…hade jag skaffat Lego Mindstorm NXT och kanske byggt mig…
en musikmaskin:
Eller en öl-öppnare/kylare:
)
eller en klocka?
)
…hade jag skaffat Lego Mindstorm NXT och kanske byggt mig…
en musikmaskin:
Eller en öl-öppnare/kylare:
)
eller en klocka?
)
Sedan drygt två månader är jag och Frida med Fitbit. En stegräknare på steroider skulle man kunna säga. Förutom att hålla koll på dina steg har den höjdräknare och håller koll på hur många trappor du går, och springer du räknas det som ”Very active minutes”. Den lilla biten synkar med din dator och/eller mobil och en massa härliga parametrar loggas på din fitbit-sajt.
Vad är då poängen med detta? Kanske du undrar? Jo, du kan sätta upp mål och utmana dig själv och du kan även koppla ihop dig med kompisar och jämföra resultaten med dem.
Det bästa med fitbiten är att jag blivit medveten om vikten av vardagsmotion. Till vardags klarar jag med dagis-hämtningar, lämningar, liten lunchpromenad, vägen till och från jobbet och traskandet i IDG:s lokaler utan problem gränsen med minst 10.000 steg per dag:
Inaktiva helger är det dock värre. Så här såg det ut på lördagen samma vecka:
Men alla helger är inte lika inaktiva. Här har vi en väldigt speciell söndag. Särskilt med tanke på att jag sov till klockan 11 den dagen…
Ganska märkliga siffor kan man tycka. Här samma bild med lite förklaringar:
En viktig lärdom av att använda Fitbit ett tag är att det är oerhört viktigt att ta tillvara på vardagsmotionen. Med hjälp av fitbiten pushar man sig att gå lite extra, ta de där omvägarna, gå de där extra trappstegen.
Som Peter Siepen sa i intervju i Värvet apropå att en hotellreceptionist undrade varför han tog trappen:
”Då stannade jag till, kisade med blicken och posade litegrann, gjorde blue steel-posen från Zoolander och sa:
-Du det är inte hissar som har byggt den här kroppen.”
Den där extra vändan ner till källaren (bär fler gånger istället för en), den där extra rundan med cykel till konsum, det faktum att man inte äger en bil… små små saker som tillsammans faktiskt till och med gör det onödigt att lägga tid och pengar på att gå till gymmet.
Och glöm inte: när du är på fest:
DANSA! DANSA! DANSA!
En annan sak jag lärt mig av Fitbit är att jag sover alldelese för lite… men den grejen tar jag nog upp i ett annat inlägg.
Visst räcker det med att uppdatera en blogg per dag 😉 för att fortfarande hänga kvar i #blogg100-utmaningen…
Idag har jag skrivit inlägg på IDG:s utvecklingsavdelnings insomnade blogg, som nu åter väckts till liv. Som utvecklingschef är det bra att testa de tjänster som utvecklats av oss. IDG.se:s bloggplattform har under en längre tid behövt kärlek. Jag kan avslöja att uppdateringar av den wordpress-baserade plattformen är på gång. Men just nu har ett par andra (hemliga) projekt högre prioritet.
Läs dagens inlägg:
På skrivbordet just nu… alla sajter på IDG
Vet inte om det är en slump, men färgställningen på världens första cykel gjord i kartong påminner en hel del om färgen på den klassiska 80-talscykeln (och floppen) Itera. Kolla gärna in den fantastiska filmen och läs mer om projektet här >> (via Manmade DIY)
Izhar cardboard bike project from Giora Kariv on Vimeo.
Häromåret gjorde Frida en broderad tavla med ordet ”Übercool” och gav mig i present. I år överträffade hon sig själv med en tshirt som hon låtit brodera in en QR-kod på. Ni som inte vet vad det här kan läsa här >>
Coolast av allt: Med hjälp av en QR-kodläsare i exempelvis en Androidlur eller Iphone kan man läsa in koden och få den översatt. Vad koden betyder? Kolla in bilden ovan (den blir större om du klickar på den).
Tack för en fantastisk julklapp älskling! Du är bäst!
Verkar inte som att jag är ensam över att fascineras av rulltrappor. Jörgen Städje, av somliga nördar kallad ”den enda riktiga journalisten”, har återigen gjort ett mastodontreportage om ett tekniskt fenomen. Denna gång ägnas genomgången rulltrappan. Lär dig allt och lite till i artikeln ”En rulltrappas själ” >>
Enda sedan jag som finnig (jo, jag hade tre, fyra finnar i pannan) tonåring spelade rollspelet Mutant har jag fascinerats av tanken att förbättra kroppen med tekniska implantat. Och nu har tydligen en kille i Finland som av DN betecknas som ”datornörd” ersatt sitt förlorade finger med ett usb-minne. Lite sökningar på nätet och jag får lära mig att killen heter Jerry Jalava och att fingret inte alls känns särskilt cyborg. Kolla in Jerrys Flickr-galleri >>
Visst känns det mer Buttricks än Cyberpunk?
Tacka vet jag projektet Eyeborg. Rob, filmskaparen, som skadade sitt ena öga som liten och nu försöker förverkliga drömmen om att byta ut det mot en protes med inbyggd trådlös kamera. En skön gammal scifi-dröm. Och dessutom mångas mardröm. Tänk att när som helst bli fotad utan att själv veta om det?
Kolla in filmen nedan, och läs Eyeborg-bloggen.
EYEBORG– The Two Week Trial from eyeborg on Vimeo.