Nu har Frida och jag vräkt ner alla böckerna från bokhyllorna. Den stora utrensningsprocessen har påbörjats och vi har bestämt oss för att decimera antalet böcker ganska radikalt.
Alla inbundna skönlitterära verk ligger i kartonger. Merparten av pocketböckerna, och i stort sett all facklitteratur med några undantag.
- Referensverk som verkligen används (bort med sånt som lika gärna kan ersättas med en sökning på internet).
- Pocketböcker vi ännu inte läst och skulle vilja läsa.
- 15 pocketfavoriter vardera… böcker som vi gärna vill att andra ska läsa
- Samt ett gäng skrytiga coffee-table-books inklusive filmaffisch- och en del konstböcker
Att behöva packa ned bra böcker svider verkligen. Böcker är ju en del av ens identitet. Kommer jag hem till folk kollar jag alltid in bokhyllan det första jag gör. Det är klart att en boksamling bestående av ett par böcker i Mammutjägar-serien + tre Dostojevskij från bokrean 1992 väcker en del misstankar. Kommer jag hem till folk som inte har en endaste bok blir jag direkt orolig.
En välfylld bokhylla med mycket intellektuellt tunggung är till viss del ett skrytbygge. Precis som en bil med fräcka fälgar och all extrautrustning. En fet bokhylla är en intellektuell fasad. Det är denna fasad Frida och jag nu demonterar och packar ned i flyttkartonger.
Brr… kusligt. Och än kusligare känns det att boklådorna antagligen kommer att ligga och fara illa i en mögig källare i väntan på att vi flyttar till något stort och pråligt där vi kan ge böckerna ett hem i ett alldeles eget bibliotek. Ett intellektuellt skrytbygge av sällan skådat slag…