Är det inte lite fascinerande att Googles eposttjänst Gmail fortfarande flaggas som ”Beta”. Google har ju jobbat en massa år med den tjänsten, och vad jag vet är den stabil. Det verkar lite som att användandet av programutvecklingstermen Beta har blivit lite som tvättrådsmärkningen i kläder. Klädtillverkarna skriver slentrianmässigt att plagget ska tvättas i 40 grader, inte blandas med andra färger och inte centrifugeras. Egentligen plagget mår alldeles utmärkt av att tvättas i 60 grader och färgar inte av sig ett dugg. Men med en försiktig märkning slipper man arga kunder om det skulle gå fel.

Genom att utvecklare av internetsajter och tjänster trycker dit en betastämpel på sina produkter sänker de förväntningarna men också kraven på sig själva. Kajkar någonting ur är det bara för upphovsmännen att ropa Beta!

-Jaha, så du använde alltså vår tjänst Gmail för alla din epostkommunikation, och nu har den kraschat och alla data försvunnit. Hmm, det var ju inte så bra. Hur kunde du göra det, du visste väl att vår tjänst inte är en beta och innehåller en del buggar. Sånt här händer…

Funderar på om det inte går att använda sig av Beta i fler sammanhang. Kanske inom journalistiken? Det finns säkert många journalister därute som svettas över att de släppt iväg en artikel utan att ha gjort all research de hade velat göra. Med en betastämpel kan göra det tydligt för användaren och därmed slippa skit om artikeln råkar innehålla felaktigheter…

PS. När jag kollade runt på lite tjänster för att plocka bilder till min illustration upptäckte jag att Booli.se faktiskt lämnade sitt betastadium i torsdags! Kul!