Tack alla för de glada tillropen om mitt jobb! Jag är som ni förstår euforisk, och ännu mer idag, eftersom jag nu skrivit på kontrakt också.Det är så märkligt hur oinsatt jag är vad gäller kontrakt och anställningar. Jag menar, nu har jag ägnat tid vid två intervjutillfällen att spänt lyssna på vad min arbetsplats har att erbjuda, ställa frågor som jag velat ha svar på och diskuterat Hemslöjdens framtid. Och däremellan också ansträngt mig som tusan för att få dem att förstå att jag är personen de letar efter.

Och så kommer det ett kontrakt idag som mina snälla arbetsgivare bokstavligen måste ljuda mig igenom. För att jag verkligen inte a) förstår vad som står där, och b) tycker är på tok för osannolikt för att vara på riktigt. Jag menar, betald semester, hallå! Flextid, vad inntebär det egentligen? Mobiltelefon som ingår i jobbet? (som jag får ha liksom, eller vadå?) Övertidsersättning, hur menar ni? Vad då, vill du veta om jag föredrar ett höj- och sänkbart skrivbord eller ett vanligt? Jag kände att jag var tvungen att lägga band på mig och min entusiasm över dessa gåvor som lät som manna från himlen – det är väl trots allt lagstadgat eller naturligt, eller vad vet jag.

Visst är det pinsamt. Men jag är rädd att jag inte är ensam om denna brist på kunskap om kontrakterade tillsvidareanställningar. Jag och mina generationskamrater har det ofta så här. En del gillar det. Andra inte. Jag tror dock inte på frilansmarknaden, jag tror inte på att ensam är stark och jag tror absolut inte på att kreativitet mår bra av ”lite konkurrens”. Kalla mig gammalmodig, men det här är nog något av det bästa som hänt min yrkeskarriär. Någonsin. Att för en gångs skull vara lite reglerad och ha ett yrkesmässigt mål, att vara önskad och att någon faktiskt tror att jag kan göra skillnad – ja, det är jag helt övertygad om att jag kommer att må bra av. Sa jag dessutom att det ingår en timmes friskvård i veckan? Och att det finns en mycket pedagogisk hemslöjdskonsulent på min arbetsplats som kan lära mig att sticka? (nå, jag kröp faktiskt till korset och erkände min brist redan vid första intervjutillfället…)

För på min arbetsplats anser man att slöjd och hantverk är friskvård. Är inte det sunt så säg?! Jag längtar till min start i augusti.