foton

Nu visas arkiv för kategorin foton.

Det var ett tag sedan jag gick igenom länkarna i Google Reader. Kanske för att jag ägnat de flesta kvällar de senaste månaderna med att natta min dotter som är ovanligt nyfiken på livet och tycker det här med sömn är överskattat.

Men ikväll somnade hon. Och ett par tusen inlägg i Google Reader senare är även jag en smula matt. Hos Emretsson fick jag en klimathotsuppdatering. Därifrån trillade jag in på en artikel om bränderna i Ryssland.
Än mer dramatisk blev bilden av dessa bränder när jag längre ner i Google Reader gick igenom länkarna från bloggen English Russia. Där bjöds det på massvis med bilder från Moskva och de brinnande skogarna. Fasansfullt men samtidigt vackert på något obehagligt apokalyptiskt vis.

Moskva >>

Ryssland brinner >>

Här släcks det bränder >>

Läste med förtjusning häromdagen om Simon och Saras ”mallresning”. En underbar dalavariant av konceptet lysning där släkt, vänner och grannar reser en ”malla”, en avkvistad gran eller björk mot de blivande tus gård, eller föräldragård. Ett kul sätt att visa folk som passerar att här kommer det snart vankas bröllop.
På Wikipedia stod det inte ett dyft om denna tradition. Så jag letade vidare på internet och hittade bland annat en referens på sajten Dalaliv. Och så hittade jag en riktigt fullödig beskrivning på bloggen Hjortmyren.

Så här beskriver bloggaren Hjortronmyren traditionen:

Mallresning är en gammal lysningstradition. Omkring tre veckor före bröllopet reser brudparets släkt, vänner och bybor en malla, ofta vid brudens eller brudgummens föräldragård. I Siljansnäs brukar mallan vara en lång tall som kvistas men där man sparar de allra översta grenarna i tallens topp. Det är killarnas uppgift att göra i ordning mallan och frakta den till gården där mallkalaset (lysningsfesten) hålls. I mallans topp fästs en malltavla med brudparets namn och datum, allt utfört i kurbitsstil. Tavlan består av en duk uppspänd på en träram. Ofta anlitas en lokal kurbitsmålare för att göra malltavlan.

Jag upprepar ”Ofta anlitas en lokal kurbitsmålare för att göra malltavlan”. Och så en liten bild på Simon och Saras malltavla som Simon upplyste Frida och mig om via ett Facebookinlägg:

Simon och Saras malltavla

Känns kurbitsmålningen igen? Jovisst, den lokala kurbitsmålaren är undertecknad. Tydligen har det slumpat sig så att någon av Simon och Saras rara vänner bildgooglat på kurbits och hittat den här:

Någon timme i Photoshop senare och S&S:s vänner har skapat en malltavla anno 2010. Det är en stor ära att i detta digitala tidevarv ha fått agera lokal kurbitsmålare på distans. Och lyckosamt att jag på så vis fått bidra till Simon och Saras mallresning. Firar med att påbörja en artikel om mallresning på Wikipedia. Hjortronmyren eller någon annan kunnig dalmas får gärna utveckla. Kanske den som satte ihop malltavlan ovan?

Sharing is caring!

Guld barre...

Guld barre 2

Tack Måns. Det var en finfin adventspresent!

Nästan varje dag suckar jag åt DN:s namn och nytt sida där understimulerade 40-talister skickar in bilder på felstavade skyltar i butiker. Är det verkligen så himla kul att en del inte kan stava? Sorgligast var när någon snubbe skickat in en bild på en affisch där det gjordes reklam för en ”fäst”. Problemet var att avsändaren avsiktligt stavat fest med ä. För en person född efter 1960 var det uppenbart att arrangemanget, med väldigt folkhems-folkparks-nostalgisk ton, använde sig av stavningen som en blinkning till töntiga dansbandsstavningar men också för att visa hur namnet skulle läsas. Gubben/tanten som skickat in bilden fattade ingenting och det gjorde inte heller den mossiga redaktionen som antagligen missat att det finns en hel generation som skolats i ironins ädla konst.

Trots att jag mår lite dåligt av att se bilder på felstavade kebabskyltar och gatupratare kunde jag vid ett besök i Övik i somras inte låta bli att föreviga några själv. Och genom att publicera dem här får ni nu anledning att ogilla min snobbism. Men jag gör det med kärlek. I alla fall bild nummer ett…

Suchi. Säg det högt. Visst känns det härligt.

…för visst låter det härligt. Uttalas med ett chhreee-ljud.

Bild nummer två ser jag mer som ett exempel på att det kanske gått lite väl snabbt när man i var och varannan stad klämt upp nya shoppinggallerior. Eller?

Ibland går det för snabbt när man bygger gallerior

Med skäggJag tillhör den lyckliga skara män som gift sig med en kvinna som uppskattar skägg. Som inte alls stör sig på att ”det sticks” och tycker att ett rejält helskägg är snyggt. Inför ”Operation sommarskägg” har jag gång på gång lugnat henne med att det inte tar mer än ett par veckor innan skägget växer ut, och att jag är återställd i mitt skäggprydda skick.

På bilden till höger ser ni en bild som togs klockan 9:00 imorse (måndagen den 13:e juli). Här nedan tänkte jag kontinuerligt uppdatera med bilder från de olika raksessionerna. Ett litet steg i taget.

Jazzpaket med smala hockeyklubbspolisonger:

Jazzpaket med smala hockeyklubbor

Jazzpaket med något för korta polisonger…

Skägg 3

Det halvtyskt skägg (tisdag)
Halvtyskt skägg

Det blev ett Zappa idag (onsdag)

Zappa-skägget

En hederlig mustasch blev dagens skäggprydnad (torsdag)
Kändes en smula märkligt… vet inte riktigt om mustasch är min grej.

Mustasch

Och så äntligen fredag… och dags för tangorabatten
Denna bild tagen strax innan kvällsdopp klockan 22:00. Jag älskar Norrlands ljusa sommarkvällar!
Och tangorabatt… kanske inte så tokigt. Synd att den kräver så mycket underhåll. Och kanske kunde man ha gjort den lite smalare.

Tangorabatt

Den förbjudna mustaschen...
Innan jag helt rakade av skägget beslutade jag att hedra min morfars far med en liten pre-andra-världskriget-mustasch. För på alla foton jag sett av min morfars far hade han (om jag inte minns fel) två små mustsachkluttar strax under näsan. Och vad jag förstod var det här ganska poppis. Men så kom en viss diktator, med ryckningar i högerarmén och gjorde den korta mustaschen väldigt impopulär. När blir den trendig igen?

Två komiska genier och en snubbe med mini-muscha

Slutbild – renrakad och redo för återväxten:
Jo, min fru gillar mig även i rakat skick.

renrakat

På dagens möte med bokcirkeln Blai-blai gjorde Jonas en märklig upptäckt. På Inger Edelfeldts omslagsbild till Mare Kandres Qvinnan och Dr Dreuf finns resterna av en prislapp. Bokförlaget ”Hansson Bok” verkar helt sonika tagit en gammal utread variant av originalutgåvan och glömt bort att ta bort den gula prislappen helt innan de lagt den i scannern…

Nyutgåva bredvid inbundet original

Nyutgåva bredvid inbundet original

Det är inte helt lätt att gnugga bort en tryckt prislapp...

Det är inte helt lätt att gnugga bort en tryckt prislapp...

Undrar vad Inger Edelfeldt (vars efterord finns med i den nya upplagan) tycker om det. Och vad skulle Mare Kandre säga om att den nya utgåvan inleds med ett stavfel:

”Ett pärlermolätt kvällsljus…”

-

PS: Bilderna knäppta av Dag

Veckans gulligaste är Vannas nya vana att vilja bjuda mamma och pappa på vatten när mamma eller pappa håller henne i famnen och låter henne dricka ur ett ”vuxenglas”.

Veckans ”ojdå, nu är ingenting Vanna-säkert” kan ni själva förstå efter att ha sett bilderna nedan. För större versioner, klicka på första bilden.

Vanna klättrar...Vanna klättrar 2Vanna klättrar 3
Vanna klättrar 4Vanna klättrar 5Vanna klättrar 6
Vanna klättrar 7Vanna klättrar 8Vanna klättrar 8
Vanna har nått sitt mål!

Förra veckans Vanna >>

Papperstidningsläsare som jag är fick jag vid frukostbordet njuta av Malte Perssons bidrag till artikelserien ”Typiskt OO-tal”. Smart skrivet till formen, och faktiskt inte bara till formen. Visst har 00-talet varit nollornas decennium. Bush har onekligen varit nollornas konung och varit något av nollnoll-taletets absoluta nollpunkt.

Om ni inte är övertygande, här en lite elak exposé som Letterman visade i samband med att George Bush lämnade sin post.

 

Apropå nollor. Läste precis på Newsmill Uje Brandelius debattartikel om att Ulf ”Uffe” Lundell borde tacka nej till medaljen han ska få från kungen. Nej det är inte Uje som är nollan. Kul artikel tyckte jag, kul artikel tyckte de flesta läsarna (just nu är 58 procent ”glada” efter att ha läst artikeln”) men läser man kommentarerna hittar man nollorna. De rödbrusiga männen som känner blodsmak i munnen så fort någon skriver något ur ett vänsterperspektiv. Polpot! Statssocialism! Nordkorea skriker de i sina kommentarer, och man kan riktigt se hur fradgan rinner kring bokstäverna.
Har faktiskt aldrig sett någon som skrivit Chilekramare eller kvinnorösträttsmotståndare i samband med en debattartikel från högern. Högern har tydligen inget förflutet och deras lik i garderoben är begravda för länge sen.
(Funderar också på om det kanske är så att dessa män är så frustrerade över att få Uffe beskriven som en illojal men ändock vänsterman när de själva gillar honom… högern har ju väldigt ont om artister med högeråsikter (vad jag vet blev aldrig William Freestyle särskilt stor)).

Och så avslutar vi med 50-åringen.
Gjorde faktiskt ett fynd på en secondhandbutik häromdagen. Den perfekta 50-årspresenten. Sen slog det mig att jag måste vänta minst tre år innan någon jag känner fyller 50 och att jag fram till dess hinner glömma bort varför jag tyckte presenten var så himla kul. Är det någon som kommer på någon som fyller 50 snart så kan jag sticka dit och köpa den. Visst är den fin! Eller nåt.

 

50-årshornet - ett måste till varje 50 åring!

50-årshornet - ett måste till varje 50 åring!

Det har nu gått en månad sedan vi sist träffade Vanna i denna blogg. En månad är en oändlig tidsrymd. I alla fall om man som Vanna häromveckan fyllde 16.

Mycket har hänt. Vanna kan numera backa. Hon kan backa och sätta sig på en pall. Hon kan klättra upp och ner på pallar och ibland är hon så pass ivrig att hon gör skäl för sin Mr Bump-tshirt.

Mrs Bump

Vanna är dessutom en snacksalig tjej. Hennes ”nej” blir alltmer övertygande och begreppet ”oj” behärskar hon till fullo. Gärna i kombo med lite komisk tajming. Veckans ord är: Klocka (en klar favorit), katt (har uttalats två gånger) och bil (jo det finns en del av den varan när vi går på promenad).

Till pappas stora glädje är Vanna dessutom sedan i måndags strålande glad. Den elaka, obehagliga kräksjukan är som bortglömd. Nu väntar en härlig vår fylld med spännande äventyr!

 

Man kan inte vara nog skeptisk när det gäller hummer...

Man kan inte vara nog skeptisk när det gäller hummer...

Folket* har sagt sitt. Eller snarare tjatat. ”När får vi se Anders nya glasögon.” Så nu är det dags.
För att göra det hela lite mera spännande bjuder jag på en bild på hur glasögonen sett ut de senaste tre åren:    (*=Simon och Andreas)

Gamla glasögon

Inget större fel med dem. Förutom att de var grymt slitna, repiga och framförallt (enligt min nya optiker) helt fel. Och då pratar vi synskärpa. Mina gamla glasögon var gjord för någon som är närsynt. Mina nya för en översynt (något jag haft glasögon emot sedan typ tre-fyraårsåldern). Vi får hoppas nya optikern har rätt. Så här ser de i alla fall ut:

Nya glasögon

Nu gäller det bara att fräscha till resten av ansiktet… Sen är jag redo att visa upp min nya stil som jag fick i julklapp av Frida. Det ni! Här pratar vi Total Daddy Makeover.

Så vad tycker ni om glasögonen? Vad är folkets** dom? 

**=Alla + Andreas och Simon

« Äldre inlägg