Först och främst: Min semester har hittills varit grymt bra. Grymt. Jag kanske den bästa någonsin.

Men för typ två timmar sedan var det inte alls så kul. Då satt jag ensam i byn Brömsebro i Småland/Blekinge med ett skadat knä, en touringcykel fulladdad med packning. En släkting som aldrig kom och hämtade upp mig med bil (han var i byn Bröms fem kilometer bort…) och en pappa som cyklade någonstans i Småland utan mobil.

I handen hade jag boken Dice man, tärningspelaren, men efter ett tag insåg jag att det vore pesten att sitta fram till klockan åtta utan något att äta och bara vänta och vänta… Då ringer det i mobilen.

Det är min flickvän Frida.

Normalt skulle detta göra mig glad men ganska snart upptäcker jag att batteriet snart tar slut och att min livlina håller på att dö och förtvina…

Det blev till att snabbt hitta en strömkälla och ladda upp batteriet. Jag letade upp ett fiskrökeri i närheten. Precis när jag var på väg in ringde pappa. Han lyckades få fram några nyckelmeningar. Typ ”Torsås”, ”Internet Café”, ”Trevlig tjej”, ”vänta där”.

15 kilometer och en kebabtallrik senare sitter jag nu på internetcaféet Torzonen (www.torzonen.se) och njuter av civilisationens frukter.

Jepp, min semester är hur grym som helst! Fast knät är inte så skoj…