För en massa år sedan (typ femton…) läste jag grundkursen i konsthistoria i Uppsala. Under en termin brände vi av hela konsthistorien från stenåldern till nu (nåja… har för mig att vi inte kom så mycket längre än tidigt 80-tal).

Det jag framförallt minns från denna kurs är föreläsarna. Thomas Hård av Segerstad med sin mycket intensiva, nästan dramatiserade föreläsningsstil och Torbjörn Fulton, som stapplade in i föreläsningssalen, lutad mot sin käpp och med knarrande röst spred sina kunskaper.  Dr Fulton (finns faktiskt på bild här >>) föreläste bland annat om Egyptens konsthistoria som han kryddade med en hel del spännande fakta.

Visste ni till exempel att egyptiska mumier i Europa under medeltiden var hett eftertraktade som medicin? Man importerade mumierna och malde ner dem till pulver som bland annat användes som sårsalva. Tusentals mumier maldes ner och såldes som mumiepulver. Mot slutet av den epok vi kallar medeltiden var det så ont om mumier att förslagna affärsmän lät tillverka egna mumier gjorda av avrättade fångar och döda sjukhuspatienter. En kvarleva från denna epok i västerländsk medicin är ordet:

kar-de-mumma, kött-av-mumie.

Jag minns hur häpen jag var efter att ha fått dessa fakta leverade av denna kunskapens källa. Va, kan det verkligen vara sant? Kardemumma?

Efter lite efterforskningar kunde jag konstatera att allt fram till just den där avslutningen var sant. Visst användes mumiepulver som medicin under medeltiden. Det fanns till och med enligt egyptologen Christine El Mahdy första, andra, tredje och fjärdesortering av mumier… (läs här).  Och att det började tillverkas mumier verkar också sant. Enligt den här artikeln kan till och med detta vara en förklaring till att pestspridning under medeltiden…

Men jag har genom åren förgäves letat efter bevis att ”Elettaria cardamomum”, det latinska namnet för kardemumma, har något med mumier att göra. Men kanske är det någon där ute som vet mer. Drev Dr Fulton med oss, eller avslöjade han bara väl bevarade hemligheter?