Ledigheter är förrädiska. Får jag mer än två dagar ledigt så hamnar jag ohjälpligt i min naturliga dygnsrytm. Dvs lägger mig 4-5 på morgonen, går upp klockan 11.
Jag tillhör den stackars del av befolkningen som vaknar till liv på natten. Det är synd om oss eftersom Sverige aldrig lyckats släppa bondesamhällets morgonfascism. De morgonpigga tycks fortfarande tycka att det är en dygd att vakna med tuppen, trots att de flesta av oss inte har ett gäng kossor med stinna juver som absolut måste morgonmjölkas.
Hmm, en ny förstamaj paroll:
”Stoppa morgonfascismen nu!