För första gången i mitt liv upplevde jag idag en klassisk konsert på konserthuset i Stockholm. Tack för det pappa!
Det var en intressant tillställning. Cellisten hette Mischa Maisky och var en riktig diva som såg ut som en äldre variant av Thomas di Leva. Mischa hade grått yvigt hår och skägg, och var klädd i någon form av blå silkestunika som såg ut som en bylsig morgonrock.
Mischa fick massvis av applåder, spelade 20 minuter, fick ännu mer applåder, gick ut, gick in, applåder, gick ut, gick in, applåder, gick ut, gick in applåder, spelade 5 minuter och gick ut. Sen såg vi aldrig honom mer. Resten av konserten var värd betydligt fler applåder.