30-års kris?

Jag. Nä. Inte mer kris än vanligt.

30-årskalasångest?

Japp. Apklart.

Varför ska det vara så förbaskat svårt att få tag på en bra festlokal? Varför är de antingen svindyra, för små, behäftade med en massa trista regler (inget ljud efter klockan tolv, alla ute klockan ett, osv), eller superopersonliga.

Jag och Markus var precis på Rinkeby Folkets Hus. Länge kändes det riktigt bra, men ändå inte. Möblerna roopade föreläsningssal och vaktmästarens:

-sen kommer städvagnen klockan 2, gjorde väl oss inte så jättesugna. Fast ändå, om vi skapar en kuddhörna, släpar dit en massa skärmar, osv… då kanske.

Men vem ska köra, vi har inget körkort. Och kostar inte alla de där kuddarna, lamporna, mm en massa pengar.

Nu har jag definitivt 30-årskris.