”Rulltrappa”, visst är det ett fantastiskt ord. En trappa som rullar. En fantastisk uppfinning från slutet av 1800-talet som på många vis markerade början på den moderna eran. Den har också varit en viktig statusmarkör. Ett flådigt varuhus utan rulltrappa, är inte särskilt flådigt. Jag har hört vänner uppvuxna i så kallade ”hålor” som berättat om hur de tog sig till större städer bara för det stora nöjet att få åka i Rulltrappan (med stort ”r”).

Rulltrappan är både älskad och hatad. Hatet, eller kanske snarare oviljan, har växt fram de senaste åren och handlar framförallt om hotet mot folkhälsan. ”Gå upp för trapporna”, verkar vara en av de vanligaste hälsoråden nuförtiden (även om det lär vara ohälsosamt för knäna att gå ned för trapporna när man väl gått upp för dem…). Men argumenten mot rulltrappan är fler. På miljöbloggen Treehugger kan man idag läsa om ”The insanity of escalators”. Det finns en väldigt massa onödiga rulltrappor därute, som slukar väldigt mycket ström, samtidigt som folket som transporteras i dem blir allt fetare. Rulltrappor är inte energieffektiva (många rullar dygnet runt, även när folk inte åker i dem), och de kräver väldigt mycket underhåll eftersom de ofta går sönder. Treehugger har hämtat sina uppgifter från tidningen Next American City som hävdar att USA:s alla rulltrappor förbrukar 2,6 miljarder kilowattimmar per år, vilket motsvarar den årliga elförbrukningen för 375.000 amerikanska hem.
Ja, det låter faktiskt bisarrt. Nästan lika bisarrt som att folk tar rulltrappan till gymmet:

Och att någon kommer på idén att bygga en rulltrappa med sju ynka steg:

Kan för övrigt avslöja att Sveriges coolaste rulltrappa finns i det nybyggda konserthuset i Uppsala. Enligt obekräftade källor finns det folk som har rest från Stockholm till Uppsala bara för att få åka den…
En liten uppdatering (17 september):
Kan inte låta bli att länka till följande nyhet:
”Kalix får rulltrappa – stans första åkattraktion”