Okej, jag erkänner. Jag är löjligt förälskad. Och visst har ord som ”cocooning” och ”the nesting instinct” plötsligt fått ny innebörd. Ja, just nu är jag nog beredd på att omvärdera allt…slänga ut den där cyniska singeln och expandera egot… (kärlek lär ju vara egoism för två…)
Mer än så vill jag inte avslöja. Jag har ju faktiskt lovat mig själv att fortsätta producera en av Internets mest ointressanta dagböcker…
Jaha. Vad ska jag skriva istället? Kanske lite om demonstrationen mot kriget i lördags? Den var ju mäktig. Eller de där killarna som dissade kortfilmen innan Bowling for Columbine förra fredagen. Jag skriver nog om killarna. För de var ju faktiskt riktigt underhållande.
Kortfilmen som visades var ”Att döda ett barn” baserat på en novell av Stig Dagerman. När filmen hade rullat ett tag, säger en av killarna:
-Fasiken vilken lång trailer… den berättar liksom allt.
-Äh, det är en kortfilm, säger en av grabbens kompisar.
Och jag kände mig nästan sugen att bryta in. För på sätt och vis hade ju killen rätt. Han hade skapat en ny definition av en kortfilm:
”En kortfilm är en trailer som berättar allt.”
Wow! Ja, ibland kan det rent av vara en trailer som berättar för mycket…
Att spela upp en filmatisering av Stig Dagermans tragiska ”Att döda ett barn” innan Bowling for Columbine var väl kanske inte så jättesmart. Och jag kunde inte låta bli att le när en av killarna medan eftertexterna rullade sa:
-Jaha, det var filmen: ”Att döda en kväll”.
Kort och koncist och ruskigt precist.
