Nä, ”kiss, kiss” ska inte läsas ”piss, piss” utan ”puss, puss”. För är det något som gjort den senaste veckan till den kanske mysigaste under hela min pappaledighet så är det Vannas nyvunna favorithobby att pussa mamma och pappa hejdå, godnatt, tack för maten… osv. Det är så rörande att man blir alldeles mushy bara man tänker på det.

Som totalt opartisk och neutral betraktare av Vanna kan man konstatera att denna flicka gör en hel enorm massa framsteg just nu. Ord av alla möjliga slag väller ur hennes lilla mun och veckans motoriska övning är en slags piruett. Eller kanske snarare snurr. Varv efter varv snurrar hon runt tills hon som drucken raglar in i väggen eller ramlar skrattandes ihop i en hög på golvet. Häromdagen kan jag nästan svära på att Vanna mitt under sitt allra mest passionerande snurrande ropade ”dervisch, dervisch”.

Och pappa förstår. Den här veckan har varit en turkisk vecka. Först ”kuzu, kuzu”, sedan snurrar hon runt som en virvlande dervisch. 

PS. Idag var Vanna och jag på den nyöppnade öppna förskolan Fyren. Läs om den på Bagisbloggen >>