Den tredje mars skrev jag ett litet blogginlägg apropå att Frida och jag officiellt var gravida.
Här ett litet citat från detta inlägg:

Hur detta påverkar webb-bebisen bakelit återstår att se. Planen är i alla fall inte att förvandla bakelit till en babyblogg.

Jaha. Så vad har hänt? Jo det har under de senaste sex veckorna skrivits fyra inlägg och alla har handlat om Vanna.

Aha! En babyblogg! kanske någon utbrister.

Men ack så fel du har. Just nu är Bakelit en ”oj-vad-uselt-uppdaterad-blogg”.

Varför? Kan man undra.

En förklaring är att vi faktiskt hämmas av det faktum att folk förväntar sig att vi bara tänker: Vanna, Vanna, Vanna, Vanna. I det läget kan det uppfattas som stötande om jag och Frida skulle vräka ur oss iakttagelser om omvärlden som inte alls har med hennes existens att göra.

Hade vi varit fria denna hämsko hade ni fått uppleva en kaskad av briljanta inlägg. Medan vår söta lilla Vanna legat och trynat har vi nämligen ägnat massvis med tid åt att diskutera och dissekera oerhört intressanta iakttagelser och gång på gång konstaterat att både det här och det där minsann varit prima bloggvirke.

Jag är bra sugen på att lista alla roliga ämnen som vi låtit rinna förbi, onämnda i bloggosfären, men jag tror jag låter det bero. Bland annat med hänsyn till grannen ovanpå, vars tonårsaktiga fest häromveckan definitivt hade kunnat leda till en bloggklassiker…

Nä, nu ska jag återgå till att kalibrera babymonitorn som mina gulliga arbetskamrater gav i present i torsdags, samt fundera ut ett riktigt finurligt sätt att tillreda 550 gram fläskfilé.

Och för att ni inte ska tro att vi ringaktar vår bebis… här en bild på världens sötaste när hon ler (vilket hon gör väldigt ofta, och gärna när mamma och pappa sagt något vitsigt om världspolitik, barnarbete och växthuseffekten).