Efter fest hos Christina i Sickla hamnade vi på Broder Tuck. Där stötte vi på en Bob Dylanfanatiker som reciterade gamla låtar. En trevlig men smått tragisk man. Han visade oss tre kort: ett föreställde hans fru, ett hans dotter och det tredje var ett kort från Landstinget som bevisade att han led av en obotlig lungsjukdom.
Merparten av hans prat handlade om det förflutna. För all bra musik gjordes på 60- och 70-talet. Inte ett dugg intressant har hänt sedan dess.

Stackars honom.