Natten till måndag hade jag svårt att sova. Bland annat på grund av en viss Pinter. Harold Pinter, nobelpristagare i litteratur. Cancersjuk satt han där mitt i natten på vår tv och höll ett långt tal. Prisvinnartalet. Jag missade början, där Pinter ägnar sig åt det ämne som givit honom priset: dramatiken. När jag kom in i handlingen handlade det mer om världspolitisk dramatik. Jo, Pinter levererade en 30 minuter lång sågning av amerikansk utrikespolitik. Sanningen enligt honom. Och faktiskt, till stora delar sanningen enligt mig.
Härligt motvalls i en värld av nickedockor och ja-sägare.
Undrar vad frackgubbarna i konserthuset tänkte när de satt här och möttes av dessa tuffa sanningar. Kanske ”Att tänka fritt är stort, men att tänka rätt är större”?