Rekordmånga har förtidsröstat i årets val till Europaparlamentet konstaterar min vän Richard i sin utmärkta blogg Trehundratolv hos SvD. Jag tillhör tyvärr inte en av dem. In i det sista velar jag. Valet till Europaparlamentet är lite speciellt. Det är inte alls säkert att jag röstar likadant som jag gör till riksdag, kommun och landsting. En anledning är att EU faktiskt, åtminstone än så länge, inte beslutar om alla de frågor som rör oss.

En annan intressant skillnad är att personvalet verkar så oerhört viktigt i detta val. En engagerad, påläst, driven politiker som är skicklig på att nätverka och brinner för sina ämnen kan göra storverk. De som röstade på moderaternas Anna Ibrisagic förra valet har exempelvis knappt fått någonting.  De som däremot röstade på Cecilia Wikström från Folkpartiet har fått betydligt mer valuta för rösten. Allt enligt granskning av DN >>

En stor poäng med EU är möjligheten att tillsammans kunna ta tag i de stora frågorna. Miljön är en sådan fråga. Och en av de viktigaste för mitt val vilket sorterar bort en del partier. Ser vi till Naturskyddsföreningens ranking ser man tydligt att Moderaterna faller bort.

Kvar finns Miljöpartiet, Centerpartiet, Vänsterpartiet, Folkpartiet (tack vare Marit Paulsen) och Socialdemokraterna (där Åsa Westlund och Marita Ulvskog gjort bra ifrån sig).

Piratpartiet verkar inte ha gjort något jättejobb på miljöområdet. De har dock lyft en annan viktiga fråga som avgörs på EU-nivå: integritet, övervakning och digitala rättigheter.

Som ni märker… det finns många kandidater och det är inte lätt att välja. Får ägna lite av natten åt att göra valtest.