Nu har jag ströletat i några dagar för att kunna förtälja och på riktigt få min omvärld att förstå hela tjusningen med den fantastiska present jag fått av Anders; Travel Eze, armbanden som tar bort min obekväma åksjuka. Jag har dessvärre inte lyckats hitta någon bra sajt som förklarar magin, vilket säkert gör att du bara säger ”bluff”, ”båg” och ”humbug, tvi!” Eller mer sofistikerat berättar för mig att det är den berömda placebo-effekten jag drabbats av.

Skit samma! De fem timmar långa bussresan till Härnösand i helgen var ett sant nöje! Med hjälp av de två små armbanden (ungefär som smalare varianter av Björn Borgs svettband) satt jag som en pascha hela bussresan och bara tokgjorde saker som jag aldrig kunnat göra förut – läsa bok, skriva text och titta ordentligt på filmen. Så synd bara att det var ”Tre solar” som visades, en stund förbyttes den åksjukefria känslan mot en lätt klaustrofobisk känsla av att det faktiskt inte gick att komma undan Hoberts, nej, svensk filmhistorias, lågvattenmärke.

Men vad är det då som gör det? Och hur känns det? Allvarligt talat vet jag inte. Och det känns lite som att ta resorb när du verkligen inte förtjänar att må bättre, du blir konstig i kroppen, men inser att det faktiskt inte är ren och skär baksmälla du har, utan något annat. Och att det andra är fasen så mycket bättre. Eller som det står i broschyren till min lilla ask – ”Ends worry about the unpleasant effects of travel.” Och sedan med stora bokstäver (som om man inte kan ta till sig det annars:)
”IT REALLY WORKS!”

Ja, sanna mina ord.