. Så det kändes faktiskt lite befriande att vandra in i en lobby som uppfyllde alla fördomar om norrlandskitsch. Klart att man hänger upp ett par renhorn i Ullånger.

Och så avslutar jag med en skön bild där Frida och jag far in i dimman:

Välkommen till Estland

18 mars, 2006 i dryck, internet, kul av anders | 1 kommentar

I maj far pappa, farbror och jag till Tallin för att insupa lite estländsk kulturdoft. I min jakt på diverse info hamnade jag på SuperAlkos hemsida. En stormarknad som bara säljer alkohol och vars främsta målgrupp uppenbarligen är finnar. För annars hade den väl hetat SuperSystembolaget. Ett annat tecken på denna inriktning är att vodkasortimentet är indelat i kategorierna: Finland, Estland, Övrigt och Absint… Och det var i kategorin Estland jag hittade ovanstående fascinerande fynd. Ett härligt välkomstpack till alla er som helst inte vill minnas någonting från er korta Estlandsvistelse. 5 petflaskor fyllda med en liter 80 procentig estländsk sprit vardera.

Skål och välkomna!, eller kanske snarare Kippis!

Amerikansk mat…

5 januari, 2006 i dryck, foton, mat, resor av anders | 0 kommentarer

Börjar ruttna lite på Las Vegas (jorå ruttnar varje år). Så nu har jag dishat ut 15 dollar för att sitta och surfa trådlöst på hotellrummet. Någon som undrar varför jag egentligen är Las Vegas kan kolla in vår Las Vegas-blogg på M3:s sajt >>
Och kollar ni in bloggen kan ni bland annat hitta denna vidriga bild:

Jorå, det där är min frukost som bestod av en massa ägg, ospecificerat kött täckt med ostsås… uäck!

Följande två bilder fångar ganska väl matkulturen här i Vegas. Det ska vara stort:

Och gärna flottigt och kaloririkt:

Är du grönsaksgrossist i Las Vegas kan du räkna kunderna på din ena hand…

Coca colas egen Romanian Coffée…

12 december, 2005 i dryck av anders | 0 kommentarer

Någon som minns min historia om Romanian Coffée? Historien om när jag beställde Irish Coffée i Rumänien och fick något helt annat… nämligen kaffe blandat med Coca-Cola!
Nu, hör och häpna, verkar nyheten om denna rumänska västromantiserande drink letat sig över Atlanten. Där i Coca-Colas högkvarter i Atlanta har kemisterna lyckats blanda till en dryck kallad Coca-Cola Bläk! Jo, nä läste rätt: blääääk… I alla fall om vi tolkar det där lilla a:et med ett streck över (se bild) som ett ä… Bläää lär i alla fall en hel ropa ändå. För precis som Romanian Coffée är det här en mix av just coca-cola och kaffe.
Först ut att testa den nya drycken blir fransmännen, eftersom Bläk premiärsläpps i Frankrike i början av nästa år.
Om den kommer till Sverige är osäkert. Och framförallt… kommer den i sånt fall verkligen kallas Bläk? Jag röstar på Romanian Coffée!

Coca-colas pressmeddelande >>
Mina självbiografiska drinkrecept…