Det är något rörande över världsrekord och framförallt över Guinness Rekordbok. Det var den givna julklappen under en rad år när man var liten, och fortfarande finns något spännande över ”Världens längsta man”, eller ”Världens tyngsta katt”. En pust av sensation som var rolig att leka med som tanke.

Vem som däremot byggt Världens längsta soffa är något oklart, iallafall om man googlar lite. Utifrån tidigare rapporter skulle världsrekordet i sofflängd försökas slås på Skånemässan tidigare i höst – och se, när man söker just på världens längsta soffa toppar informationen om att rekordet verkligen är slaget, 38,2 meter stoltserar man med, sittplats för 70 pers och hej och hå vad alla är glada, speciellt kontrollanten från Guinness Rekordbok.

Men, se, sen händer det något olustigt. Längre ner på samma googelsökning hävdar nämligen stil- och formikonen Tom Dixon att han tillsammans med Bombay Sapphire gjort världens längsta soffa. 45 meter. I maj 2006.

Och att han dessutom i samma veva gjort en installation på Trafalgar Square med en bänk som mäter hela 70 meter. (nå det kan jag köpa, en bänk är ju inte en soffa).

Hur hänger det här ihop? Jag känner mig lurad. Om man nu ska slå världsrekord så måste man väl göra lite research? Och hur kollar Guinness Rekordbok detta? Jag känner att det svajar lite under fötterna och att Guinness Rekordboks trovärdighet plötsligt sviktar. Eller finns det regler för sånt här? Som varken jag eller Tom Dixon känner till? Man börjar ju undra.

Världens längsta nu levande man är förresten 2,36 m berättade Anders häromdagen.