-Det stod liksom icke-rökare i hans panna.

-Stod verkligen det det?

Jo, det var faktiskt mig de två småtjejerna pratade om. Jag gick förbi när de stod där vid fontänen på torget i Sundbyberg och väntade på att haffa någon vuxen som kunde köpa ut cigg.

Antingen var den blonda tjejen som dissade mig väldigt feg, eller så var hon en förbaskat bra människokännare.

Aldrig i livet att jag skulle hjälpa en fjortis att köpa ut cigg.

Jaha, här sitter man och skriver den första anteckningen på över en månad. Småtjejernas desperata jakt efter cigg och respekt triggade mig… och så har det faktiskt varit en ovanligt händelserik dag.

Låt oss backa en timme.

Då satt jag på ett kafé på Surbrunnsgatan där jag aldrig suttit förr. Galento hette fiket, och fantasiskt kaffe hade de. Samtalsämnet var filmfestivalen och konsten att ta hand om en internationell jury. Samtalspartnern var Erik, alltså Erik som brukar jobba med Uppsala Internationella Kortfilmfestival. I år har han tagit över min fallna jurysekreterarmantel och ska under tre hektiska dagar lotsa fem jurymedlemmar genom drygt 70 kortfilmer.

Lycka till Erik.

Backar vi ytterligare några timmar hamnar vi i ett mobiltelefonsamtal mellan mig och Frida, där vi tog ett beslut som definitivt kommer att sätta spår…

Vi bestämde oss för att tacka ja till ett märkligt rivningskontrakt på en lägenhet i Sundbyberg som ger oss rätten att bo tillsammans i en udda 2:a i nio månader från och med december.

Spännande.

Minst sagt.