Sådärja. Idag presenterade Alliansen ännu ett förslag på förändringar i skolan:
Betyg från fyran och externt rättade prov.

Förutom att återigen strunta i forskning (varför ta till sig kunskaper när man kan hitta på egna teorier som exempelvis ”det är dataspelandets fel”) hävdar Alliansen som vanligt att det är sossarnas fel att det går dåligt för den svenska skolan. Man börjar nästan undra hur många mandatperioder Alliansen behöver för att de ska behöva lastas för sina felslut.

Gustav Fridolin formulerar det väl:

Alliansen vill bedöma elever efter fyra år i skolan. Själv vill Alliansen inte att deras skolpolitik ska bli bedömd efter åtta år vid makten.

En stor del av de förslag som Björklund vräkt ur sig under åren som Utbildningsminister har gått ut på att få ordning och reda och bekämpa ”flumskolan”. I denna ivriga jakt på detta hjärnspöke har man kastat ur sig reform efter reform som dels skapat osäkerhet i skolan, men också givit lärare en massa onödiga administrativa uppgifter. När nu Alliansen (tvärtemot vad forskning visar) hävdar att det är betyg från fyran som är lösningen verkar det bygga på egendragna slutsatser från länder med bättre resultat i Pisa än Sverige.
Det går att dra alla möjliga slutsatser genom att jämföra sig med länder som gjorde bättre ifrån sig i Pisa. En slutsats som regeringen inte verkar tänka på är att länder såsom exempelvis Finland har haft kontinuitet i sin skolpolitik.

Jag håller med Miljöpartiets Gustav Fridolin:

Det skolan behöver nu är inte nya tunga reformer. Utan tid för lärarna att göra sitt jobb, mindre pappersarbete och en plan för att återanställa de viktiga medarbetare alliansen skurit bort. Högre lärarlöner så fler kan välja lärarbanan och insatser, tidigare än i fjärde klass för uppföljning av varje elevs läsning, skrivning och räkning. Och arbetsro från politisk klåfingrighet.