fundering

Nu visas arkiv för kategorin fundering.

Bröllopsdagar… från bomull till järn, men ingen bakelit

9 september, 2009 i fundering av anders | 5 kommentarer

titan...Tänkte egentligen skriva ett nonsensinlägg för att se om bloggen fungerar efter tunga uppgraderingar. Men så hittade jag den här märkliga listan över de material som representerar olika bröllopsdagar. Undrar vem som hittat på den, och om det är en gammal tradition.

Hade jag gjort listan hade jag givetvis inkluderat bakelit. Och varför inte serietidningsmetallen Adamantium. Titan är en metall som både jag och Frida gillar. Men vi kanske kan räkna år noll som titan eftersom den metallen finns i våra ringar. Vilka råvaror saknar ni…?  (Förövrigt firade Frida och jag läderbröllop för snart en månad sedan. Kändes jävligt fräscht)

1. Bomull
2. Papper
3. Läder
4. Frukt/Blommor
5. Trä
6. Socker
7. Ylle
8. Gummi
9. Linne
10. Tenn
11. stål
12. Siden
13. Spets
14. Elfenben
15. Kristall
16. Fjäder
17. Silke
18. Satin
19. Galon
20. Porslin
21. Nylon
22. Jute
23. Hampa
24. Sammet
25. Silver
26. Kork
27. Balsa
28. Massonit
29. plywood
30. Pärl
31. Mahogny
32. Granit
33. Gnejs
34. Skiffer
35. Korall
36. Marmor
37. Tegel
38. Cement
39. Grafit
40. Rubin
41. Keramik
42. Mässing
43. Plåt
44. Nickel
45. Safir
46. Bly
47. Kvicksilver
48. Zink
49. Aluminium
50. Guld
51. Krom
52. Brons
53. Koppar
54. Platina
55. Smaragd
56. Volfram
57. mangan
58. Bärnsten
59. Akvamarin
60. Diamant
61. Glas
62. Topas
63. Jade
64. Emalj
65. Krondiamant
66. Uran
67. Opal
68. Granat
69. Briljant
70. Järn

Bakelit gör som Namn & Nytt: Mobbar butikspersonal som inte kan stava…

16 augusti, 2009 i foton, fundering, kul, media o webb av anders | 3 kommentarer

Nästan varje dag suckar jag åt DN:s namn och nytt sida där understimulerade 40-talister skickar in bilder på felstavade skyltar i butiker. Är det verkligen så himla kul att en del inte kan stava? Sorgligast var när någon snubbe skickat in en bild på en affisch där det gjordes reklam för en ”fäst”. Problemet var att avsändaren avsiktligt stavat fest med ä. För en person född efter 1960 var det uppenbart att arrangemanget, med väldigt folkhems-folkparks-nostalgisk ton, använde sig av stavningen som en blinkning till töntiga dansbandsstavningar men också för att visa hur namnet skulle läsas. Gubben/tanten som skickat in bilden fattade ingenting och det gjorde inte heller den mossiga redaktionen som antagligen missat att det finns en hel generation som skolats i ironins ädla konst.

Trots att jag mår lite dåligt av att se bilder på felstavade kebabskyltar och gatupratare kunde jag vid ett besök i Övik i somras inte låta bli att föreviga några själv. Och genom att publicera dem här får ni nu anledning att ogilla min snobbism. Men jag gör det med kärlek. I alla fall bild nummer ett…

Suchi. Säg det högt. Visst känns det härligt.

…för visst låter det härligt. Uttalas med ett chhreee-ljud.

Bild nummer två ser jag mer som ett exempel på att det kanske gått lite väl snabbt när man i var och varannan stad klämt upp nya shoppinggallerior. Eller?

Ibland går det för snabbt när man bygger gallerior

Upphör! Katastrof! Utförsäljning! Superkris i mattbranschen – eller?

13 april, 2009 i fundering, media o webb av anders | 2 kommentarer

Sedan en tid tillbaka har jag o F varit på jakt efter en äkta persisk nomadmatta. Vi har surfat runt på Carpetvista, kollat in varenda film, lärt oss om varenda nomadstam och bidat vår tid (det vill säga varit fruktansvärt obeslutsamma). I samma veva fick jag plötsligt syn på mattannonserna i våra dagstidningar. I både DN och Svd kryllar det med annonser för mattbutiker, och ska man tro dem verkar varenda en ständigt bjuda på rea. Inte nog med det: varenda butik verkar ägna sig åt utförsäljning. Först tänkte jag: ”Aha, utförsäljning, kanske vi kan göra värsta kapet”. Men ju fler annonser jag sett desto mer skeptisk har jag blivit.  Och efter att precis ha hittat fyra mattkrisannonser i lördagens Svd börjar denna marknadsföringstaktik nästan kännas lite löjlig. Döm själva:

Utförsäljning!

Katastrof

Upphör

Äsch, inget glas i maten – splittrade tankar om krossat glas

4 april, 2009 i fundering, mat av anders | 0 kommentarer

Först fryst kyckling, sen färsk kyckling, sen falukorv och pyttipanna, och nu har glasbitarna spridit sig till Finland. Och vi som trodde att hotet mot mänskligheten kom i form av klimatförändringar och fågelinfluensa. Ack, nej, det är krossade glasbuteljer i kombination med anonym matindustri som kommer att få västerlandet på fall…

Nya innekryddan... glaskross i en kvarn nära dig.

Nya innekryddan... glaskross i en kvarn nära dig.

Det är något märkligt med hela den här glas-i-maten-soppan. Rör det sig om en gigantisk konspiration? En massa livsmedelsarbetare som gått med i ett hemligt nätverk vars mål är att försätta sina arbetsgivare i konkurs? Eller kanske är det militanta veganer som medvetet under låt säga en femårsperiod infiltrerat dessa anläggningar (i såväl Sverige som Tyskland) och sedan valt att skrida till verket just nu?

 

Eller är det kanske så att det alltid varit glas i maten… och att de fåtal fall som tidigare rapporterats inte nått allmänhetens kännedom? Att svenska folket plötsligt blivit väldigt duktiga på att titta på maten innan de äter den? Eller är det så att flingsaltet blivit så grovt att somliga misstar det för glas? Eller är bekräftelsebehovet så himla stort att en massa människor lägger glasbitar i maten, knallar ner till Konsum och säger: Kolla, den här höll JAG på att sätta i mig. (och har man tur så blir man kändis i lokaltidningen…)

Och så kallas 900 ton kyckling in för destruering..

Själv petar jag nyfiket i råvarorna på skärbrädan och hoppas att även jag ska drabbas av detta sällsamma glasfenomen. Det känns nästan lite som i Roald Dahls bok Kalle och chokladfabriken där fattige Charlie Bucket hoppas vara en av de lyckliga fem som hittar den gyllene biljetten under pappret till en av Willy Wonkas chokladkakor.

Fast i det här fallet är vinsten inte en möjlighet att besöka en hemlighetsfull chokladfabrik, utan insikten att det här med glas i maten faktiskt är något som finns på riktigt, och även kan drabba en cyniker som mig.

Ring med rumpan och gör en god gärning

14 mars, 2009 i fundering av anders | 0 kommentarer

A blind callSom varandes en av de med ett namn som börjar på bokstaven A har jag då och då den sällsamma förmånen att få så kallade samtal från rumpan. Någon vän ringer, jag svarar och allt jag hör är ”krdonk, krdonk, krdonk” och mumlande röster i bakgrunden. Ofta är personen som ringer ute på promenad och har antagligen en mobil med autopilot i fickan. Ibland har jag förmånen att kunna tjyvlyssna, men för det mesta är det bara onödigt irriterande nonsens.

Mitt råd till dessa personer har fram tills nu varit att lägga in ett fejknummer i telefonlistan. Kanske en person som heter ”007″ med telefonumret 000? Men så läste jag på reklambyrån Vinter om denna geniala idé:

Lägg in en person du kallar ”A blind call” överst i listan och mata in ett betalnummer till en hjälporganisation. På så vis ger du en slant i välgörenhet varje gång du råkar ringa med rumpan.

Kul tänkt. Synd bara att Herr H, som brukar vara flitigast med att ringa upp mig ofrivilligt, snart kommer att behöva ett eget insamlingsnummer. Och synd för alla oss som gärna lite ofrivilligt vill skänka en slant men som lärt oss att mobiltelefoner har något som kallas knapplås.

Säljare – en del älskar man andra bara undrar man vad de håller på med…

4 mars, 2009 i fundering av anders | 2 kommentarer

SäljarenDet finns bra säljare. Och så finns det dåliga säljare. Och så finns det riktigt dåliga säljare.
I min bok räcker det inte med att en säljare säljer för att den ska vara bra. Det krävs dessutom en smula stil och finess. Dessutom finns det faktiskt säljare som säljer bra men faktiskt inte är särskilt bra på att sälja. De bara råkar sälja en produkt som i princip säljer sig själv. 

Varför skriver jag om det här nu? Jo, som pappaledig har jag konfronterats med en ovanligt stor mängd taffliga säljare.

1. Comhemsäljaren:
”Du behöver inte mer än 1 megabit bredband. I praktiken behöver ingen mer än 1 megabit.”
Ja, det var hans replik på att jag idag har 100 megabit bredband med ethernetjack i väggen för 200 kronor i månaden. Varför skulle jag betala 200 kronor i månaden för 1,5-2 megabit? Tyvärr räcker inte argumentet att merparten av svenska folket tydligen uppskattar taskig bandbredd.

2. Säljare av säkerhetsdörr:
”Ser att  ni inte har säkerhetsdörr.”

Jag: ”Nä, precis.”

Säljaren: ”Du vet väl att det har varit inbrott härborta.”

Jag: ”Vart då?”

Säljaren: ”Därborta”

Jag: ”Vart då?”

Säljaren: ”Ja, du vet, det brukar vara inbrott här i krokarna.”

Jag: ”Och jag har hört att man kan brinna inne när brandkåren inte får upp säkerhetsdörren.”

 3. Onoffsäljaren:

En tant går fram till en säljare och frågar:

”Den där stora 50 tumsskärmen, är det en skärm eller en tv?”

Säljaren: ”Nä, det är en tv.”

Tanten: ”Men så billig. Bara 9000 kronor för en 50-tums tv.”

Säljaren: ”Ja, men så är det inte en särskilt bra tv, heller.”

Efter denna fantastiska införsäljning försöker tanten få säljaren att säga något snällt om tv:n (typ: men så dålig kan den väl inte vara), och jag försöker lista ut om säljaren är smart (tv:n har fel slutsiffra och hon försöker sälja in en tv som ger mer provision), men konstaterar snart att hon faktiskt inte ens försöker sälja in en annan tv. Säljaren är ett pucko. För varför handla något i en butik som säljer dåliga varor?

Och så avslutningsvis dagens säljupplevelse, som jag faktiskt inte vet hur jag ska klassificera:

Svd-säljaren:
Ska träffa Robert B vid svampen på Stureplan och möts av en tjej med en svd i handen. Hon undrar om jag vill ha ett ex och om jag vill registrera mig för en månad gratis, eller åtta helger. Jag är sugen och kommer fram till att jag nog kan leva med den extra turen till pappersinsamlingen bara för att se om Svd är vassare än malliga DN. Jag tror att tjejen redan förstått att jag nappat när hon säger:

”Oj, vilka fascinerande ögon du har.”
Jag tittar lite förvirrat på henne: ”Jaha.”
”Ja, vilka fantastiskt gröna ögon.”
 

Säljteknik eller bara en total hänförelse i mötet med mina ögon? Det är frågan.
Men nu har jag i alla fall Svd åtta helger framåt.

Dagens spaning: Nollor, nollor och 50-åring

4 februari, 2009 i foton, fundering, internet, kul, politik av anders | 3 kommentarer

Papperstidningsläsare som jag är fick jag vid frukostbordet njuta av Malte Perssons bidrag till artikelserien ”Typiskt OO-tal”. Smart skrivet till formen, och faktiskt inte bara till formen. Visst har 00-talet varit nollornas decennium. Bush har onekligen varit nollornas konung och varit något av nollnoll-taletets absoluta nollpunkt.

Om ni inte är övertygande, här en lite elak exposé som Letterman visade i samband med att George Bush lämnade sin post.

 

Apropå nollor. Läste precis på Newsmill Uje Brandelius debattartikel om att Ulf ”Uffe” Lundell borde tacka nej till medaljen han ska få från kungen. Nej det är inte Uje som är nollan. Kul artikel tyckte jag, kul artikel tyckte de flesta läsarna (just nu är 58 procent ”glada” efter att ha läst artikeln”) men läser man kommentarerna hittar man nollorna. De rödbrusiga männen som känner blodsmak i munnen så fort någon skriver något ur ett vänsterperspektiv. Polpot! Statssocialism! Nordkorea skriker de i sina kommentarer, och man kan riktigt se hur fradgan rinner kring bokstäverna.
Har faktiskt aldrig sett någon som skrivit Chilekramare eller kvinnorösträttsmotståndare i samband med en debattartikel från högern. Högern har tydligen inget förflutet och deras lik i garderoben är begravda för länge sen.
(Funderar också på om det kanske är så att dessa män är så frustrerade över att få Uffe beskriven som en illojal men ändock vänsterman när de själva gillar honom… högern har ju väldigt ont om artister med högeråsikter (vad jag vet blev aldrig William Freestyle särskilt stor)).

Och så avslutar vi med 50-åringen.
Gjorde faktiskt ett fynd på en secondhandbutik häromdagen. Den perfekta 50-årspresenten. Sen slog det mig att jag måste vänta minst tre år innan någon jag känner fyller 50 och att jag fram till dess hinner glömma bort varför jag tyckte presenten var så himla kul. Är det någon som kommer på någon som fyller 50 snart så kan jag sticka dit och köpa den. Visst är den fin! Eller nåt.

 

50-årshornet - ett måste till varje 50 åring!

50-årshornet - ett måste till varje 50 åring!

2008 års nyord – Bakelits 5 favoriter

29 december, 2008 i fundering av anders | 3 kommentarer

Språkrådet har sin vana trogen samlat in och sammanställt en lista med årets nyord. Enligt språkrådets sajt där man bjussar på ett nyord i månaden, ska listan offentliggöras på nyårsafton. Men de verkar ha läckt hela härligheten till TT och idag kan man läsa i såväl DN, som Aftonbladet och Expressen om de nya orden. DN bjussar till och med på hela listan.
Listjournalist som jag är ;-) kan jag inte låta bli att plocka fram fem lite extra sköna nyord: 

1. BURKINI 
Burkini - för dig som ogillar solkrämVisst är det klatschigt. Kombinera världens mest påklädda plagg burkan med världens mest avklädda, bikinin och vips har man en baddräkt som gör det möjligt att kasta sig i vattnet utan att blotta så mycket mer än händer, fötter och ansikte. Bra för dig med extrema besvär med eksem, har solkänslig hud eller har lärt sig att Gud inte gillar bar hud.

Kolla in en intervju med upphovskvinnan,
australiensiska Aheda Zanetti >>

2. FÖRVÄNTNINGSSAMHÄLLE 
Vi nöjer oss inte längre med det vi har. Vi vill hela tiden vidare och uppladdningen inför upplevelsen blir allt viktigare än upplevelsen i sig. Vi läser tester i tidningar som M3, men när vi väl köpt prylen är vi redan inne på förväntningarna på nästa pryl. Det är tesen som ekonomiprofessor Micael Dahlén driver i boken ”Nextopia – livet, lyckan och pengarna i förväntningssamhället”, som kom i somras. Jag har inte läst boken, men efter att ha rullat igenom hans blogg är jag onekligen väldigt sugen. Börjar nästan undra om det är en tanke bakom att boken är slutsåld. Kanske vill Micael trissa upp förväntningarna?

3. BLOGGBÄVNING
Kanske är upproren mot FRA och IPRED i bloggosfären 2000-talets svar på 1900-talets demonstrationer? Fast till skillnad från de fysiska gå-ut-på-gatan-demonstrationerna har den nya tidens demonstrationer inga röda fanor. Här tycks det till över partigränserna. Ett ”vi liberala internetanvändare” vs de dåligt uppdaterade och konservativa lagstiftarna. Nytänkare vs gammeltänkare.

Skynka - den fina bilden lånad från: rolandwalden.wordpress.com

Skynka - bilden lånad från: rolandwalden.wordpress.com

Nu kanske inte det bara är denna typ av frågor som åstadkommer bloggbävning. Enligt Språkrådet är det bloggbävning när väldigt många bloggar behandlar ett ämne. Frågan är var gränsen går. Kanske dags att införa någon slags richterskala?

4. SKYNKA
Nä demonstrationerna har inte bara flyttat ut på internet. Det enklaste sättet att demonstrera är att ”skynka”. Plocka fram ett gammalt lakan, häng ut det genom fönstret och plötsligt har du visat att du är sur på alla utsläpp i stan eller kanske att det ska byggas en ny galleria runt knuten. Alltid uppfriskande när välbärgade innerstadsbor plockar fram de röda fanorna ;-)
Är skynkningen här för att stanna? Vi får se!

5. BULLERBYSYNDROMET
Jag citerar Språkrådet:

Det kallas för Bullerbysyndromet eller Bullerbüsyndromet(på tyska Das Bullerbü-Syndrom), att Astrid Lindgrens böcker till absurditet präglar den tyska bilden av Sverige. Christiane Sadlo spelar under pseudonymen Inga Lindström i Tyskland in sagoliknande och omåttligt populära filmer om Sverige där allt är så där utopiskt gulligt som i Bullerbyn. De utger sig för att handla om Sverige, är inspelade i Sverige och sänds på bästa sändningstid i tysk tv. 

Nästan en fjärdedel av Astrid Lindgrens världsupplaga säljs i Tyskland och resor till ”Astrid Lindgren-land” lockar stora skaror tyska turister hit. Böckerna och filmerna, både dem av Lindgren och Lindström, inverkar också på tyskarnas stora intresse för att köpa sommarstugor i Sverige.

Är det inte fantastiskt. Kanske dags att bygga ett gated community någonstans i Småland, kalla det Bullerbyn och sälja husen snordyrt till tyskar?
  

Det var den listan det. Inser att jag fortfarande inte har skickat in ordet ”bloggvirke” till Språkrådet.

Samtidigt i Japan…

18 december, 2008 i design, fundering, politik av anders | 2 kommentarer

Tydligen var det jordskalv i Skåne häromdagen. Kanske var det det som fick DN:s japankorre att göra ett jordbävningsknäck till dagens DN. ”Tokyo övar i väntan på jätteskalv”. Nu ska inte mitt blogginlägg handla om detta, eller att nästa finanskris antagligen utlöses just av ett sådant jätteskalv. Nä det som fick mig att haja till var framförallt denna bild i pappersupplagan:

Barnrum i Tokyo

Titta noggrannt på bilden. Det är inte barnen som hukar sig i klassisk ”duck-and-cover”-stil som jag reagerar på. Det är Ikea. Jovisst har detta barnrum samma gardin och samma lekmatta som vår  lilla Vanna. Och faktiskt skulle reportaget kunna ha gjorts var som helst. Pokemon-gubben på det lilla skrivbordet (säkert också Ikea) är visserligen japansk, men skulle kunna stå i barnrum i såväl Sverige som England eller varför inte Chile?

Vi lever onekligen i en globaliserad mischmasch-kultur. Bra eller dåligt? Kanske kan samma möblemang i alla hem ge någon slags gränsöverskridande gemensamhetskänsla? Kanske kan en global generation av Pokemon-skolade barn få gemensamma beröringspunkter och ett gemensamt nostalgisk minnesarkiv som kan ena världen och ge mindre spänningar?

Tänk att på FN-toppmöten prata gamla pokemon-avsnitt ungefär som svenska 70-talister kan känna gemenskap när de pratar om Vilse i pannkakan och Fem myror är fler än fyra elefanter.

Och kanske Ikea gör världen en tjänst genom att sprida lekmattan Lekplats? Kanske är Kamprad frälsaren som på sikt ger oss världsfred…

Text och musik: Trad

12 december, 2008 i fundering av anders | 2 kommentarer

Kanske är det en yrkesskada, det här att alltid kolla in byline när man läser saker och ting. Jag gör det hela tiden och blir irriterad när det saknas avsändare. Ta till exempel dagstidningarnas ledare. Är det inte lite konstigt att en bitvis nyliberal ledarredaktion som DN fortfarande har kollektivt signerade ledare? Känns lite gammalmodigt. Kanske de kunde utveckla det och lägga till en kollektiv bildbyline…

Apropå gammalmodigt. En av Vannas favoritböcker är Den silvriga barnkammarboken. En bok fylld med barnvisor. En härlig blandning av gammalt och nytt. Kanske en femtedel av sångerna har följande byline: ”Trad”. Vilket antagligen ska läsas som ”traditionell” eller nåt i den stilen. Många gånger blir man lite förvånad…

Hur traditionstyngda låter de här klämkäcka bitarna egentligen?

”En elefant balanserade på en liten, liten spindeltråd”

”Imse vimse spindel WOAW. Spinn bara, spinn bara spinn natten lång”

”Jag är en liten mygga, och Hubert heter jag.”

”Här kommer lilla Ludde, hå-hå, ja-ja, bärandes på en kudde”

”Där hemma på vår gård, där står en gammal Ford”

”Klappa händerna när du är riktigt gla’”

Jag skulle gissa att alla de här låtarna tillkommit åtminstone de senaste 60 åren. (okej, Ludde kan vara äldre) Att ”så går vi runt om ett enrisesnår”, ”Räven raskar över isen” och andra gamla godingar har trallats ett par århundraden kan jag förstå, men borde det inte vara möjlighet att ge någon cred för den där låten med Forden? Är det så att ”Trad” ska läsas som: ”Den här låten har hittats på av någon anonym dagisfröken som aldrig fått en endaste stimpeng.” Är ”Trad” en slags fri-fildelnings-licens? Kanske någon hittade på den och helt medvetet spred ut den till allmänheten utan att ta åt sig äran?

Lite fint på något vis. Men samtidigt väldigt irriterande. Jag vill veta vem som var först med att klappa händerna och var riktigt glad…

« Äldre inlägg