Först fryst kyckling, sen färsk kyckling, sen falukorv och pyttipanna, och nu har glasbitarna spridit sig till Finland. Och vi som trodde att hotet mot mänskligheten kom i form av klimatförändringar och fågelinfluensa. Ack, nej, det är krossade glasbuteljer i kombination med anonym matindustri som kommer att få västerlandet på fall…
Det är något märkligt med hela den här glas-i-maten-soppan. Rör det sig om en gigantisk konspiration? En massa livsmedelsarbetare som gått med i ett hemligt nätverk vars mål är att försätta sina arbetsgivare i konkurs? Eller kanske är det militanta veganer som medvetet under låt säga en femårsperiod infiltrerat dessa anläggningar (i såväl Sverige som Tyskland) och sedan valt att skrida till verket just nu?
Eller är det kanske så att det alltid varit glas i maten… och att de fåtal fall som tidigare rapporterats inte nått allmänhetens kännedom? Att svenska folket plötsligt blivit väldigt duktiga på att titta på maten innan de äter den? Eller är det så att flingsaltet blivit så grovt att somliga misstar det för glas? Eller är bekräftelsebehovet så himla stort att en massa människor lägger glasbitar i maten, knallar ner till Konsum och säger: Kolla, den här höll JAG på att sätta i mig. (och har man tur så blir man kändis i lokaltidningen…)
Och så kallas 900 ton kyckling in för destruering..
Själv petar jag nyfiket i råvarorna på skärbrädan och hoppas att även jag ska drabbas av detta sällsamma glasfenomen. Det känns nästan lite som i Roald Dahls bok Kalle och chokladfabriken där fattige Charlie Bucket hoppas vara en av de lyckliga fem som hittar den gyllene biljetten under pappret till en av Willy Wonkas chokladkakor.
Fast i det här fallet är vinsten inte en möjlighet att besöka en hemlighetsfull chokladfabrik, utan insikten att det här med glas i maten faktiskt är något som finns på riktigt, och även kan drabba en cyniker som mig.
