foton

Läste med förtjusning häromdagen om Simon och Saras ”mallresning”. En underbar dalavariant av konceptet lysning där släkt, vänner och grannar reser en ”malla”, en avkvistad gran eller björk mot de blivande tus gård, eller föräldragård. Ett kul sätt att visa folk som passerar att här kommer det snart vankas bröllop.
På Wikipedia stod det inte ett dyft om denna tradition. Så jag letade vidare på internet och hittade bland annat en referens på sajten Dalaliv. Och så hittade jag en riktigt fullödig beskrivning på bloggen Hjortmyren.

Så här beskriver bloggaren Hjortronmyren traditionen:

Mallresning är en gammal lysningstradition. Omkring tre veckor före bröllopet reser brudparets släkt, vänner och bybor en malla, ofta vid brudens eller brudgummens föräldragård. I Siljansnäs brukar mallan vara en lång tall som kvistas men där man sparar de allra översta grenarna i tallens topp. Det är killarnas uppgift att göra i ordning mallan och frakta den till gården där mallkalaset (lysningsfesten) hålls. I mallans topp fästs en malltavla med brudparets namn och datum, allt utfört i kurbitsstil. Tavlan består av en duk uppspänd på en träram. Ofta anlitas en lokal kurbitsmålare för att göra malltavlan.

Jag upprepar ”Ofta anlitas en lokal kurbitsmålare för att göra malltavlan”. Och så en liten bild på Simon och Saras malltavla som Simon upplyste Frida och mig om via ett Facebookinlägg:

Känns kurbitsmålningen igen? Jovisst, den lokala kurbitsmålaren är undertecknad. Tydligen har det slumpat sig så att någon av Simon och Saras rara vänner bildgooglat på kurbits och hittat den här:

Någon timme i Photoshop senare och S&S:s vänner har skapat en malltavla anno 2010. Det är en stor ära att i detta digitala tidevarv ha fått agera lokal kurbitsmålare på distans. Och lyckosamt att jag på så vis fått bidra till Simon och Saras mallresning. Firar med att påbörja en artikel om mallresning på Wikipedia. Hjortronmyren eller någon annan kunnig dalmas får gärna utveckla. Kanske den som satte ihop malltavlan ovan?

Sharing is caring!