Efter en rafflande förlossning (jo rafflande är rätt ord), och mindre än ett dygn på BB landade vi hemma i Bagis. Härligt!
Nu återstår bara att hitta på ett bra namn på miss X.
UPPDATERING:
Hon heter Pella!
Nu visas arkiv för kategorin familj.
…ankomsten av en filur som just nu ser ut så här:
Börjar bli väldigt förvirrad över vilka som vet eller inte vet… men nu är det i alla fall superofficiellt.
På bilden ser ni ett junibarn som i ytterligare 6 månader kommer att göra sitt yttersta för att få mamma Fridas uppmärksamhet. Han/hon kommer att kickboxas, joddla och troligtvis även vinka på nästa ultraljud som sker om ett par veckor.
Hur blivande storasyster Vanna ser på saken är inte helt klart. Häromdagen hävdade hon att hon hade en bebis i magen. Vi får väl se vem som föder först.
Häromåret gjorde Frida en broderad tavla med ordet ”Übercool” och gav mig i present. I år överträffade hon sig själv med en tshirt som hon låtit brodera in en QR-kod på. Ni som inte vet vad det här kan läsa här >>
Coolast av allt: Med hjälp av en QR-kodläsare i exempelvis en Androidlur eller Iphone kan man läsa in koden och få den översatt. Vad koden betyder? Kolla in bilden ovan (den blir större om du klickar på den).
Tack för en fantastisk julklapp älskling! Du är bäst!
Så här mysigt har vi det. Jovisst, hade vi bara haft sex barn till så hade vi varit familjen von Trapp minus visselpipa, Edelweiss, jättehus och alpkuliss…
Visst spelar de fint:
Som kompensation för att jag på sistone varit så usel på att bjuda på ”veckans vanna”, tänkte jag publicera ett par filmklipp. Det första filmat i söndags. En film om hur viktigt det är med de små sakerna i livet. Och hur viktigt det är att finslipa detaljerna. Att få till den rätta ansatsen till höjdhoppet, eller varför inte bara flytta runt en leksakssulky. Här är filmen:
Det känns faktiskt en smula pirrigt att vara gift med en av Sveriges färgstarkaste kvinnor…
Jovisst, Frida är en av kvartalets fem nominerade i en tävling anordnad av Gudrun Sjödén, där vinnaren blir utsedd till årets färgstarkaste kvinna. Med tillägget ”tema hantverk”.
Huvudkonkurrenten till priset är en viss Ulrica Hydman Vallien. Ni vet, glas, chokladask, alltmöjligt-konstnären. Typ konstvärldens kvinnliga svar på Lasse Åberg. Av de intervjuer jag sett med henne är hon onekligen färgstark och rolig. Men hennes konst är inte riktigt min kopp te.
Det är däremot Frida, som är nominerad för sitt arbete med bloggen Kurbits.nu.
Så gör hela världen en tjänst: Låt Frida vinna mot Ulrica
Nä, ”kiss, kiss” ska inte läsas ”piss, piss” utan ”puss, puss”. För är det något som gjort den senaste veckan till den kanske mysigaste under hela min pappaledighet så är det Vannas nyvunna favorithobby att pussa mamma och pappa hejdå, godnatt, tack för maten… osv. Det är så rörande att man blir alldeles mushy bara man tänker på det.
Som totalt opartisk och neutral betraktare av Vanna kan man konstatera att denna flicka gör en hel enorm massa framsteg just nu. Ord av alla möjliga slag väller ur hennes lilla mun och veckans motoriska övning är en slags piruett. Eller kanske snarare snurr. Varv efter varv snurrar hon runt tills hon som drucken raglar in i väggen eller ramlar skrattandes ihop i en hög på golvet. Häromdagen kan jag nästan svära på att Vanna mitt under sitt allra mest passionerande snurrande ropade ”dervisch, dervisch”.
Och pappa förstår. Den här veckan har varit en turkisk vecka. Först ”kuzu, kuzu”, sedan snurrar hon runt som en virvlande dervisch.
PS. Idag var Vanna och jag på den nyöppnade öppna förskolan Fyren. Läs om den på Bagisbloggen >>
Tänkte ägna mig åt lite skryt. Först en hyllning till min fru Frida som firar ständigt nya triumfer med Kurbitsbloggen. Igår var hon till exempel med i tv. Och det är stort. I alla fall traditionellt stort. Vi som lägger vår mediatid på nätet tycker nog det är större att det går att se det hela på SVT Play (Frida kommer in som expert 4:30 in i programmet).
Kan heller inte låta bli att lägga upp en bild från när de filmar sajten. Är det inte härligt meta: läs Kurbits på Svt Play…
Nästa släkting att hylla är Fridas moster Lissa. För två år sedan lyckades hon med konststycket att leverera en doktorsavhandling i antropologi som gavs ut som bok med allmänintresse. Man ska ju vara två – män och kärlekslängtan i glesbygden, är engagerande och gripande läsning om drömmen om äkta kärlek och tvåsamhet. Tillhör du dem som hade lite ont i magen när du såg killingängets film Torsk på Tallin? Följ upp den med Lissas avhandling… eller varför inte: Åk till Luleå och gå på teater!
För jojovisst! Inte har Lissa bara lyckats med att förvandla akademisk avhandling till spännande bok, den har nu också förvandlats till pjäs! Premiären ägde rum på Norrbottensteatern den 28 februari och har hittills fått lysande recensioner i Norrländska Socialdemokraten, Norrbottenskurien och Nummer.
Ett litet citat:
Det handlar alltså om en slags vetenskapsteater som faktiskt ska visa sig innehålla alla de goda komponenter man kan önska sig av en föreställning.
Socialantropologen kliver alltså av bussen i detta Utanträsk för att intervjua män om kärleksrelationer. Det vi får följa är männens berättelser och forskaren Lissas reflektioner. I förstone låter det kanske inte så upphetsande, men det här är faktiskt det bästa jag sett på scen på mycket länge.
Kul Lissa! Nu håller vi tummarna på att pjäsen även kommer att gå på turné söderöver.
Och slutligen lite reklam för Fridas bror Anders som gör ett enastående jobb som hummande och brummande bas i Göteborgs Indiekör. Provlyssna här >>
Senaste kommentarer
Git: Håller med din fru. Skägg är fint, men nu har du inspirerat min man till polisonger och mustasch…. tack...
hulda (en av de skyldiga till Sara och Simons mallresning): Mallresningen för Sara och Simons planerades (i...
Hjortronmyren: Kul att läsa! Och kul att bli citerad! Jag var själv inne på wikipedia och letade innan jag skrev mitt...
Mikko: Stort grattis! Vacker bild också. Både Frida och den lilla ser alldeles helskinnade ut.
sara - mamma till wilda: Stort grattis. Mysig bild