Igår natt drömde jag att jag satt på en biograf. Bredvid mig satt min syster och filmen vi såg var Aki Kaurismäkis ”Mannen utan minne”. Av någon outgrundlig anledning satt min syster och snackade hela tiden. Högt och irriterande. Jag blev sur och sa åt henne att hålla tyst. Jag försökte viska, men min viskning lät som en orkan. Min syster fortsatte att tjattra. Jag reste mig upp och satte mig längst bak i biografen. Alla tittade surt på mig, som om jag var den stora skurken.

Klockan 12:30 vaknade jag från min dröm. Klockan 14:30 ringde Laura.

-Vill du gå och se Aki Kaurismäkis nya film, sade hon.
-Vad lustigt, sa jag.
Sen gick vi och såg filmen och snett bakom oss satt två kvinnor och snackade som besatta…