I två dagar har Frida och jag njutit i fulla drag av den nya innedrogen ”vinterkräksjukan”. Okej, njutit är väl inte direkt rätt ord, men på sätt och vis har det varit skönt att vara sjuk på allvar, dessutom har det varit viss tröst att vara sjuka tillsammans, och som grädde på ömklighetsmoset har det servats OS-godis mest hela tiden.
Kring lunch när vi upplevt ett guld och broms i sprint kunde Frida rent av konstatera att det här med vinter-OS faktiskt inte var så tokigt. Trevliga kommentatorer, glada deltagare och allmänt OS-mysigt.
Och visst kändes det som att vi drog vårt strå till stacken när vi i samma veva tvingade i oss ett par muggar blåbärssoppa.

Efter Anjas guld, tre kronors vinst mot Schweiz samt curlinglandslagets kvalificering till final känner vi oss definitivt på bättringsvägen. Så pass mycket att vi nu kan bjuda på ett par OS-funderingar:

-Hur tänkte egentligen snubben som designade tv-grafiken? Flaggorna är helt i hoptryckta och ser man OS på en liten tv går det knappt att utläsa siffrorna.

-Vad menas med ordet ”aktion”? Under dagen har vi hört det användas både till höger och vänster av såväl idrottare som kommentatorer i helt olika grenar. Är det ett försök att säga ”action” på svenska? Ex: ”Jag skulle vilja se mer aktion framför målet”, ”Han visar fantastisk aktion när han går förbi sin motståndare på krönet”.

Över och ut, från Anders.