Nu har jag ägnat nästan tre timmar åt att läsa bloggar och artiklar om Israels invasion i Gazaremsan. Mycket handlar om vem som har rätt. Ali Esbati hävdar att det är dags att ta parti mot apartheidregimen Israel och att Hamas inte startade kriget. Lisa Abramowicz på Svensk Israel-information kontrar med att Hamas visst startade kriget och hävdar att de civila dödsoffren är Hamas fel. Israel vill bara döda Bad guys.
Min surfrunda i ämnet hamnade till slut hos Oscar Swartz. Och faktiskt känner jag att han formulerar en hel del av det jag känner inför konflikten. Det är ointressant om vad som är rätt och fel det intressanta är vad som är klokt. Israels nuvarande agerande är oklokt. Så även Hamas.
Frågan är vad som är klokt i den här soppan.
Hela Israel-Palestina-frågan är faktiskt inte riktigt klok. En soppa baserad på en mängd olika okloka beslut genom historien. Hur ska man gå vidare är den stora frågan.
Kanske är det dags för omvärlden att agera drastiskt? Om inte de här parterna lyckas samexistera under sina egna regimer kanske det vore klokast att låta en oberoende part ta över hela området. Kanske dags att hela Israel/Palestina-området görs om till ett FN-protektorat. Ett protektorat där jude och palestiner står lika inför lagen. Där total religionsfrihet råder. Och där kristna, judar och muslimer alla har tillgång till sina heliga platser. Det är väl på tiden att dessa heliga platser tillhör hela världen..
Jag vet att det låter väldigt långsökt. Men det gjorde också en gång i tiden sionisternas dröm om en egen nationalstat.
Här kommer en till åsikt i soppan: Själva vitsen med Israel är väl att det ska finnas ett land för judar att ta skydd i när antisemitismen blossar upp, vilket den ju gör då och då. Ett FN-protektorat skulle knappast vara ett skydd. Hela världen brukar sticka huvudet i sanden när judar mördas. En anledning till bekymren i Mellanöstern är väl att Israel är omgivet av folk som anser att Israel inte ska existera. Det är en stor skillnad mellan parterna, att den ene inte erkänner den andres existens. Hur förhandlar man med den som vill att man förintas? Det är ett ganska taskigt utgångsläge.
Frågan om Israel idag snarare göder antisemitism än är ”ett skydd när antisemitismen blossar upp”. Det är inte sunt att bygga ett land på paranoia. Jag kan inte låta bli att dra kopplingar till Serberna i Jugoslavien vars största nationalistiska motivation är att de alltid varit förlorarna. De som alltid fick pisk av muslimerna. Och som förlorare har man rätt att ge igen.
Israel har gång på gång använt övervåld med motiveringen att det är de som är de förföljda, att det faktiskt är dem som det är synd om. Och att ändamålen helgar medlen. Palestinierna som fördrivits från sitt land drivs av exakt samma motivation, om än inte med lika lång historia.
Anders skrev: ”Frågan om Israel idag snarare göder antisemitism än är “ett skydd när antisemitismen blossar upp”.”
Vilken tur då att Israel inte fanns på 30-talet! Tänk hur mycket mer antisemitism vi skulle annars ha haft i Europa då…
Debatt! Härligt.
Hela konflikten är en tragedi och Israels våld och ockupation helt förkastligt. Dessutom slår det naturligtvis tillbaka på dem själva. Men vad är sunt att bygga ett land på? Och vari består Israels paranoia? Ett litet land inklämt mellan fientliga grannar, raketbeskjutet och utsatt för meningslösa terrorattacker på civila under hela sin historia. Attackerat av fem arabstater vid sin födelse. Utan sin krigsmaskin skulle Israel vara borta på två röda. Det är inte paranoia.
Serberna for illa under osmanska väldet och i andra världskriget. Men jag känner inte till några pogromer mot serber, någon serbisk diaspora eller gemensam europeisk utrotning av serber så kopplingen känns för mig lite sådär. Det handlar inte om att få pisk, det handlar för det judiska folket om att få existera eller inte. FN skulle sorgligt nog aldrig kunna garantera det.
Ja. Hurra debatt!
Ser att jag i min debattiver använt en del dåligt valda ord. Paranoia var ett sådant. Klart att det inte rör sig om paranoia, det är ju inget inbillat hot Israel står inför. Utan, precis som du skriver, ett högst påtagligt.
Det jag egentligen vill säga är att landet vilar på en slags offermentalitet. Att man har gjort förföljelserna i det förflutna till ett sammanhållande kitt. I USA har man den amerikanska drömmen, i Israel har man det förflutna och offerskapet.
Offermentalitet är inte heller rätt ord. För det här är inte ett offer som står lamslagen inför sina fiender. Det är offret som skaffat sig atombomb, stor militär kapacitet och vars unga befolkning, både män och kvinnor, får genomgå lång militärutbildning. Och i processen, med motiveringen att försvara sig, har offret förvandlats till förövare. Många gånger i ”förebyggande” syfte, och många gånger utan att ta hänsyn till mänskliga rättigheter.
Är det inte sorgligt att man i försvaret av sig själva gång på gång begår brott i samma anda som begåtts mot dem själva i det förflutna? Det går inte att bete sig barbariskt om man vill försvara en civilisation.
Jag tycker liknelsen med serberna håller för att de hela tiden hävdade att de försvarade sig och de var offret, även när det var de som tog till övervåld. Sen spelar det ingen roll att serberna inte hade någon förintelse att hänvisa till (om man bortser från de kroatiska koncentrationslägren under andra världskriget där både judar och serber fick sätta livet till). Att man drabbats av stora lidanden i det förflutna rättfärdigar ingenting.
Nu verkar det som att jag är Pro-Palestina och Anti-Israel, men faktiskt inte. Jag håller inte på något av ”lagen”. Det är för sorgligt att fredsprocessen gick åt helvete, och det är sorgligt att palestinierna valde Hamas till ledare. Liksom det är för sorgligt att Israel inte satte stopp för de fanatiska bosättarna. Orsaken till att jag blir så upprörd över israelernas agerande är att de borde veta bättre…
Finns det någon oberoende part? Även om ni är vänner, mina vänner, så har jag svårt att utläsa oberoende ställningstaganden.
Kanske är du den oberoende parten Laura 😉 Kör hårt!
Det är jag som är den oberoende parten. he he.
Svårt att debattera med dej Anders då du är så klok och jag håller med om det mesta. Kan du inte skriva lite knäppare saker!?
Men det här med offer och förövare är intressant. Man skulle ju kunna se det som att Israel vägrar gå in i offerrollen. Man skulle också kunna tänka att västvärlden gärna tillskriver palestinierna offerrollen. Trots att de röstar fram en terrororganisation som regering, fortsätter skickar raketer mot Israel, lär ut judehat i skolorna och är de enda araber som hyllar saddam hussein. Det är en intressant offer-förövare-relation som inte så lätt låter sig definieras. I synnerhet inte när Irans gangsterregering ställer sig på palestiniernas sida.
Jag tycker Förintelsen spelar roll. För utan den är det svårt att tänka sig att Israel skulle uppstå, åtminstone där och då. Och jag tycker att det grundläggande problemet i mellanösternkonflikten ändå är att de omgivande länderna och folken anser att Israel ska utplånas. Och att en del människor i Väst som protesterar mot Israel inte verkar ha tagit klar ställning. För det blir mer komplicerat om man tänker sig att Israel ska få finnas. Mycket mer komplicerat.
Vet inte om det är ett oberoende som bör ifrågasättas utan alla detaljer som leder folket att tro att vi kan ta ställning. Ja, varför skriver varken Anders eller Mikko några helt bisarra påståenden som gör det lättare att ta ställning?
Religion va… Man blir trött.
Det handlar bara om religion om man förutsätter att olika värderingar och filosofier ligger inbakade i religionen, vilket indirekt innebär att det inte nödvändigtvis är religionen det är fel på. Men då kan man ju definiera religion lite olika.