
På söndag är det visning. Då visas farmors hus för hugade spekulanter. Det är onekligen lite märkligt att titta igenom bilderna och inse att snart har vi släktingar inte längre tillträde. Någon annan kommer gå runt i det farmor, farfar och min farbror (som är murare) byggde upp och tänka helt andra tankar än jag brukar tänka. För mig är allt minnen, golv, väggar och tak som jag växt upp med. För köparen är det ett objekt. Något man kan göra om. Något med potential. Bygga nytt kök, kanske veranda, kanske riva hela rasket och bygga nytt… vem vet.
Gå på en rundvandring här >> (och visst har mäklarfotografer fantastiska vidvinkelobjektiv…)