Häromdagen skrev Simon på Facebook:

”bakelit.com ain’t what it used to be”

Sen startade han en Facebookgrupp: ”Vi som älskar bakelit.com”.

Tydligare pikar än så kan man inte få.
Och de fem medlemmarna i facebookgruppen behöver ju lite valuta för sina tungt engagerade facebookklick. Dags att rycka upp sig. Göra lite mer verklighet av alla de blogginlägg som jag ofta formulerar för Frida men aldrig får tid att skriva ner. Kanske hitta en app till sin Androidlur som förvandlar prat till blogginlägg…

Jag skulle kunna dra några citat från Hillevis 40-årskalas:
”Jag är övertygad om att massajerna bor i Nigeria.”
”Du verkar så himla mycket yngre än alla andra här.”

Eller kanske publicera en supersöt bild på Vanna…

Eller kanske skriva om paret som sitter på tåget och himlar med ögonen när barnen runt omkring låter, samtidigt som killen läser en föräldratidning och mamman surfar på blocket efter spjälsängar. När hon reser sig upp ser man tydligt att hon är gravid. Alla föräldrar i vagnens tanke: Lycka till!

Nä, nu får jag sluta. Någon gång ska jag göra något riktigt bra med allt bloggvirke därute. Minst en gång i månaden. Det är ett vårlöfte 😉