Idag satt jag och resten av medlemmarna i bokcirkeln Blai Blai och njöt av Marios visdomsord i Kulturhusets hörsal. Mycket folk, obekväma stolar och väldigt mycket översättning präglade detta tvåspråkiga litteraturkalas. Tolken Lena Öhman var fenomalt duktig, men det hjälpte inte riktigt. Tolkade samtal blir lätt en smula träiga. Det är lite jobbigt att höra halva salen skratta åt ett skämt på spanska för att sedan fem minuter senare höra samma skämt översatt på svenska varpå den svenskspråkiga delen av publiken kämpar för att tycka att skämtet är lika roligt på svenska. Eller ännu värre: förgäves försöker lista ut vad i den fem minuter långa översättningen som fick de spansktalande att skratta…

Okej, nu var det väl inte direkt någon stand-up-comedy som serverades. Vi fick veta att Mario började sin karriär med att skriva kärleksbrev åt mindre skrivkunniga lumparkompisar, samt med att skriva erotiska berättelser som han bytte mot cigaretter (skratt). Och så gav han sin bild av det politiska läget i Sydamerika (bättre än någonsin) och berättade vad han tyckte om Borges (killen som visade att text på spanska kan innehålla fler idéer än ord).

Det sista var faktiskt svar på en fråga från publiken, och det var nog den delen jag gillade bäst. Hade jag fått bestämma hade publiken fått fler än fyra ynka frågor. En eloge till killen som lyckades få in en fråga som vi på Blai-blai gärna själva ställt:
-Varför skrev du Bockfesten, och är du nöjd med resultatet?

Som författare blir man aldrig nöjd, var en del av Marios svar.

Sträck på dig Mario. Bockfesten är faktiskt en av de bästa böcker Blai-blai läst!