Etikettarkiv: bio

Så räddar vi biograferna – med bio on demand!

Upprinnelsen till det här inlägget är två:
1: En konversation med min svägerska Anna i somras där vi diskuterade biografernas situation och framtid
2. Nedanstående, som fick mig att skriva inlägget.

Artikeln som Henrik länkade till kan du läsa här >>

Vad handlar då min idé om? Jo… film on demand på bio.

I dag fungerar bio ungefär så här: Biografkedjorna tar in de filmer som de tror ska dra in pengar. De får premiär. Är de väldigt framgångsrika får de gå i flera salonger samtidigt och vart efter publiken droppar av får de färre och sämre visningstider tills de plockas ner.

Nuförtiden är filmerna digitala vilket underlättar distributionen avsevärt. Backar vi bandet några år bakåt var man tvungen att chansa lite på hur stor en film blev och beställa ett antal filmkopior som sedan distribuerades runt om i landet. Smalare filmer gjordes i bara ett par kopior med svensk text och kunde sedan åka runt på turné i landet under ett par år. Mindre samhällen kunde få vänta månader på att de större filmstäderna skulle ha spelat klart en film.

Det var då det. Nu är som sagt filmen oftast digital och jag kan exempelvis gå till en liten biograf som Reflexen i Kärrtorp och se en film som bara några dagar tidigare hade premiär på en stor biograf.

Min idé är att dra nytta av denna möjlighet.
Vad sägs om att alla visningar sker i nästintill fullsatta biografer? Vad sägs om att priset för biobiljetten är billigare ju fler människor som är i bio-salongen? Vad sägs om att repertoaren har hundratals filmer att välja mellan och att man inte ens är begränsad av att det ska vara nya filmer?

Det borde vara möjligt att bygga en portal där folk dels kan komma åt ett arkiv med filmer, men också salonger och visningstider runtom i Sverige. I portalen kan dels kuratorer gå in och sätta upp filmvisningar som folk kan välja mellan, men du kan också sätta upp egna visningar som, om du får med dig tillräckligt många intresserade, blir riktiga visningar. Biljettpriset sätts efter hur många som förbokar visningen. Det ligger alltså i ditt intresse att många kommer dit.
De platser som är över säljs på plats till ett högre pris än priset för de som förbokade.

Jag tror att detta system skulle kunna fungera och göra biobesöket ännu mer spännande och socialt. Du skulle få en bredd av filmer och fullsatta salonger.

Vad tror ni? Någon som vill vara med och utveckla…?

Halvsann dröm

Igår natt drömde jag att jag satt på en biograf. Bredvid mig satt min syster och filmen vi såg var Aki Kaurismäkis ”Mannen utan minne”. Av någon outgrundlig anledning satt min syster och snackade hela tiden. Högt och irriterande. Jag blev sur och sa åt henne att hålla tyst. Jag försökte viska, men min viskning lät som en orkan. Min syster fortsatte att tjattra. Jag reste mig upp och satte mig längst bak i biografen. Alla tittade surt på mig, som om jag var den stora skurken.

Klockan 12:30 vaknade jag från min dröm. Klockan 14:30 ringde Laura.

-Vill du gå och se Aki Kaurismäkis nya film, sade hon.
-Vad lustigt, sa jag.
Sen gick vi och såg filmen och snett bakom oss satt två kvinnor och snackade som besatta…

Tillbaka

Utbrändheten tillfälligt botat. Ett dygn i dvala gjorde sitt. Idag tog jag igen med råge. Förutom en del högklassigt jobb på jobbet… så hann jag äta middag på Ho’s tillsammans med Sara samt gå på bio med Laura (Wonderboys).

Det var juste och träffa Sara igen. Det känns som det var evigheter sedan senast. Och om man räknar två månader som evigheter så är det nog sant.
När jag kom ut från bioföreställningen hade jag fått ett SMS från Åsa. Hon ville ännu en gång påminna mig om att hon är i England och njuter frukterna av sitt festivalledarskap. (ni kanske anar viss avundsjuka mellan raderna… fast den är spelad hon är värd alla frukter hon kan få). Man kanske borde flytta tillbaka till Uppsala… fast idag undrade Erik om jag vill hyra hans lägenhet i Hökarängen… hmm, jag är benägen att tacka ja.

Solo-dancer in the dark

Efter en liten sväng till jobbet gick jag till Astoria och såg Dancer in the Dark. Det var en fantastisk upplevelse. Att gå på bio helt själv är faktiskt toppen. Borde nog göra det oftare.
Att jag efter filmen fick cykla hem i hällande regn förstärkte filmupplevelsen ytterligare.
Jag kunde nästan höra Björk sjunga soundtracket där jag for fram längs Stockholms regnvåta gator.
Vid slottet marscherade sex blöta värnpliktiga och såg ledsna ut. Jag undrar hur det kändes när jag for förbi med ett leende på läpparna.
I Götgatsbacken ojade sig två unga flickor över det blöta vädret. Titta där, den stackarn cyklar, sa den ena och pekade på mig. Ovetandes om att jag njöt för fulla muggar.