Jag vill tacka Laura som aktiverade mig. Hade inte hon ringt och lurat iväg mig på en fika (mm Kanels ägg, purjo och kaviarmacka är suverän) hade jag antagligen fortfarande suttit här i min morgonrock och slöat.

Nu sitter jag istället här full med energi och företagaranda. I min kalender står det att jag ska gå på ett verdandiföredrag i Gamla Stan ikväll… men Fredrik bangar och jag känner mig inte riktigt för att ta mig dit på egen hand. Varför? Tja, se det som en kombination av feghet och bekvämlighet, men framförallt känner jag ett starkt behov av att umgås lite med min lägenhet. Det känns som evigheter sedan jag lagade mat på riktigt, bryggde te och stoppade de betalda räkningarna i de rätta pärmarna.

Imorgon är det första advent. Kanske jag ska stoppa upp adventsstjärnan? Ordna ett litet adventsfika?