Etikettarkiv: göteborg

Fyra funderingar från Göteborg

fundering, resor, , , ,

Frida, Vanna och jag känner ingen större sorg efter att ha lämnat Göteborg. Men visst har vi haft tre spännande dagar, och medan Frida tillbringat större delen jobbandes på bokmässan, har Vanna och jag ramlat var och varannan gata fram i denna charmiga, go-gosiga stad. Här ett par funderingar:

 

Fundering ett: De goa glaa tjötiga göteborgarna...
Plats: Vasagatan. Tid: 23:00, fredag natt. Vanna sover i vagnen. Jag är på väg från trevlig middag hos Ola och Anna i Haga. Ska möta Frida någonstans på vägen. Överallt raglar fulla göteborgare i 18-25 årsåldern. En av dem tar sig med gungiga steg fram till mig. Böjer sig ner över vagnen och säger:

-Hallåååå bebin. Harrröö eld ellller?

Jorå, göteborgare är jättekul. O goa. Och en del av dem är tydligen väldigt fulla på fredagskvällar. 

Fundering två: Lilla London
-Du vet väl att Göteborg kallas ”Lilla London”, sa Anna när vi drog våra barnvagnar över gatstenen i Göteborgs blåsiga hamnkvarter.

Jomenvisst. Det har man ju hört. Varför?, är frågan. Här har vi ett svar levererat av Punkt.se:s Göteborgsupplaga:

”Namnet anspelar på stadens kontakter med England och Skottland. När Göteborg industrialiserades på 1800-talet fick många inflyttade affärsfamiljer, såsom Carnegie, Chalmers, Chapman, Dickson, Hall och Keiller inflytande över Göteborgs kulturella utveckling. Det var också här man gav de första lektionerna i engelska och satte upp den första svenska Hamlet-föreställningen.”

Tänker man då verkligen London, när man klampar runt i Göteborg? Njä… men en sak engelskt har de: Slottskogen. En fantastisk park som på många vis är engelsk till sin karaktär. Inte fullt lika regelmässigt engelsk som Hagaparken (i Stockholm), med sina fantastiska gräsytor, men de underbara lövträden fick i alla fall mig att tänka England. Nästa gång jag åker till Göteborg ska jag nog tillbringa minst en heldag här. Leka med Vanna på lekplatsen Plikta, besöka djurparken, eller helt enkelt bara vara.

Fundering tre: Spårvagn, hur bra är det egentligen?

Jag älskar kollektivtrafik, och jag har alltid gillat spårvagnar. Men utrustad med barnvagn fick jag både en och två gånger anledning att drömma mig hem till tbanan. Tbanan smyger aldrig upp runt hörnet och klipper ens barnvagn när man tittar åt andra hållet… Tbanan har nästan alltid plats för barnvagnar (undantaget vissa extrema rusningstrafiksturer då man helst håller sig undan). I Göteborg kom jag på mig själv att be en bön till en gud jag inte tror på, med förhoppningen om att nästa spårvagn passade mina syften. Att den 1: inte var av prehistorisk typ (läs mitten av förra seklet) med manuella dörrar, och 2: inte hade alla tre (!) barnvagnsplatserna upptagna av barnvagnar, rullstolar eller varför inte en polsk hantverkares hela bohag.

Fundering fyra: Dialektsjukan

Jo, det är lite skönt att komma hem. Inte för att vi hade det tråkigt i Göteborg (tack Anders för fantastisk middag och logi, tack Anna o Ola för mysig fredagkväll, och tack bokmässan för de allra märkligaste montrar (återkommer till det)). Alla gjorde allt rätt. Felet ligger hos mig. Allt beror på dialektsjukan. Låt mig illustrera:

Jag går förbi en skylt som det står Göteborg på. Sekunden senare hör jag mig själv klämma ur mig ett:

 ”Jööööötebååårg”

Nä, det är inte sunt. Det är aldrig sunt när jag får för mig att härma dialekter. Det är det många som kan intyga.

Därmed sätter jag punkt för denna Göteborgorgie. Sluttjötat.

Aikido deluxe

sport, vänner, ,

Så har jag inte bara lärt mig att räkna till 31 på japanska, jag har också lärt mig hur kul det är på aikidoläger. Helt galet faktiskt. Helgen tillbringades med en massa aikidomänniskor i Göteborg, där världens coolaste Pat Hendricks höll i undervisningen. En tvärhand hög svepte hon runt i dojon och lärde ut bra saker på det mest pedagogiska vis. Tillsammans med utmärkt sällskap gjorde hon helgen till värsta grejen.


Bilen hyrdes i Stockholm och med på resan var Marino,
Klas och här Lasse och Wai.


Gruppbild på restaurang ett måste.


Lägerdag ett, Pat och Mats och vapenträning utomhus.


Lasse och Marino.


Massimo, Wai och Klas.


Poseringsbilder inför kommande läger i Stockholm
krävde sina kast, Wai blir dängd av Pat.


Helgens sista pass, och in i bilen igen för hemfärd.
Galen helg. Och rolig!

Rapport från Bokmässan 2004

foton, litteratur,

Sedan si sådär fem timmar tillbaka är 2004 års upplaga av Bok & Biblioteksmässan historia. Här hemma sitter jag och funderar lite på helgen som varit och inser det finns anledning att slänga upp en liten rapport.

Intryck 1: Farbror blå
Klockan 23:38 fredag kväll möttes jag av Frida på Göteborgs station. Någon halvtimme senare mötte vi K utanför hennes dotters lägenhet där vi skulle sova. K verkade upprörd, vinkade till oss och gick ned för trappan. Där möttes vi av sex poliser i uniform.
Piketpoliser i Göteborg… hmm, jo jag fattar vad ni tänker. Men faktiskt det här var snälla snutar som tålmodigt chitchattade med oss i två timmar i väntan på en sömnig låssmed som kunde öppna dörren till Ks dotters lägenhet. För tydligen var nyckeln borta och eftersom K själv inte bodde där var polisen tvungen att vara med vid låssmedens ingripande.
Så nu vet jag det mesta om hur det är att vara snut i Göteborg. Tyvärr, ville de trevliga poliserna inte vara med på bild:
-Visserligen ska jag snart flytta till Åmål, men det är ändå onödigt att bli igenkänd, sa vår polispolare.

Intryck 2: Monter gul
Frida och jag var på mässan i egenskap av representanter för konstnärsnätverket Signs of the Time. Och visst var detta mässans absolut gulaste monter!

Intryck 3: Mjuk kanin
En av monterns allra mjukaste besökare var barnbokskaninen Miffy. Himla mjuk och M:s dotter J:s stora skräck. Men jag tror nog allt att de blev såta vänner till slut. Go Miffy!

Intryck 4: Glad Christina & bolmande högdjur
Visst lyckades vi ta en öl/ett glas vin med en hårt arbetande Christina. Himla trevligt! Dessutom var det lite småmärkligt att sitta där i hotellbaren och snacka väl medvetna om att Göran Rosenberg, Per Olof Enqvist och Torgny Lindgren precis bakom oss och bolmade på sina cigaretter. Väl inpyrda trängde vi oss förbi baren och en solglasögonprydd Unni Drougge tillbaka till den syrefattiga mässlokalen.

Intryck 5: Sällskapliga sällskap
De riktiga entusiasterna på mässan hittade jag bland de litterära sällskapen. Jag träffade till exempel två killar som älskade Emanuel Swedenborg. En av dem var från det engelska Emanuel Swedenborg-sällskapet och sa:
-Vi är inte så många engelsmän som känner till honom, men vi har ett väldigt fint hus bredvid British Museum i London, och dit är du välkommen!

Intryck 6: Märkliga syndrom
Visste du att det finns en sjukdom som kallas ”Maple Syrup Urine Disease” vars namn kommer av att urinen hos dem som har det luktar som lönnsirap. Tydligen har ett tiotal personer i Sverige fått diagnosen under de senaste 25 åren. Den här och en massa andra märkliga okända syndrom (vad sägs till exempel om ”Stiff Person Syndrome” eller ”Cat Eye Syndrome”) fick jag lära mig om i Socialstyrelsens monter. Du kan lära dig mer i deras onlinedatabas: www.sos.se/smkh/

Jaha, det var några av mina intryck det. Jag hoppade visst över min födelsedag som var himla trevlig! Men bilderna från den italienska restaurangen Vivaldi blev ganska gräsliga.