Igår skrev jag ett inlägg om pussel… En kvart senare läste jag Simons drabbande inlägg om hans kamp mot depressionen. Att hålla hjärnan i schack. Att undvika det svarta hålet.
När jag första gången hörde att Simon mådde dåligt tänkte jag på en av mina husgudar Stephen Fry. På många sätt påminner Simon och Stephen om varandra. Smarta, roliga, karismatiska med en fantastisk förmåga att suga till sig ny kunskap. Nyfikna, uppdaterade, uppkopplade. Men också grubblande, tvivlande.
Som sagt: Läs gärna min vän Simons inlägg och se gärna även Stephen Fry the secret life of a Manic Depressive, nedan:
